Tänkte bara hojta till att jag är vid liv, och även om det nu inte på riktigt varit någon
som helst fara på färde så har det funnits stunder då jag känt mig som en
riktigt gammal och rostig kratta den senaste veckan.
Om det var corona eller influensa som vi fick ihop med oss vete gudarna,
men speciellt roligt har det inte varit, det kan jag intyga.
En flunsa som heter duga var - är - det i alla fall.
Om man nu skall försöka hitta nåt roande i den här situationen så
kan man väl nämna de där några dagarna då min röst lät som
om jag sugit på en tub med helium ett bra tag.
Rena rama Kalle Anka-rösten.
Men i övrigt har det blivit ett något förminskat livsrum som mest bestått av
att tassa mellan sängen och soffan, med någon liten avstickare till
badrum och kök nu och då.
Och det kunde räcka nu. Jobbade lite på halvmaskin både i går och idag.
Inte för att jag måste utan för att jag har alla möjliga program
på diverse streamingtjänster upp i halsen efter att det varit min aktivitet
de senaste sju dygnen. Började stundvis längta efter lite jobbrelaterat att
bita tag i. Lovade dock att inte ta itu med sådant som kräver koncentration - för den
är ännu lite svajig och vilsen i flunsa-land.
Pust och uff och stön, suckar vi med gubben i kanon medan vi
hasar oss fram med zombiesteg för att än en gång sätta oss med
datorn i famnen, klicka fram något sevärt och förvandla en prydlig hög
av vikta vita näsdukar till ett berg av dito varierande hopskrynklade efter användning.
Sådant för tillfälle. Men en bättring är att skönja!
