ÄNDRADE PLANER...

Ja. Alltså.

Här borde egentligen vara en bild på senvintrigt frostig skärgård. 

En mysbild på en brasa i nyväckt sommarstuga där sock-klädda fötter 

lojt sträcker sig mot brasans värme medan resten av människorna 

ännu mer lojt smuttar på ett glas (förmodligen alldeles för kallt) rödvin.

Ja. Alltså. Det kunde vara så. 

Men . Det . Är . Inte

*

Så snabbt förändras planerna! 

Medan jag var till butiken för att inhandla det sista inför

vår påsk på stugan lyckades gubben med konststycket

att "bara-gå-till-vedlidret-för-att-ta-ned-en-planka-och-bara-klättra-

lite-upp-och-sedan-tappa-fotfästet-och-falla-handlöst-ner-

på-en-golvbalk-och-slå-sig-gul-å-blå-och-bli-rätt-så-j*vl*gt-öm-i-hela-han.

Myspys på stugan förvandlades till läkarbesök och köp av diverse medikament.

Det blir karl av karln igen, men såpass mörbultat är han att tanken på 

ett par timmar i skumpande bil och lite asketiskt stugleverne just nu

känns lite överuppskattat. Ur hans synvinkel.

Och jag kan ju bara förstå.

Vem har inte någongång haft en kropp som tagit 

riktigt hårda törnar, så man vet ju minsann hur det känns!

Då är man mer än vanligt vänligt inställd till vilka bekväma

rackerier som helst - som innetoa, till exempel. 

Det finns inte på stugan....inte rinnande vatten heller. 

*

Innan dessa ändrade planer trädde ikraft hade jag hunnit fixa en traditionell pasha. 

Jag ä l s k a r pasha, denna finsk-ryska efterrätt

som har sina djupa rötter i den ortodoxa påsktraditionen.

Ordet pasha lär betyda just påsk på ryska, 

vilket är ett språk jag kan aningen knaggligt (läs; absolut inte alls) och således kan 

varken bestyrka eller demolera det påståendet. 

Men det låter fint; Pasha-Påsk! Da! 

Personligen spelar trossamfund eller geografiskt läge ingen roll.

Pasha är gudomligt gott - var och hur som helst! 

Har kört samma recept i snart 25 år! 

(obs - stor sats!) 

Kommer här:

Saften och skalet av 1 citron

4 dl vispgrädde

200 g smör

2 dl socker

2 ägg-gulor

500 g kvarg

2 msk vaniljsocker

(1 dl mald mandel + 1 dl russin)

Jag har aldrig i dessa - men det är helt smaksak.

Vispa grädden i en egen skål.

Vispa också ihop smör och socker. 

Blanda i ägg-gulorna en i taget.

Blanda i citronsaften och det rivna citronskalet.

Rör ihop det med kvarg, vaniljsocker 

(och mandel och russin om man vill ha det).

Rör till sist ner den uppvispade grädden.

Det finns specifika pasha-former, men eftersom jag inte har någon koppling till

den ortodoxa tron och på det sättet inte känner att jag behöver ha de religiösa symbolerna 

med i just min pasha så har jag alltid använt mig av det som jag råkat hitta hemma.

Som kaffefilterhållare och finmaskiga silar eller sådana där lådor som man lagar 

färskost i. Allt där vätska kan rinna ur fungerar. Bara att ha i en silduk i sitt kärl

och tadaaa...man har en pasha-form.

Det räcker med att pasha-smeten rinner av sig i ett dygn,

sedan kan man tippa över pastan på ett serveringsfat, eller som jag

gjort flytta över den i en annan serveringsform. 

Jag tror man i de ortodoxa cirklarna har regler för hur en pasha skall

se ut och hur man skall dekorera den, men jag struntar hejglatt i det

och dekorerar i år min pasha med temat:

"Trädgårdsmästarens längtan"

och gör mylla av smulade Oreo-kex, morötter av sockermassa

och morotsblast av myntablad. 

*

Sade jag redan? 

Jag bara älskar pasha - om också en tesked i taget - för det är

väldans mycket "allt" i en tesked.

Receptet ovan ger  m y c k e t  pasha! 

Ingen orkar äta mycket - såpass mäktig är den här efterrätten.

Jag brukar numera laga halva satsen - och ge bort hälften! 

Men eftersom jag inbillar mig att smaken blir ännu fylligare i en större sats, 

så kör jag fortsättningsvis det gamla receptet. 

Och delar med mig av pashan.

Precis så som jag för tiotals år sedan kom i kontakt med pashan.

Det var någon som hade gjort en för stor sats - och delade med sig. 

*

Nu kan jag ju inte konkret dela med mig av pashan till er. 

Men receptet, det beprövade, det kan jag dela.

Varsågod - och Glad Påsk!