nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN...


Jag tänker inte säga grattis. 
Inte grattis till alla kvinnor, bara för att det är 8:e mars, bara för att en är kvinna. 
Däremot är jag glad i att vara kvinna! 
Glad för de små steg vi tar mot jämnlikhet. 
Riktningen är den rätta, det går bara så erbarmligt långsamt! 

För snart tio år sedan sade Viviane Reding, då EU-kommissionär, orden som jag ofta tänkt
på när det är dags för Kvinnodagen. Hon sade nämligen: 

"Så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter".

Och jag tror rätt så få riktigt känner till bakgrunden till varför vi firar Kvinnodagen? 

Och varför det, för mig, känns lite avigt att grattas "bara" för att jag är kvinna
och för att de nu råkar finnas en sådan här dag...



Vi går tillbaka dryga hundra år i tiden. 

År 1913 var Finland, som känt, en del av Ryssland. De ryska kvinnorna firade sin första
kvinnodag sista söndagen i februari 1913 som en del av den fredsrörelse som fanns mot det kommande kriget. 

(Den sista söndagen i februari 1913 enligt den julianska kalendern är samma som 8 mars 
enligt den gregorianska kalendern.)

Följande år håller man flera kvinnomöten just den 8 mars för att protestera mot
det hot som fanns och som sedan skulle eskalera i det första världskriget. I Ryssland, mot slutet 
av kriget, hade miljoner soldater dött och människor svalt och då strejkade
kvinnorna för det man kallade Bröd och Fred. Denna strejk kom till att bli startskottet
för februarirevolutionen 1917. Vad detta kom att betyda för Finlands självständighet vet vi alla.

Den internationella kvinnodagen instiftades ursprungligen i Tyskland redan 1910 och var
redan då en politisk dag vars främsta syfte var att stärka kampen om kvinnlig rösträtt. 


De kvinnor som var med då, de som protesterade mot krig, som fick till rösträtt åt kvinnor, 
dem kunde jag gratta.
Och framför allt tacka för vad de gjorde för oss.




Och nu, hundra år senare, är det vår tur att göra vad vi kan för att fortsätta det jobbet. 
För så länge vi inte har jämnlikhet mellan könen, är jobbet inte gjort. 
Projektet inte rott i land. 

Och därför känner jag det lite larvigt faktiskt att bli grattad på kvinnodagen. 
För om jag skall vara ärlig så har jag inte gjort så mycket för konkret 
för en jämlikare värld. 
Hade jag gjort det - hade det funnits orsak att gratta mig, inte annars.

Men jag vill inte bli grattad bara för att jag föddes till tjej, nej! 
Blommor denna dag undanbedes, gör något för en jämlikare värld hellre. 
Tack! 


Ja, usch vad jag känner mig som en riktig glädjedödare och tråkmåns, men kvinnodagen är ju inte  frågan om att någon (man) ger en ros, att någon butik bjuder ut 100 € shoppingpengar till någon kvinna/tjej, det handlar inte om att "gratta".
(har jag sagt det redan?) 



Det är så mycket mer, så mycket större än så.

Lite som landskapen jag varit i de senaste dagarna. 
De som också är så mycket större,
så mycket mer. Där människan kan andas fritt.

*amen*



Inga kommentarer: