...kan man väl säga att sommaren är? Och det känns härligt bekant på nåt vis....;)
Försommaren är ju sådär småhysteriskt snabb och det händer grejer hela tiden och knopparna är vackra och skira, men också slutna och spända.
Men denhär tiden har blommorna slagit ut, och är öppna och bjuder på sig själva och erbjuder en öppen famn för alla möjliga små kryp...
Lite sliten kan man känna sig ibland, men ännu medveten om sin charm är hon, rosen.
Ibland kan man stöta på de mest underliga varelser i tillvaron, men med lite erfarenhet av livet vet man att de inte är så farliga som de ser ut....
Och så framför allt, man har lärt sig att se skönheten inte bara i det uppenbara, utan också i det lite udda.
Om jag jämnför mig med en trädgård är det nog en trädgård just nu jag är. Jag kan tycka att en försommarträdgård med allt det skira och väna är alldeles förtjusande. Eller att en sensommar eller en höstträdgård kan kännas lugnande rofylld och trygg. Men det är just nu jag är, precis här. Mitt i sommaren, mitt i livet...
...och har inte hunnit fixa nåt härhemma - och inte ute i trädgården heller. Men nu kanske? Här sitter jag bara och njuter...
...och har en hel semester framför mig :)
Njut av helgen som bara väntar på er!
Kram M.
4 kommentarer:
Ja va härligt inte sant...det slog mig när jag läste ditt inlägg, att man är i en ganska skön ålder. Man vet ungefär vem man är vid dethär laget, och man står för det...och duger inte det, så får det vara, det skiter man i :)
Ha en skön semester!
Vad härligt skrivet! :)
Just så kan det kännas ibland ;)
Njut av helgen
Kram Jojo
Ja, medelåldern är en härlig ålder - och ganska lång... När börjar den, när tar den slut?
Tack för önskan och njut gott själv mitt i högsommaren, i medelålderssommaren!
Ååå, vad jag älskar dina tankar, dina insikter. Och ditt sätt att formulera dem. Och illustrera dem.
Kram!
atti
Skicka en kommentar