Sover ju med fönstret öppet nästan året runt. Bara om temperaturen hotar sjunka närmare -10°C så stänger vi fönstret. Till all lycka är vi båda likadana - och till och med hunden, Aida, gillar att sova när det är svalt. Dock brukar jag veta hur nära/högt upp mot ryggen hon krupit hur kallt det varit. För det mesta sover hon i min fotända - med halva hon under täcket.
Jag vet inte riktigt när jag lade till med denna "ovana". Kanske började det hela på stugan där jag kan öppna fönstret mot havet som kluckar eller brusar, beroende på väderlek, bara några tiotals meter från fönstret. Och jag älskar det ljudet!
Kanske var det från de varma sommarnätterna då jag valt att sova ute jag blev taggad?
Den senaste vintern har ju varit lite kallare, så sovrumsfönstret har varit stängt kanske 10 nätter? Vintern innan, som var så mycket mildare, då räknade jag att vi sov med fönstret stängt i 4 nätter - på ett år. Och det inte ens alltid pga kyla utan för att det regnade och blåste från ett sådant håll att det helt enkelt regnade in.
Jag har inte tänkt så mycket på om det är bra eller inte. Jag bara älskar att knarka syre längs natten. Visst är det svalt på morgonen, utanför täcket vill säga, under täcket är det varmt och skönt. Och det är ju en förutsättning att man kan sova gott. Att man inte fryser.
Jag har ju hittills bara känt att det känns bra att sova med fönstret öppet, men för en tid sedan så skaffade jag mig en sådan där smart klocka som mäter det mesta man kan mäta på en människa och jag måste riktigt skratta till när jag läste min "sömnrapport".
Jag somnar i snitt inom tre minuter. Så har jag alltid gjort så det är inget nytt...
Alla de underbara männen i mitt liv k a n möjligen vid något skede eventuellt ha kommenterat något i stil med: "Aj...det sägs att det alltid är MÄNNEN som svänger ryggen till (efter sex) och somnar på två sekunder??? De som säger så har inte levt med dig."
Jag k a n möjligen ha den förmågan, ja. Den har kanske inte alltid uppskattats av alla inblandade.
Men att sova är underbart! Jag älskar det! Finns inget få saker som är bättre!
Men till min "klocka". Smart och - ärlig.
- Ja, ja....jag får ihop alldeles för få steg i dygnet - men det skyller jag på min trilskande rygg (och marsvädret...)
- Ja, ja...jag har inte kanske det bästa av blodtryck/vilopuls även om där absolut inte är nåt alarmerande. Men det kunde vara bättre. För det har det varit. Inget att urskulda sig med men säger bara: Ålder....å så säger jag inget mer. (Skall ta tag i det här...nästa vecka)! Det - och vikten!
- Ja, ja....sömn. Nämen - holy shit - så bra jag sover! Jag somnar som sagt inom bara någon minut. Nu som alltid. Över halva den tid jag sover så sussar jag gott i en djup sömn. Och under de senaste fem nätterna har jag, enligt min nya smartklocka, varit vaken i *trumvirvel* hela tre minuter!
Och det är precis så det känns. Jag sätter huvudet på kudden - somnar - och vaknar av väckarklockan åtta timmar senare. Utvilad och syre-knarkad! Inser att det antagligen är ett privilegium att ha denna gåva. Att sova gott.
Jag kan vakna på morgonkvisten innan väckarklockan och lyssna in det tidiga morgonkvittret från fåglarna i trädgården. Som den här ivriga gråsparven som definitivt har vårkänslor i hela sin lilla kropp.
Kvidelitt....kvitt.
Love is in the air....!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar