LÅNGSAMHETENS LOVSÅNG...

...eller att jag fort som (k)attan snickrade ihop en ytterst provisorisk, skranglig och inte alltför vacker myggnätsdörr. Inte för att hålla myggorna ute, för de har faktiskt blåst bort, utan för att hålla kattungarna inne, men ändå kunna njuta av att vara nästan ute...

Så feg är jag, att jag inte vågar släppa ut de små liven riktigt ännu. Hur gärna jag än skulle unna dem att få tassa omkring på de solvarma klipporna och låta havsvinden smeka morrhåren. Men liiiite får de ge sig till tåls - bebbisarna;)

Medan de små tar igen sig i hundkorgen (!) passar jag på att sy nytt överdrag till fotpallen. Lite överblivet linnetyg och ett gammalt söndrigt örngott får offra sig...Volangen är lite hippsomhapp, bara fastnålat - har inte kunnat bestämma mig om det är bra eller bara för mycket av det goda...hehe!

Hur som helst så lär det inte var sååå långlivat hos oss. Redan nu har det ett litet tassmärke av en liten hund som tog ett litet avstamp på väg upp i stolen (när nu hundkorgen var occuperad av små kattliv...)

Ja-a...ändå envisas jag med att ha en ljus inredning. Är det envishet eller dumhet? DET är frågan..........?

Tack och lov att vi går mot mörkare tider...man tänder ljus, och det är lite skumt så man inte ser alla små tass- och barnspår. *fniss*

Jag älskar sommaren, det är inte det, men kan ibland bli lite, inte stressad precis, men påminnd om allt man borde hinna med under några futtiga sommarveckor. Redan i augusti tycker jag att det lugnar ner sig. Mentalt. Kvällarna blir mörkare, och man kan tända ljus utan att nån tycker att man är underlig. Och augusti är för mig en "långsam" månad.

Här på stugan blir jag alltid varsle om hur viktigt långsamheten är. Vad vi (jag) ändå behöver den! Att njuta brasa för att få fukten ur havet ur stugan nu och då är rena terapin!

Till långsamhetens lovsång hör också att spisen här är lååååångsam! Det tar tid att koka upp te-vatten, men istället för att glo på kaffepannan och v ä n t a på att vattnet skall borja koka, vilket jag gör hemma med vattenkokaren, så har jag vant mig att jag kan göra nåt annat m e d a n vattnet kokar upp här. Och inte stressa upp mig på att det tar all världens tid.

Vad hemskt egentligen, skulle aldrig vilja erkänna att jag hemma är så "stressig" av mig. Men det är nog så - tyvärr!

Här på stugan har jag nu anammat katternas sätt att leva. Jag håller på som bara den en stund, men sedan kan jag lägga mig i solen och bara - slöa. Fantastiskt livsfilosofi de små krypen har;)!!!!

Också mårbacka-pelargonerna har en släng av långsamhetens lovsång. En blomma - den håller i evigheter känns det som! Just en blomma för mig då!!!

Till långsamhetens stora fan-skala har också internetkontakten här ute i obyggden sällat sig. Emellanåt kan det ta jäääääättttttteeeeelänge innan den kopplar upp sig, så om jag är mer seg än annars att kommentera, så beror det på det!

Fast, vad har jag annat än tid här......egentligen!

undrar, M.