FÖDELSEDAGAR...

Ja-a, govänner! 

Idag fyller min förstfödde 29 år. Kakan är till honom! 

Men i dagarna fyller också min blogg hisnande

tio år. Det hade jag aldrig trott när jag en julidag 2008 

skrev att jag skulle ge den här formen av dagboksskrivande en chans.

Aldrig hade jag då tänkt att bloggen skulle hänga med så länge.

Men det har den gjort. 

Tänk, 2008 hade det bara gått ett par år sedan ordet blogg hade kommit

med i Svenska Akademins ordlista. Idag är fenomenet att blogga kanske

till och med lite dammigt och föråldrat, eller vad vet jag? 

Vem orkar liksom läsa en blogg numera när det finns alla dessa snabbare forum?

Som Twitter som är en slags speedad form av bloggande, en mikroblogg.

Fråga till exempel Trump - han vet. 

Eller instagram som är som en fotografiernas korvstoppningsfabrik. 

Eller allas vår goa facebook som är lite både ock. I synnerhet för oss 

medelålders och plus det. Alla yngre än så har ett dussintal andra kanaler att 

segla runt på. Har jag hört på byn...heh! 

Jag tror det finns två sorters bloggare. Och har alltid funnits.

De som främst skriver för andra och de som skriver för sitt eget höga nöjes skull. 

Jag hör till den senare kategorin. Jag njuter lika fullt ut fortfarande då jag får 

sätta mig en stund och skriva ett inlägg. Det är bland de bästa sortens egentid jag vet!

Jag kan skriva ner vad sjutton jag vill och känner för just nu och här. 

Kanske någon som skall leva på att blogga och har en målsättning i mängden

läsare kan tänka aningen annorlunda, det har jag förståelse för.

Men för mig (och säkert många andra) är bloggandet en form av dagbok.

Sällan lika utlämnande som en "riktig" dagbok skulle vara, men ändå ett ställe 

att samla sina tankar, upplevelser, bilder och allt det som just då 

- för stunden -

känts väsentligt att spara och dokumentera. 

För ett blogginlägg är just för stunden. Så tänker jag. 

Då det begav sig, i runda tal tio år innan jag själv började blogga, föddes termen "weblog" 

som ju består av orden Web och Log.  

En loggbok på webben. 

Dagbok på internet. 

Sedan kom en viss Peter Merholz som på skoj delade upp termen weblog 

till we blog och vips hade ordet blog blivit ett substantiv och 

to blog ett verb. Strax därefter myntades ordet bloggare.

*

Lite historiens vingslag här nu.

Men det finns en risk att det ligger lite sådana vibrationer i luften

när ens unge har födelsedag, ens blogg har överlevt ett decennium och 

sommaren är här och nu. 

Precis på samma sätt som då för tio år sedan då jag skrev mina första bloggrader.

Tänk så tiden ändå går!