VICTORY!!!!

Det finns stunder då jag bara gapar över ungarna mina....oftast över alla...tokigheter (snällt sagt) som de hittar på. Men ibland blir jag lite häpen över vad de kan åstadkomma - om de vill...

Min äldre, som i ett svagt tillstånd av...nåt...lovade bygga en ny terass, muttrade bara i ena mungipan;

- Ja, ja men det är ju sååååå mycket roligare när man får FÖRSTÖRA nåt.

- Är det???

Har jag IGEN missat nåt manligt vs kvinnligt??? Jag tycker ju att det TRÅKIGASTE som finns är när jag måste riva ner gammalt INNAN jag kan fixa nytt. Det är ju det nya nyskapande som får mig att gå igång...

Men det är ju tur att vi är olika, inte sant?

Vad jag däremot OCKSÅ tycker att är jättetråkigt är att ge mig till järn affären för att köpa: plank, bräder - what ever det nu sen heter på riktigt - (killen bakom disken fick nog dagens skratt när jag stod där och viftade och berättade vad allt jag skall bygga......;))

Men kakel...det vet jag hur det ser ut. Däremot har jag alltid haft en Stor Respekt för är de som kaklar. Jag vet inte varför, men av nån orsak har jag aldrig tidigare vågat mig på att kakla själv.

Men nu är det också upplevt! Och vet ni , det var bara för att jag råkade säga på jobbet att jag borde "få" kakel på väggen bakom diskbänken. Sådär passivt...NÅN borde beställa NÅN för att kakla...

Och så fanns de där, de där manliga "fixa-själv" som sa de magiska orden:

- Men det där fixar du väl själv!

Och mer behövs inte...hehhe...för att jag skall gå igång;)

Och så:

Ja...NU har jag kaklat för första gången i mitt liv! Och det var ROLIGT - och inte alls så svårt som jag trodde. (Ja, ja det VAR ju inte ett helt badrum eller så som jag skulle kakla......men för mig var det mer ett mentalt hinder om man säger så *fniss*)

Betydligt mera du är jag med penseln...Ute i lidret hittade jag ett furu (hu) bord från 80-talet som jag tänkt ge vidare, men plötsligt såg jag att den var ju faktiskt just så litet, sirligt och hopfällbart som jag behöver. Så fram med vit färg! Trådkorgen därunder hittade jag i vår lokala pyttelilla sommar-matbutik. Och den har väntat så länge på sin köpare, så där var fortfarande mark-priset på den! (Finland gick visst över till euro 1999 eller nåt sånt...?) Tio år har korgen stått där överst på hyllan ovan hushållspapperspaketen och bara väntat...på lilla mig :)

På mig väntar också lillungen...men om jag kan tolka hans kroppsspråk rätt så är inte vattnet såååå varmt???

Kanske jag bara sitter här i solnedgången och planerar vidare....?

Det är väl tillåtet? Jag LOVAR att bada i morgon...

Kram alla därute i sommarkvällen!

M.