EN VECKA TILL

 Hela försommaren har jag valt att pendla mellan stugan och hemma-kontoret. 

Det har ju inte varit så varmt - nu är det ju det - men innan har det minsann varit

kyligt ute på steg-udden! Vi hade ett litet vattenläckage i bastun i vintras/våras så 

det blev att skaffa ny vattencistern till tvättrummet och i samband med det blev det att

byta ut bastulave och -ugn och hela baletten. 

Det hela skulle ha varit en liten grej om snickarens och rörmokarens tidtabeller skulle

ha varit sisådär synkroniserade. Det var de inte. Sällan de är - känns det som. 

När jag som ganska gröngöling på att bygga och renovera började bygga vårt första hus

och samtidigt vår sommarstuga som nybliven 23 år gammal (!) mamma upplevde jag 

att det inte alls var speciellt svårt att få hantverkare och att tidtabellerna höll oftast. 

Och det var innan mobiltelefoner, innan mail. 

Kanske förgyller tiden minnena något, men minns inte alls att det

skulle vara så besvärligt som i dagens läge. Och jag är inte ensam om att gråta

över hantverkare vars tidtabeller aldrig håller. 

Antingen finns det färre hantverkare och så är de dessutom tidsoptimister hela bunten. 

Hur som helst så har jag valt att jobba hemifrån under veckorna och hoppas på att 

snickaren skulle hinna ta sig an vårt bastuprojekt. 

Kan inte riktigt jobba om det hamras och sågas och borras och skruvas rätt så intill. 

Men nu har snickaren (äntligen) lovat komma nästa vecka och fixa bastun. 

Så med god tur är den klar till midsommar!

Och skönt skulle det ju vara för då börjar jag min semester version 1. 

*

Det goda med den kalla försommaren har som sagt varit att blomningen har dragit ut på tiden,

så fast jag varit veckorna i stan känns det som om jag inte missat så mycket av det 

som hänt i trädgården, men skall nog bli så skönt att kunna vara där några veckor och bara njuta.

En vecka till.

LÖKFROSSA

Här ser ni förresten hur tätt intill skogen den lilla trädgården är. 

Bakom "växthuslådan", som för tillfället skyddar tomatplantorna mot

alldeles för kalla vindar och få värmegrader, breder skogen ut sig. 

Där börjar hjortarna rike. Och mitt är alldeles intill. 

Har varit mycket glad och överraskad över hur bra medlet mot hjortangrepp,

Trico Garden, faktiskt funkar, för alla tulpaner som jag lite upproriskt

mot oddsen att de skulle överleva valde att plantera har blommat. 

Och som de har blommat! 

Som så många andra börjar jag ju nog längta efter lite sommarvärme, men 

om man nu skall krysta fram något gott med kylan så är det en utdragen

blomning bland vårblommorna. 

Det gillar vi ju. 

I morgon skall tomaterna få flytta ut - de håller på och spränger taket

i den lilla växthuslådan. Istället skall jag fylla lådan med olika örter.

De skall få ha ett skyddande tak över sig här ute på den blåsiga udden. 

Nu skall jag ta på mig en varm tröja, sätta mig i kvällssolen och 

läsa en stund. Gubben är på stugan och jag hemma än. 

Skall fixa en del löpande ärenden i morgon bitti innan jag

styr bilen mot stugan jag med. 

SÅ BLEV DET SOMMARMÅNAD OCH 14 GRADER

  

Jag är väldigt kluven då det gäller det här med sommarvärme. 

Dels för att min personliga radie på vilken temperatur jag tycker är

skön att vistas i inte spänner över så många grader, men också

för att tanken på att det hela tiden blir varmare globalt lite krockar

med min att "halva-året-djupfrysta-kropp" längtar efter att känna

solen värma huden på min kropp. 

Men jag vill ju inte att jorden skall överhettas. Jag lyssnade i dag när jag körde hem

från stugan på hur resebyråer i sina broschyrer och på sina nätsidor kör med

information om resmålens medeltemperaturer som är tiotals (!) år gamla! 

Det börjar ju bli så att det är skönare att göra reklam för ett resmål i juli med

90-talets meddeltemperaturer än de som är gällande nu på 20-talet. 

Jag har varit i Grekland när det är vindstilla och 42 grader i skuggan. 

Man är inte en speciellt aktiv turist då, kan jag lova! 

Och jag saknar nog inte heller de där heta 30-graders sommardagarna här heller.

Om jag skall vara ärlig. Men jag saknar ändå lite mer värme än 14 grader i juni...

Hängde alltså på stugan detta veckoslut, och det var svalt och blåsigt. 

Och alldeles fasligt torrt. 

Insåg att det inte regnat så mycket i maj faktiskt. 

Någon liten regnskur nu och då, men inga sköna långa försommarregn

som under timmar fuktar jorden och får det att dofta så där magiskt. 

Hittade lite statistik och under de senaste tio åren har det i snitt i Esbo

(där jag bor) regnat 42 mm i månaden. I år har det regnat 23 mm. 

I april regnar det i medeltal 31 mm, i år bara 10 mm. 

Inte undra på att det känns torrt i markerna. Och när jag körde hem

så märkte jag att på vissa ställen har gräsmattorna redan börjat gulna. 

Och det är bara en knapp vecka in i juni. Och det är inte ens med

bästa vilja varmt...

Vinden, som har varit kraftig rätt länge nu bidrar ju till att torka upp,

men hade det dessutom varit varmt så skulle läget varit än värre. 

Så kanske jag bara skall vara nöjd med att det är svalt och att det fortfarande

känns helt rätt att tända ett par ljus till kvällen - för att liksom tillföra lite 

mental värme i kvällen. 

Och så tänker jag på att tänk om dessa svala sommardagar i Norden i framtiden

kommer att bli en "produkt" som lockar turister hit istället för att vi 

ständigt skall söka oss till värmen? 

Blir svala sommarnätter lika lockande, eller än mer lockande,  som ljusa sommarnätter?

LITE ÖVERRASKANDE SKALL VI TALA OM SMINK

Nu är jag alltså riktigt rejält utanför min kunskaps- och bekvämlighetszon. 

Har aldrig varit så där speciellt intresserad av smink generellt, men har

nog sminkat mig smått under alla mina vuxna år då jag vill se vårdad ut på jobbet. 

(och ibland också på fritiden, heh). 

Mitt problem är att jag har en extremt torr hy som jag aldrig riktigt hittat en bra 

foundation som skulle vara naturlig, men ändå lugna ner färgerna i huden. 

Och med åren har de ju kommit små veck i huden - skrynklor kallas de visst - som

gör det än svårare att hitta rätt i make up-djungeln. 

I synnerhet de där finfina spåren av tilltagande ålder runt och under ögonen ser ju inte kloka

ut om man tar i för mycket med någon foundation. 

Dessutom är jag en otålig sminkare. Hänger säkert ihop med ett visst ointresse så 

fort och behändigt skall det gå. Inga krångligheter. 

Följaktligen är jag inte heller den som man ser hängande på kosmetik-avdelningarna

så vad allt det finns på marknaden är rätt oklart för mig. 

Men eftersom jag har lite pippi på att hitta små förpackningar av sådant

jag behöver ta med mig på resor eller också bara till stugan råkade jag hitta

både maskara och ögonbrynsgel 

(jo, med åldern har jag fått ta till detta för att hålla mina bångstyriga strån ens lite i schack) 

i miniförpackning av ett märke som jag inte hört om tidigare. 

Det fanns också en "testkit" med små förpackningar av fuktighetskräm och 

något serum av örter. Lät lite som överkurs i mina öron, men tänkte att 

jag testar. Och wow alltså. Vilken fin produkt. 

Blev ju förstås nyfiken på detta märke, bareMinerals och läste på. 

Det är alltså en slags natursmink, baserat på naturliga mineraler. 

Tänkte att jag kanske borde ge detta en chans, så jag köpte deras

grundprodukt Original Loose Mineral Foundation. 

För de som är lika obevandrade i denna värld

som jag så är det ett slags puder som när man med en borste lätt

snurrar/gnuggar den på huden bli som en vanlig foundation. 

Ju mer man "gnuggar" desto mer täckande blir den. 

Tar ett tag innan man fattar galoppen. 

Men nu är jag helt såld! 

Återgår nog aldrig till diverse kletiga, smetiga smörjor.

Har aldrig varit speciellt märkestrogen, men nu känner jag att det

här är min grej. Under vintern har jag fyllt på med lite andra produkter

ur deras sortiment, och inte en gång har jag blivit besviken. 

(Och nej, det betalar inte för detta - om nu någon trodde det, heh). 

Ville helt enkelt bara dela med mig hur nöjd jag är att hittat deras produkter. 

Och ett extra plus för de produkter som man får i rese-storlek. 

Så ja, om det finns likasinnade som jag; med torr hy, inte så stort sminkintresse men

som ändå vill få till en make up då det känns så, då kan jag bara varmt rekommendera 

bareMinerals produkter. 

Ett lite udda inlägg kanske. 

Men idag blev det så. 

 

VITT UNDER VINTERSEMESTERN

Nu har jag då betat av min vintersemester. 

Riktigt skönt var det, det måste man säga! 

Även om där var med ett par regndagar med hård blåst, så

känns det ändå som om jag laddat sol och värme mest hela tiden! 

Numera har vi både sång- och knölsvan i viken. 

Skrev för några år sedan (2020) att det var första gången vi hade

sångsvan där. I år var de fler än knölsvanarna. 

I viken fanns ett knölsvanpar och ett sångsvanpar samt tre 

sångsvansynglingar - antagligen fjolårsungar för de hade ännu 

lite grått i sin fjäderdräkt och verkade inte på något sätt väcka

större aggresivitet hos knölsvans-hanen. 

Ute vid de närliggande skären såg jag flera par, 

både sång- och knölsvan. 

Lite måste han nu förstås burra upp sig när en av sångsvanarna kom

simmande med raska simtag, men det blev inget slagsmål av det. 

Under en lång stund var avståndet mellan knölsvanparet 

och de tre unga sångsvanarna bara några tiotals meter. 

Och även då var det lugnt i båda lägren. 

Så lugnt att sångsvanarna antog en något akrobatisk 

posé för sin middagslur. 

Tror inte jag skall ens testa på att stå på ett ben, 

få det andra benet under armen och huvudet under det andra. 

Än mindre att sova i den ställningen...

...men om man är svan så är det tydligen hur skönt som helst! 

*

Det var nu det enda vita jag såg under min vintersemester-vecka. 

Även om det fortfarande var kyligt om nätterna så var det ändå inte

frost på småtimmarna. Och på dagarna värmde solen skönt! 

Det är gött att vara!