Har ett par extra outtagna semesterdagar att beta av på,
så när det visade sig att det var lite lugnare på jobbet,
blev det att tulla lite på dem och styra kosan ut till stugan.
Packar ner böcker som borde bli lästa med tanke på ett framtida projekt,
men som mest legat där på soffbordet och gett mig lite dåligt samvete.
Kommer fram, släpper ut hunden ur den varma bilen.
(ja, min luftkonditionering hostar och har sig och vill inte riktigt sköta sitt
jobb. En sådan jävla tidpunkt att paja när det lovats tokvärme...)
Bär in matkassen och korgen med böckerna från soffbordet
och ställer iordning för en miniminisemester.
Värmer bastun och precis när bastun är klar så hojtar grannstugans
invånare en fråga om att hänga med på allsång in till byn.
- Njaaaeeeenäääää....!
Den här gången drog bastun det längre strået.
Det finns något meditativt i att värma bastu. Att värma bastu bara till sig
själv känns annorlunda på något sätt. Ännu mer kontemplativ.
Jag är ingen ivrig bastubadare, inte på något sätt,
men det är någonting i ritualen när jag kommer ut till stugan
som gör att jag direkt kommer in i en semesterstämning.
Och finns det bara några dagar att leka lite semester på,
så är det kanske det bästa sättet att starta upp den stämningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar