JULHÄLSNING...

Det börjar likna till jul härhemma. Det doftar skog av den lilla gran jag spikade upp på väggen.

Det doftar pepparkaka från årets pepparkaka"hus" som alltså 

i år blev en pepparkaka-skog. 

Lite som en hyllning till den fantastiska natur vi har och bara kan traska ut i 

precis när vi vill. En tummen upp för allemansrätten - och vårt allas

ansvar att förvalta den rätten på ett bra och respektfullt sätt. 

Skickade inga julkort i år, så bilden på min pepparkaka-skogs får

bli mitt julkort till er alla! 

Istället valde jag att betala in en slant till Finlands Naturskyddsförbund.

För naturens skull. 

*

Nu skall jag sätta mig i bilen, åka till gravgården och tända ljus för alla

dem som inte längre är här hos oss. 

Köra vidare till tågstationen och plocka upp Lillungen och i 

morgon sällar sig resten runt julbordet.

Ha en fridfull och skön juletid alla och envar! 

Kram till er! 

BYGGA EN GRAN...

Det har sålts odlade julgranar i min familj i årtionden. 

Det har funnits jular då vi haft den vackraste av alla granar som man kan tänka sig. 

Så har det faktiskt oftast varit, någon gång när efterfrågan varit som 

värst (eller bäst - beror hur man ser på saken) så har vi sålt vår gran

till någon stressad familjefar som varit ute i sista minuten och 

valt själva att ha den där granen som sett ut som om den vuxit i ett 

stuprör...

...men jul är ju ändå att ge julglädje. Och en gran är ändå bara en gran, eller hur? 

Det har hängt julpynt i våra granar som bär på minnen och av tradition hängt där

sedan tidernas begynnelse känns det som. 

När ungarna var små var det naturligtvis viktigt att julgranen såg ut som 

den alltid gjort. 

Under senare åren, då det varit sönerna som skött julgranskommersen så 

har det hänt att jag tagit in en toppless gran som råkat ut för ett missöde

och inte längre var försäljningsbar. 

Så ja, granarna har minsann haft olika utseende under årens lopp.

Själv har jag ofta längtat efter något enklare. 

I år var det (äntligen) dags för något mer sparsmakat. 

Ungarna är vuxna och behöver inte längre matas med traditionell julstämning som förr. 

De är antagligen så korvstoppade av jul från tidigare årtionden så

de skulle överleva utan ett barr jul på flera år, hahahahaaa...

Och några barnbarn syns inte i horisonten än som behöver doseras med traditioner. 

Alltså gjorde jag såhär: 

Den här mycket sparsmakade "granen" har prytt väggen ett par veckor redan. 

Och jag har gillat den överraskande mycket precis så här simpel som den är. 

Den är med andra ord inte riktigt klar här än, men lekte med tanken om

att låta den hänga kvar efter julen och vara en "vintergran". 

Den här barrar ju inte, skriker inte JUL med stora bokstäver.

Men jag tycker den har en skön vinterkänsla. 

Men inte är det ju jul på riktigt om det inte doftar gran i huset?

Eller hur? 

Det brukar bli en hel del grenar över vid julgransförsäljningen då 

man sågar av de nedersta grenarna, och det är precis de jag återanvänt till

årets julgran! 

Och tro eller inte, det doftar precis lika mycket julgran inne hos oss nu

som om jag hade en traditionell julgran inne. 

Men fördelarna är att den här tar ingen plats alls.

Den barrar säkert som andra granar också - men inte speciellt mycket.

För det finns inte så mycket att barra...

Tänker att det här kunde vara ett alternativ för minimalisten. 

För någon som bor trångt, någon med kattungar - eller vilda ungar av vilken

annan ras och sort som helst...;)

Däremot funkar den rätt dåligt som något att gömma paket under 

och möjligen ännu sämre att dansa runt. Men det får man ta. 

Jag gillar faktiskt skarpt den lågmälda stämningen i min sparsmakade gran.

Njut av alla julförberedelser, och alla goda dofter som hör julen till! 

OM HANTVERK...

Idag har jag inlett min julledighet! Det känns bara bra det! 

Mitt i julbrådskan satte jag mig ner och lekte lite hantverkare och 

tillverkade lite små grejs som jag länge saknat. 

Är ju en vän av lite ordning och reda och eftersom ens 

livstil nu inkluderar sladdar till alla möjliga laddare från 

telefonens hörlurar (de är de som trasslar sig mest...) till

datorns, paddans och kamerabatteriens laddare och tusen andra 

sladdar och ja, ni vet? 

Enklast skulle väl vara att köra gummibandstrixet, och det gör

jag också till de allra flesta faktiskt. Men så tänkte jag att jag vill faktiskt ha lite 

snyggare grejer till de där som oftast ligger framme lite här och där.

Som de där hörlurarna. 

Hade en liten bit läderrem hemma och några nitar från ett 

tidigare projekt och så bara klippte jag och stansade 

ihop ett gäng i lite olika längder.

Och tadaaa...riktigt snygga sladd-hållare har sett dagens ljus. 

Sonen lät aningen skeptisk till att de små remmarna verkligen skulle

funka till hörlurarna, att det skulle vara smartare med knäppe - och

det kanske det skulle. Nu råkade jag bara inte ha sådana hemma...

Men nja...det är överraskande enkelt att ta tag i änden av de

hoprullade ögglorna och trä dem igenom läderremmen.

Inte besvärligare än att knäppa en knapp i en jacka faktiskt. 

Sedan passade jag på att återanvände ett par läderarmband som ingen längre

använder till ett par andra sladd-trassel. 

Barnsligt glad över mitt "hantverk" idag! 

Men nu...jag har visst en sill att tillreda. Den skall ligga i sin lag

och dra åt sig smak i dagarna tre, så det är visst så dags att göra något åt den saken? 

Så vad sitter jag här för? 

Marsch till köket med mig! 

BLÅ STUNDEN...

Senaste natt kom det äntligen ett litet snötäcke hit till den södra

delen av vår landsända och direkt infann sig den blå studen 

då skymningen kom smygande. 

Det är alldeles magiskt detta med snö! 

Ljuset ändrar, ljudvärlden ändras, dofterna därute ändrar. 

Det blir en helt annan värld! 

Och jag slutar nog aldrig att förundras över snön ankomst. 

Hoppas det i alla fall, för finns ju inget bättre än att faktiskt ärligt

känna glädje för något så banalt, och årligen återkommande. 

Fast vad vem man - med klimatet som ändrar i raserfart. 

Kanske nysnö i framtiden är något riktigt exotiskt? 

*

Bakade pepparkakor idag. 

Sedan ungarna vuxit ur sina pepparkaksbagarförkläden har jag

i synnerligen sparsam mängd roat mig själv med att baka ett litet gäng peppisar. 

Oftast har det blivit ETT HUS, HJÄRTAN ATT HÄNGA I FÖNSTREN, 

eller så har det bara blivit en enkel hög peppisar till underlag 

åt blåmögelosten. Idag blev det det lite sådant och 

lite annat - återkommer till det senare. 

Det bästa när det gället nysnö är den dämpade ljudvärlden,

det bästa när det gäller pepparkakor är doften av nygräddade 

peppisar som stannar kvar i huset som ett dis av julelängtan

som lägger sig över allt man företar sig. Det är det jag 

älskar mest med tiden fram till jul. 

Denna förväntan som byggs upp sakta men säkert. 

Många vuxna klagar på att man inte längre riktigt får 

taget om den där mytiska och mystiska julkänslan man hade som barn.

Det är nog inget mytiskt och mystiskt i det.

Bara att envist göra sådant som gett en julstämning förr. 

Det funkar överraskande bra fast man är vuxen! 

Och så struntar man i resten! Allt som inte ger en några som

helst julvibbar struntar man i . 

Det kan man ta tag i sen efter julen, tänker jag. 

Jag har till exempel aldrig fått julstämning av att tokskura hela huset,

det gör jag kanske i mars - för då ger det mig vårstämning. 

Men dit är det ett tag än. Så det struntar vi i nu. 

*

Just nu doftar huset gudomligt av pepparkaksbak.

Och ute doftar det nysnö.

Skulle jag inte vara vuxen, skulle jag nästan säga att jag 

kanske känner av en liten skön julstämningsvibration. 

Vad ger dig barnsligt-banala julvibbar? 

TREDJE ADVENT...

Det var egentligen medan jag skrev gårdagens inlägg som jag kom att tänka

på hur mycket man egentligen ändrar sig över tid och då kom ihåg en 

blogglista, eller vad man kan kalla det, som jag snubblade på tidigare i höstas.

Jag sparade den, glömde faktiskt helt bort den, men tänkte att den kunde ju vara

lite rolig att köra här och nu. 

Tänkte på hur annorlunda mina svar skulle ha varit för tio, eller tjugo år sedan.

Men nu är nu och listan kommer här:

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Helt fånigt att jag numera blir så rörd över saker som kanske

kan vara lite banala. Främst för att jag aldrig varit en sådan där som inte så 

enkelt "tar till tårarna". Attans hormoner...;)

Men alltså: 

Jag grät när jag såg Frälsningsarméns julinsamlingsvideo. 

För den är så rörande vacker! 

Och så snyftade jag nog till när lillungen nämnde hur en av hans klienter

på jobbet där han gör sin civiltjänst sagt att hen ber för honom varje 

kväll för att han verkar vara så rar och snäll. 

Av sorg eller ilska har jag inte gråtit på länge. 

Tur det! 

TRE SAKER DU AVSKYR

Tidiga morgnar

Att diska för hand

För stark belysning hemma

(det sista leder nästan varje höst och vinter till skilsmässa.2.)

HUR VAR DU I SKOLAN

Det här är just en sådan fråga som får mig att inse att jag 

är alldeles för gammal för dessa blogglistor, hahahahah! 

För vem bryr sig, och allra minst jag, hur jag var i skolan?

Det är ju en miljon år sedan. Fast bara det faktum att det var en 

miljon år sedan är lite överraskande för mig också. 

Men... krhhmm... till frågan.

En snäll och hyfsat bra medelmåtta skulle jag tro. 

Med skinn på näsan, rätt svag auktoritetstro men en stark tro på rättvisa. 

VAD BLIR DU STRESSAD AV

Numera allt mindre, vilket som fd utmattad nästan är ett livsvillkor.

Åtminstone ett livskvalitetsvillkor. 

Men jag kan känna en egen inre stress av att behöva utföra uppgifter som känns onödiga.

Eller kanske det är mer en frustration? 

Jag blir stressad om jag inte har kontroll och vet och kan,

eller ges tid att sätta mig in i det jag inte vet och kan,

så jag kan återfå någon slags kontroll.  

TRE SAKER SOM DU ÄLSKAR

Bara tre? 

Utöver det uppenbara som familj, vänner, djuren? 

Ljus, stearinljus. Bränner kopiösa mängder varje år. 

Kommer någon nu och säger att stearinljus är en galet belastande grej

för den globala uppvärmningen så blir jag riktigt angstig! 

Skogen. Stugan. Havet

Längtar mig nästan sönder dit ständigt då jag inte är där.

Och sist.

Estetik.

Jag skulle ha svårt att föreställa mig att jag skulle sluta bry mig 

om det estetiska i min närmaste omgivning. 

Jag behöver få ha det vackert omkring mig. För mig vackert. 

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG

Ja, här tror jag att jag ändrat mig mest. 

Tidigare var jag nog mer utåtriktad, rolig, underhållande och social, 

även om jag alltid behövt ladda upp mig i ensamhet. 

Numera är jag mer tystlåten och dämpad. 

Någon skulle säkert tycka jag har blivit lite tråkig? 

Samtidigt betyder det ju allt mindre vad andra tycker...;)

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV

Jo, lite samma faktiskt som ovan. 

Om jag blivit tråkigare och inte är lika "sprallig" som 

jag kanske varit tidigare upplever jag själv mest som vilsamt.

För mig absolut, kanske för omgivningen också? 

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG/PINSAM

När människor själva inte förstår att de är pinsamma och 

bara fortsätter och inte ser att alla i omgivningen bara himlar 

med ögonen, vänder bort och med hela sitt kropps-språk skriker ut:

Snälla, sluuuuuta! 

Och när det här upprepas igen nästa dag, nästa vecka. Återigen.

Gaaah!!! 

På finska finns ett så bra ord:

*myötähäpeä*

(liksom *medskamkänsla*) 

För övrigt har jag blivit rätt bra på att rycka på axlarna och tänka:

Vem bryr sig om hundra år?

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT

Faktiskt åt en julkalender på nätet för ett par minuter sen.

Är hyfsat lättroad...;)

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER

Har redan ett bra tag funderat på det här med konsumtion,

vårt västerländska överflöd, klimatet...det där samma som de flesta

människor som tänker funderar på. 

Och på att jag borde gå ner i vikt. 

Fast det är riktigt tråkiga tankar det...

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR

Vi skippar det uppenbara igen som att någon av de mina

skall bli allvarligt sjuka eller dö, att världen går under, 

och att mina pepparkakor bränns vid i morgon.

Utöver ovannämnda är jag faktiskt rädd för höjder. Inte så där rädd som rädd, 

utan jag har bara ett så in i vassen krasst balanssinne så jag får

yrsel bara jag skall gå i en lite brantare trappa! 

Så det är mer som en begränsning än en rädsla. 

Löjligt frustrerande att släpa på sådant i vardagen. 

Men sen....vad är jag rädd för? 

Inte vet jag? 

Kanske skall jag ändå ta till det uppenbara:

Att något illa skulle hända mina barn. 

ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ

Hahaha, jag skulle vara rätt så eländig i en massa yrken kan jag tänka mig. 

Här skulle jag säkert svarat annorlunda för 5, 10 och 15 år sedan. 

Men numera skulle jag nog inte vara så himla sugen på att resa i 

jobbet hela tiden. Och inte skulle jag vara speciellt bra på att leda

något pryl-försäljningsteam heller. Dels för att jag tror att vi behöver dra ner

på vår konsumtion - inte öka på den. 

SLUTLIGEN: ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ

Brukar säga att jag helst av allt skulle vilja vara författare. 

Det lilla problemet är bara att jag inte har en aning om vad jag skulle 

skriva om som skulle ge ost på mackan...

...ett litet dilemma där, med andra ord. 

Sen tror jag också jag skulle vara en bra (håll i er!) präst! 

Det lilla problemet här är ju att jag inte är religiös...

...ett till litet dilemma, om man uttrycker det så.

*

Testa på att svara på frågorna. 

Perfekt att ta till under mellandagarna där mellan skinka och lutfisk

eller mellan pepparkaka och pralinerna.