RIISITUNTURI...

När jag var barn, på 70-talet, så hade vi i bokhyllan i mitt barndomshem en bok om Finland. 

Min mamma jobbade en tid inom resebranschen, så jag tror boken var från något evenemang hon

hade deltagit i. Jag vet faktiskt inte. 

Oberoende så minns jag ett par bilder från den boken som starkt blev i minnet

hos under tio-åriga mig. En var en mysig bild tagen inne i en torrfura-stuga av en tjej i snygga skidbyxor (de med gummiband under hälen, remember? anyone?), 

fin hemstickad ylletröja och i bakgrunden en värmande brasa i den öppna spisen. 

Jag kunde ha flyttat in i den bilden på direkten alltså! 

Och så fanns det bilder av dessa snötäckta granar från fjällen. 

Så jag älskade de bilderna! 

Känslan, stämningen atmosfären...allt tilltalade det barn jag var!

Under årens lopp har jag nu och då fått uppleva dessa landskap i vinterskrud, 

och varenda gång griper de tag i min själ med sin andlösa skönhet!  

Dessa snöiga landskap drabbar mig alltid lika starkt. 

Andlöst står jag där och ser solen försvinna.

Och det finns ingen plats i världen jag hellre skulle vilja vara på 

än just här, just nu. 

Det är närmare -30 grader kallt. 

Kaffet i min termos har svalnat sedan länge, men det gör inget. 

Här smakar också kallt kaffe helt okej.