EN VÄLGÖRANDE TYSTNAD...

...i skogen lämnar jag bakom mig och åker in till stan för att hur enkelt det än gjorts, 

detta att kunna fixa det mesta digitalt, 

så finns det dock en del grejer som inte fixar sig så.

Nästan lite kusligt fina dagar har det varit.

Med sommarvärme, och nu kommer det ju att bli så

knepigt om det återgår till "normala" maj-grader igen.

Redan idag, när jag sitter hemma i trädgården och skriver, känns vinden 

svalare och annorlunda.

Skall strax åka iväg och fylla bilen min till bredden och höjden

med växter och mylla och täckbark och leverera plantor till

en liten radhusgård jag planerat och nu får en helt ny look.

Det är så spännande när man får börja helt från början.

I det här fallet hade man blivit tvungen att mer eller mindre gräva upp hela gården 

på grund av en reparation på själva huset, och eftersom

trädgården innan inte var som ägarna egentligen ville ha det,

så blev det att ta bort precis allt! 

Oftast kan det vara enklare om det blir något kvar som man kan börja spinna

sina trädgårdsplaner runt, men samtidigt så

är en helt "tom" yta öppen för alla möjligheter. Skall bli spännande att se 

hur den lilla trädgården ser ut sedan om några år när den vuxit till sig.

Nej, nu är kaffepausen slut, och jag skall dra iväg.

Skön onsdag gott folk! 

I VÄNTAN PÅ RINNANDE VATTEN...

...så är läget fortfarande här ute i stugan på udden.

Nästa vecka skulle den efterlängtade rörmokaren dyka upp! 

Men tills det är det att spara på vattnet som man burit.

Jag delar ju mitt hitburna dricksvatten med växterna som minsann 

också behöver sin beskärda del vatten nu när det är så varmt. 

Så jag badar...i havet. Ja.

Det är i n t e varmt. Alls! 

Inte på något plan och inte speciellt skönt hur man än försöker tänka till.

Men efter att jag kärrat grus och grävt i betonghård mark 

och haft mig så är det ändå skönt att 

få tvätta av sig. 

Att solen skiner och havet nästan ligger stilla och nätt gör det lite mer...

...eller för att vara ärlig lite mindre, motbjudande! 

Och så finns det en liten grej till som möjligen kan "lyxa" till det en aning.

Och det är skärgårdstvål! 

På lördagen var jag i Ingå en sväng och råkade på det här. 

Nu är det så att jag ju slitit Ålands klippor under mina uppväxtsomrar och då minns jag 

att vi alltid hade en tvål som doftade tång och som löddrade så fint också i saltvatten.

Ingen aning längre vilken tvål det var! 

Det är knappast samma tvålleverantör, men åååh, bara att dofta på den här tvålen skickade mig i 

raketfart tillbaka till mina barndomssomrar.

Jag hade så tänkt hinna fixa en egen "havstvål" här under våren. Alltså en tvål som 

man med gott samvete kan ta med sig ut i havet, men jag har inte helt enkelt fått till det.

Men så hittar jag färdig tång-tvål som en lite extra bonus.

Tvålen är helt ekologisk och doftar så

där precis lagom lite, men ändå friskt och gott!

Doftar skärgård nog för att få mig lite nostalgisk.

Lyckad produkt - helt klart! 

Och korken ja, den är ju till för att hålla tvålen flytande förstås.

Och så kan man hänga upp den för att torka.

Har ju nu testat den i havsviken där vattnet är...kakakakakakakakalllt än,

och tvagningen minsann snabbt överstånden, men jag tror

absolut det här blir en favorit i sommar här ute på udden! 

(och ja, alltså...det här är inte reklam utan bara för att jag tycker att den här

tvålen verkade på riktigt bra!) 

Och så doftar den som somrar skall dofta! 

Och jag hittade den 

HÄR

om  någon undrar.

*

Och visst går det att tvätta sig i havet en solig maj-dag,

men onekligen kommer jag att uppskatta det rinnande (och varma)

vattnet när det väl är igång igen...

MORSDAGSGÅVAN...

...ni vet att ibland händer det att man får en liten ask med silke

och sammet och med något 

glimmande fint inuti.

Som levereras till morgonkaffet som serveras på sängkanten.

Gärna med en eller några ungar omkring en.

Rosor och liljor, kaka och bakelse.

Det är morsdag det.

Eller så kan det också vara så här:

Mitt i en skog, med havet som granne.

Med en kopp kaffe och en smörgås serverad på 

ett skärbräde och med en till hälften blommande kvist blåbärsris som blomma.

Dricker mitt kaffe och tuggar på smörgåsen.

Solen lyser genom tallstammarna och det hörs ett stilla brummande på håll.

Vad händer här?

Och ner för skogsvägen backar morsdagsgåvan som inte denna gång

är speciellt silkigt förpackad och inte är den speciellt glimmande och glittrande heller.

Men ååååååh, så efterlängtad! 

Tänk ja, att man kan bli så glad och lycklig över ett lass med grus?

Men man kan! 

Glad morsdag alla! 

DET SKÖNA GRÖNA...

...det är nästan lite banalt hur man kan bygga upp en sådan längtan 

efter det gröna under månader av vinter.

Men det här, hör ni, är en längtan längre än så! 

Äntligen, äntligen har jag hittat en plats där jag kan plantera flera

av mina absoluta favoritväxter.

Och en av dem är hasselört 

(Asarum europaeum)

Jag har länge, länge gillat denna lilla anspråkslösa

perenn alldeles speciellt bra, men har faktiskt aldrig hittat

en plats i någon av mina tidigare trädgårdar åt den.

Men nu när jag kavlat ärmarna och äntligen tänkt göra något åt och med

de moss- och gräsbevuxna bergsskrevorna här på udden, 

då plötsligt finns det en plats för denna

lilla sparsmakade snygging.

Så har ju några andra favoriter också krupit fram och hittat sin plats lite här och där.

det är så härligt med våren, när allt som vilat i sin vintervila kryper fram.

Nya växter, och övervintrade växter.

Trädgårdsmöbler som dammas av, trädgårdsredskap som plockas fram.

Varje år är det samma enkla, men helt underbara njutning.

*

Och så det där med att plötsligt hitta en plats för en 

favoritväxt i sin egen 'trädgård' ute i skärgården

Det är lite lycka det! 

EN KVÄLLSPROMENAD...

...vilka dagar det har varit! 

Viken har legat spegelblank och även här ute i skärgården

har det stundvis varit riktigt, riktigt varmt! 

Satt en god stund på förmiddagen i solen på sydsidan och läste.

Först åkte ponchon av. Sedan åkte ärmarna på tröjan upp och till

sist åkte tröjan av och jag satt där i bara linnet och  n j ö t !!!

Eftersom jag stulit mig en extra dag härute så roade jag mig med att

fortsätta riva grästuvor och mossa från bergskrevor som gett 

sig i backen på att inte släppa taget om urberget.

Ni skulle se mig! 

Eller egentligen är det faktiskt riktigt bra att ni inte gör det!

Efter fem dagar härute utan rinnande vatten - och nej jag

badar inte i havet. Inte än och absolut inte utan bastu.

Och bastu-ugnen, ja den är ju nu utplockad i väntan på rörmokaren.

Så ja, det skall vara en riktigt lyx att ställa sig i duschen i morgon.

Och så har jag dessutom frissa inbokad.

Lyx-Lyx-Lyx.

Så nu på kvällen tog jag en promenad och valde stigar där sannolikheten

att jag skulle stöta på någon annan tvåbent varelse som skulle bry sig är rätt så minimal.

Och det gjorde jag inte heller! 

Tur.

Hade varit besvärligt för hens eller deras nattsömn om de mött mig, menar jag.

Kände hur jag var lite extra frusen på vägen tillbaka till stugan och undrade om jag höll på att bli förkyld.

Men jag kände inte mig speciellt förkyld så där annars.

Men väl tillbaka i stugan kastade jag en blick i spegeln och där mötte jag ett nylle som glatt lyste

i samma nyanser som kvällssolen därute.

Mitt vinterbleka jag hade helt enkelt fått en järndos av skärisol och jag hade solfrossa helt enkelt! 

Så ja...dagens look:

så där skönt rosaröd i fejan, med en frisyr som skulle behövt en klippning typ förra månaden

(håller på att försöka få håret långt igen...som om det skulle vara en ursäkt)?

Och så den där avsaknaden av...vatten då.

Det finns stunder då man är så glad så att de andra redan åkt hem.

Men grästuvorna gav sig. 

Så 1-0 till mig! 

*

Och medan jag gick hem längs stranden så följde gräsandsparet med.

Det måste vara ett par som övervintrat på en plats så de vant sig med människor, för

de tar ingen större stress av min närvaro.

Inte alls på samma sätt som viggen, storskraken och småskraken, ejdrarna

och lommarna, skäggdoppingen, svarthakedoppingen och till och med svanarna.

De är så skygga.

Men detta sympatiska andpar - ja, de simmade med när jag gick hemåt i kvällningen.

Önskar dem den bästa familjelyckan i världen!

De är inte det mest exotiska inslag i viken.

Men väldans sympatiska - det är de!