AVSKUREN...

…från verkligheten. Så känns det då jag är inne på fjärde veckan av sjukskrivning.
Mer eller mindre som en fånge i mitt hem krymper världen. På flera sätt.
Dels händer det rätt så lite i mitt lilla liv just nu. Ruskigt lite - egentligen inget alls.
Dels har hela världen krupit närmare in i mitt liv än på mycket länge.
Vad jag tänker på är att jag nu har haft tid att vara uppkopplad på nyheter, twitter, facebook och 
aldrig har jag läst så mycket artiklar relaterat till det som händer i världen som nu.
Det blir märkligt motstridigt på något vis.

I mitt fysiska liv har händelser som vad katten sysslar med under dagarna
intagit större plats än kanske någonsin förut. Fåglarnas våriver och om det 
är snö eller inte på morgonen. Allt sådant tar plats. Får ta.
Jag står färdig med smörgåsar när grabben kommer hem från skolan.
Sådana där små, banala saker som lite skrynklar till mig i hjärtat just för att
de är banala, jordnära, verkliga och just här och nu.

Samtidigt kan jag känna att jag är så avskuren.
Jag blir nästan lite manisk med att läsa nyheter, lyssna på nyheter, se på nyheter.
Och så seglar jag in på facebook och läser vad man har ätit, var man varit, ja ni vet.

Och det blir där också en märklig…konflikt.

På veckoslutet, när det minsann hände saker och ting i Ukraina, eller på Krim, som 
säkert på något sätt kommer att påverka oss alla, var facebook överöst med
bilder, inlägg och kommentarer om vårens tidiga ankomst.
Precis så som jag här på bloggen.

Seglar man in på twitter är tonen en helt annan. Där kan man med hjälp av det alltid lika
fina google-translate läsa tankar om allt det där stora som händer oberoende av på vilket 
språk någon skriver. Krisen kryper ner i min soffa, lägger sig på min linnekudde, tätt där intill
hunden som tuggar på de sista resterna av sitt tuggben.

Jag nästan lite skäms för att jag lägger upp en suddig bild på min katt som rusar in till värmen
från en plaskblöt trädgård på facebook. På twitter skulle jag aldrig någonsin
lägga ut något så banalt. Hur skulle det se ut? Liksom?!!

Också här på bloggen har jag alltid valt att skriva om det där lilla, vardagliga.
Det lite vackra, snälla, sköna. I mina ögon.
Ibland har jag funderat:

Är det bara tråkigt, ett tecken på en trivial, ytlig tillvaro, eller kan det vara så att
vår alldeles egna leverne, med allt det där alldagliga ändå är vårt verkliga liv?
Det som finns kvar även om vi skulle bli avskurna från resten av världen, på riktigt?



Kan det vara så, att just på grund av det faktum att vi när som helst kan ta in hela 
världens jämmer och elände, kriser och katastrofer till våra kök och vardagsrum ja, 
till och med till våra soffhörn, 
faktiskt behöver, som motvikt, kunna lyfta fram de där enkla, fina, sakerna i vardagen.
Ge dem en stund i ljuset, dela dem med andra?

Påminna oss lite om vår egen sanning. 
Om att den oftast ändå är ganska så bra.




3 kommentarer:

himmelstäppan på smultronbacken sa...

Jag tror att det är jätteviktigt att ge plats för sina egna tankar och känslor. Att det som är "vi" eller "jag" faktiskt är bra och sant nog.
Visst vill man vara empatisk och bry sig om de som har det svårt, men jag kan känna att all världens problem och elände hotar att fullständigt "dränka" mig. Jag blir låg och ledsen och nere. Då kommer tanken att vi människor oftast tar intryck och lär av svåra saker, det är inte lika vanligt att dela och lära av glädjeämnen. Ibland vet jag inte hur jag ska "tillåta" mig att vara glad, det känns nästan lite "fult". Att glädjas och fira eventuella framgångar kanske skulle vara något att jobba mer på, jag tror jag ska ägna mig åt det detta år!
En lång "drahia" blev det här, men dina fina inlägg skapar många tankar hos mig, det är svårare att få ord på tankarna.
Jag hoppas att det känns bättre i ryggen, det är ju tråkigt med långvarig värk, men dina tankar kanske behöver vara i lugn och ro för att finna ut och formulera en och annan sanning!
Stora kramar från Åsa

Maggi sa...

Håller fullständigt med! Kan ibland känna mig lite "dålig" av att jag faktiskt blir underbart glad av något riktigt banalt vackert, som tulpaner eller en knopp i en vintertrött pelargon, men också av saker, en vacker kanna, en fin halsduk. De här tankarna kanske får bli ett alldeles eget inlägg :).
Tack, ryggen blir sakta (så oändligt sakta) bättre - också det ger lyckokänslor! Kram!

AFA Försäkring sa...

Hej!

Jag jobbar med uppsökande kundtjänst för AFA Försäkring och såg att du skriver att du är sjukskriven.

Du kan ha rätt till ersättning från oss om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal (och 90% av alla anställda i Sverige täcks av kollektivavtal).

Här kan du läsa mer om vår sjukförsäkring: www.afaforsakring.se/sjukforsakring

Ring oss på 0771-88 00 99 mellan 8-17 på vardagar så kan vi hjälpa dig vidare.
Du kan även kontakta oss via Facebook - https://www.facebook.com/afaforsakring

Vill du veta mer om uppsökande kundtjänst och hur vi hittade dig kan du läsa det här:
www.afaforsakring.se/uppsokande_kundtjanst

Vänliga hälsningar
Sofia
AFA Försäkring