MIN BÄSTASTE VEGE-GRYTA...

Det är en faslig massa år sedan jag första gången åt denna vegetariska gryta

och blev helt galet förtjust.

Föga anade jag då att jag själv skulle tacka nej till kött tjugo år senare, 

men så gick det nu bara! 

Och fortfarande är denna en stark favorit i mitt kök, och varit det under alla år.

Gudarna vet varifrån receptet ursprungligen är, men någonstans har jag läst att den kallas

Afrikans linsgryta - men hur mycket ursprungligt Africa det nu sen finns i den här må de

visa tvista om, men god som f_n är den! 

Och här kommer receptet:

(för cirkus fyra) 

1 gul lök 

2 msk tomatpuré

1 msk curry

2 dl röda linser

3-4 dl grönsaksbuljong

1 burk kokosmjölk

1/2 pkt krossade tomater eller ett par tre färska som 

skurits i små bitar.

1-2 bananer

2-3 tsk citronsaft

salt och peppar

Skär löken i tärningar och fräs den mjuk i olja i en kastrull.

Tillsätt tomatpuré, curry och linser. Blanda om och 

fräs någon minut. Häll på buljong, kokosmjölk

och tomaterna. Låt koka på svag värme i 10-15 minuter.

Rör der de slantade bananerna och låt bara dem bli varma.

Smaka va med citron, salt och peppar.

(En kompis till mig brukar ha i ananasbitar också, men jag tycker det 

blir lite för sött, men man gör som man vill.) 

Jag brukar toppa med något bladgrönt som jag råkar ha hemma eller

nu sommartid, vad som råkar växa i odlingslådorna. 

Och så på med lite nötter eller solrosfrön eller något som tillför lite krispighet.

Hur enkelt? Och gött! 

Grytan blir mild och god och även ungarna eh...barnen brukar gilla den.

Äter själv den gärna som den är, men ett gott bröd är inte fel till.

REGN HOS MIG...

...vaknade tidigt av att åskan smällde till alldeles intill.

Det var tyst en stund och så kom regnet.

Jag tycker att det är något härligt befriande i ett regn efter en

lång tid av uppehåll.

På det sättet kom regnet ändå lite olägligt för jag hade bokat in en fotografering

utomhus idag, men den fick vi flytta på. Så här sitter jag nu med en

hel dag utan inbokat program. Måla kan jag ju inte heller, då det hällregnar. 

Så jag läste för en gångs skull tidningen lite mer grundligt än jag brukar.

Fastnade för artikeln om papperstidningens framtid. Finns den alls?

Man har ju skrivit en hel del om ämnet något år redan, så på det sättet är

det ingen "nyhet", men i artikeln fanns en aspekt som jag hakade upp mig på.

"Vem har tid en halvtimma i dag att läsa Husis? Vi har en allt mer snuttifierad 

vardag där man plockar upp nyheterna när man kan i kön till matbutiken, 

på barnens hockeyträning eller i spårvagnen."

(Ralf Blomqvist, mediekonsult)

Och jag tror att det är just så det är. Och kanske ännu värre! 

Jag vet med mig själv att jag, de gånger jag faktiskt sätter mig för att läsa

tidningen rätt snabbt blir lite otålig, och känner att jag nog borde göra något

istället för att bara sitta här och läsa.

Så är det.

Jag har alldeles tydligt och omedvetet påverkats av...tiden.

Inte helt hundra på att jag faktiskt gillar just denna bit, även om jag är en

stor vän av alla möjligheter digitaliseringen medför.

Mediekonsulten Blomqvist ger papperstidningen tio år till.

Så ändras världen.

Sitter vid mitt fönster och ser ut på det nya plåttaket som håller på att läggas.

Plåtslagarens jobb och de verktyg som används har nog inte ändrats 

speciellt mycket på tiotals år, kanske ännu längre?

Jag har nog en viss förkärlek till sådant här hantverk,

som är liksom på riktigt.

Tycker att det är så sjukt snyggt.

Istället för stumma fabrikstillverkare tak.

Blir det så med papperstidningen? Att vi kommer att tycka

att papperstidningen är så sjukt snygg för att den känns

som något gediget? 

Eller blir papperstidningen en lyxvara där innehållet är något

annat än NYheter, för nyheter är inte längre nyheter då de kommer 

på pränt. Vi har alla läst dem på nätet redan.

Har hänt att jag behövt kolla datumet på tidningen när jag 

läst, för jag haft känslan av att jag kanske läser gårdagens blad.

Blir papperstidningen ett hantverk att njuta av för dem som 

(har råd) och tid att läsa mer.

En slags fördjupad kurs i nyheter.

*

Ja, nu skall jag ta och fortsätta läsa min tidning.

Och försöka göra det utan dåligt samvete för att

jag borde göra något mer konkret istället.

För just nu kan jag inte det.

Det är regn här hos mig.

ARBETSLÄGRET...

...och renoveringen härhemma.

Ja, huh! 

Huset är strax målat klart.

Fönstren förda till fönsterrenoveraren, 

snickaren och plåtslagaren hamrar och håller på.

Det är nästan en heltidssyssla att koordinera hantverkare

och se till att allas tidtabell synkroniseras.

Heja gubben som håller i de trådarna.

Jag bara står och har åsikter och insikter,

idéer och infall.

Det är jag bra på.

Men lite tar jag och rycker in allt!

Skall precis gå ut och greppa penseln och måla lite foderbräden

och annat smått och gått.

Måla en kommande pergola.

Några fönster som inte behöver renoveras.

Sånt.

Vallmons knoppas i trädgården och det underbara är minsann kort.

Hinner knappt vända mig om så har kronbladen fallit till marken.

Nä, nu skall jag nog ta och gå ut till arbetslägret igen.

Kom bara in en sväng för att röra ihop lite mat, och 

satte mig här för att skriva ner några rader medan maten puttrar klart.

Skall röra ihop en liten rabarberdröm åt gubbarna också, 

lagom klart till eftermiddagskaffet.

Och sen skall det målas pergola minsann.

Tänk! Snart är den klar (nåja...groparna för stolparna är

inte grävda än, och det mesta finns tillsvidare bara

på en ritning och i en virkeshög på gräsmattan).

Men ni vet känslan - man är NÄSTAN där i alla fall.

Och kan NÄSTAN bära ut kaffekorgen och bärpajen.

Aj, jo...och så har jag har tjatat till mig en sådan där 

galet vacker torkställning för tvätten också.

Det blir nog bra det här! 

FRÅN SOMMARHETTA TILL VÅRKYLA...

...det går undan med väderbytena här.

När jag kom ut till stugan för ett par dagar sedan så var det världens värmebölja.

På håll började dock riktigt tuffa moln bygga upp sig.

Man behöver inte vara utbildad meteorolog för att inse att 

nu börjar det hända saker i sfärerna.

Och mycket riktigt. 

Fick dock en morgon med spegelblank vik innan nordanvinden började 

vråla på.

Tänker ofta; vart försvinner alla sjöfåglar när det börjar blåsa ordentliga vågor.

Väntar de ut blåsten i någon lugn vik, eller?

Sedan det började blåsa upp för ett drygt dygn sedan så har jag inte sett 

andra fåglar i viken än svanparet. 

Å andra sidan har också jag dragit mig inomhus.

Så full koll på viken har jag ju inte...

Äntligen fick jag till stånd att köpa lite kalkfärg jag med.

Hade redan för ett par år sedan testat på Annie Sloans kalkfärger, 

men tycker ännu mer om nyanserna i Jeanne D'arc Livings färgkarta.

Och att måla med kalkfärg är ju så där himmelens skoj.

Blir en matt fin yta, och om man inte är så petig med att 

penseldragen syns, så är det här nog den roligaste av målningar! 

Och så det där att det finns begränsat med nyanser, alla i en skön

lite disig, dämpad ton, ser jag mer som en fördel.

Man kan dock själv mixa ihop egna nyanser om man vill.

Även om jag har ett hyfsat välutvecklat färgsinne, så kan jag bli irriterad och 

lite förvirrad i en färgbutik där det finns tusen olika nyanser att välja mellan.

Jag vågar lova att det är en utmaning som få klarar av att välja just den där rätta 

tonen, kall eller varm nyans, mattheten...

...så om man, som jag gillar dämpade färgtoner, disiga nyanser och matt yta.

Då är kalkfärg riktigt rätt! 

Själv är jag lite inne i en turkos-period just nu.

Så ett par lampfötter, några lådfronter, 

ett litet utekök och en kvast fick en sväng av penseln.

Målningen är förresten mycket dryg. Man målar en hel del med en liten

burk målning. Och så täcker den bra på en gång på nästan alla material

Och sist men absolut inte minst...man slipper förarbetet nästan helt och hållet.

Bara att måla på! 

Tänk. Bara det!

Säger hon som avskyr att slipa och grundmåla.

På terassen mot söder, i fred för nordanvinden frodas lavendeln.

Känns som om sommaren skulle vara mer på gång än vad datumet i kalendern säger.

Men så har vi ju blivit lite bortskämda med medelhavsvärme.

Just därför känns Nordan lite...onödig! 

Sitter och lyssnar på väderleksrapporten och till och med i söder 

utlovas nattfrost.

Det är en dramatisk skillnad från dagar med nästan + 30 grader.

Här går man från att ha svettats i skuggan i den fladdrigaste  av sommarklänningar

till att dra på sig raggsockorna och tända en brasa i öppna spisen.

Nordlig försommar - allt är möjligt! 

SPARSMAKAT...

...på stugan.

Jag är knappast ensam om den där lusten att ha sommarblommor på stugan.

Och inte heller ensam om att ha en önskan att hålla kvar den naturliga 

skogs- och skärgårdskänslan och liksom inte låta sommarblommorna 

ta över för mycket.

Det är nästan en utmaning att gå till plantbutiken för att hitta

de där blommorna som inte sticker ut och inte skriker färger 

med hög röst och full frenesi.

Men jag hittar.

Bland annat min stora, stora favorit jätteverbenan

som inte så många förstår att plocka i sin vagn.

Tänker stilla; ni skulle bara veta vilken fantastiskt växt ni missar! 

Hmmm...när jag står där i kön för att betala så inser jag att min 

korg med sommarblommor skiljer sig aningen från de flesta andras.

Det är mycket sparsmakat. 

Och alldeles lagom ute i skärgården, vid en murrig stuga

med skogen inpå knutarna och havet nästan intill trappan.

Jag är ju så där att jag tycker så om de dova nyanserna, 

att det är så mycket snyggare och finare än de där 

fyrverkerierna av färg.

Tänker att det finns en liten sanning i det där med;

Less IS more.