PÅ EN HÖFT...


Jag äter en alldeles galet god rabarberpaj som min väninna säger att hon bara snurrat ihop.
Och just när det gäller mina väninnor, eller min svägerska, eller vem som helst annan utom jag,
så känner jag att precis alla bara svänger ihop nåt när de skall baka.

Jag har inte fått sockerbagargenen och är hjälplös i bagarstugan utan dl-mått och våg.
Gärna hade jag också med med ett gäng ingenjörer som dubbelkollar mina mätningar och 
en livsmedelsexpert som kollar att jag inte tar tapetklisterpulver istället för potatismjöl. 

Typ så illa är det. 

Jag lagar mat, ja. Jag bakar inte. Eller extremt sällan.

Kanske just på grund av det har jag i decennier av vuxet liv lyckats 
undgå det galet enkla knepet om Tre Lika.

För visst finns det stunder då jag gärna skulle snurrat ihop en enkel sommartårta,
isynnerhet i dessa tider då det bara dräller av härliga 
jordgubbar och hallon på torg och i bodar. 
Överrumpla familjen och
ställa till med lite kaffekalas i bersån helt enkelt. 

Och ja...just Helt Enkelt. Dessa magiska ord! 
För de som kan det här med att baka ja.
Eller minns. 
Eller bara kör på känsla och skjuter vispade ägg- 
och sockersmetsbollar från en höft.

Nej, gör inte det! Det låter väldans kladdigt i köket det! 

Jag kanske skall komma till saken något tag? 
Man kunde ju hoppas på det, men nu råkar det sig så väl att jag sitter ute
i trädgården, och sommarkvällen är så där galet fin och vacker 
och varm och skön och jag vill sitta här i all evighet och bara låta fingrarna dansa
över tangenterna. 

Men okej - jag skall skärpa mig! 

Tänk, att man skall leva till andra hälften av sitt halvsekel innan
man snubblar över en minnesregel i bakning! 

Tre Lika. 

Till ett tårtbotten, eller en rulltårta tar man

4 ägg.
- i ett glas -

Samma mängd socker
- i ett annat glas -

Samma mängd mjöl
- i ett tredje glas - 

(hur himla simpelt är inte det?) 

Till mitt tårtbotten valde jag 50/50
vetemjöl och potatismjöl.

Och den skarpögde ser att mjölglaset har lite råge på.
Det är vaniljsocker och ett par tsk bakpulver. 

Äntligen känner jag att jag kanske någongång kan bara sopa ihop
en sommartårta så där enkelt och elegant och helt
på en höft! 



Inga kommentarer: