DAGSMEJA...

...är nog ett av det svenska språkets absolut vackraste ord.

Ordet som bryter vinterns rygg. 

*

Deltog på veckoslutet i en landskapsfotograferingskurs i Borgå vilket var både bra och givande. 

(Tack till Kamera 67-fotoklubben som fixade landskapsfotografen Andy Horner (http://www.andyhornerimages.com/439172091) som lärare.) 

Det var ett givande och bra veckoslut! 

Jag är ju helt kass på landskapsfotografering! Brukar säga att jag gärna fotar precis 

allt utom landskap  - och människor. 

Vet inte riktigt varför det blivit just så, men ja, så är det nu bara.

Landskapsfotografering är inte alls så lätt man först skulle tro. Det är långsamt på ett annat sätt

som det är långsamt att fotografera djur. Långsamt på ett annat sätt än att fotografera i studio,

långsammare på ett annat sätt än att fotografera macro. 

Plötsligt får jag en insikt om att nästan oberoende vad man fotar - om man vill utveckla sitt

fotograferande till lite mer än att "bara knäppa en bild", så handlar det om tid.

Att ta sig tid att hitta sitt motiv, fundera ut hur man vill ta sin bild, och 

sedan att ta sig tid att hitta rätt komposition och rätt  ljus. 

Och en lust att leka med kameran. 

För det är långt det som det är frågan om. 

Att få leka sig fram till en bild. 

Natten hade varit kall, hade ändå sovit med öppet fönster (!) så jag vaknade 

pigg och utvilad i ett härligt friskt och fräscht sovrum! 

Vårtecken även det. 

Människor i min närhet skakar bara på huvudet när jag säger att nu äntligen

är det mars och man kan börja sova med öppet fönster. 

Men det är så fantastiskt skönt! 

Idag var det även på dagen några minusgrader, men där solen kom åt

att lysa och värma så bildades fina istappar som sakta började droppa

i marssolen.

Dagsmeja sker då solen smälter is och snö trots att 

temperaturen är på minussidan. 

Det är definitivt vår. 

Dagsmeja...bara smaka på ordet! 

Så fint!