ATT HA HAVET INOM SIG...

 …då kan längtan efter vidderna bli nästan något fysiskt.

Jag är som sagt ingen båtmänniska direkt, men jag är definitivt en strandmänniska, en 

havsvymänniska, en som längtar efter de där stunderna då man kan se långt, andas fritt

och vara vid något så stort - och fint.

Efter att i nästan fem veckor stirrat mig skelögd på mina randiga tapeter, tog jag hunden

med mig och åkte längs leriga småvägar ner till havet så fort jag kände att nu,

nu äntligen, börjar jag kunna röra på mig mer än de där obligatoriska turerna

till matbutiken.

Det var kanske inte en utfärd för kroppens välmående och uppbyggande

av tappad kondition precis, ett klinkaklanka gående kommer inte 

riktigt upp i något pulshöjande precis.

Men åh och ah vad det gjorde gott för själen!

Jag får aldrig nog. Jag är omättlig. På vida vyer.

Ute på udden var vinden isande kall. 

Var glad att jag tagit både mössa och mina torg- (läs foto-)vantar med mig.

Trots det var mina fingrar stela och röda. 

Här var våren en annan än den jag njutit av på min terass, där morgonkaffet

intogs i morgonrock i en värmande sol.

Samma vår olika ändå.

När jag åkte hit körde jag förbi flera iriga fågelbongare längs åkerkanterna.

Där stod de med sina kikare och spanade. 

Härute var det tyst om fåglar. Vidderna var så stilla de kan vara.

Stenarna hade lyckats alstra lite solvärme. Deras sammetsyta kändes

ljummen, nästan lite varm, löftesrikt.

Sätter mig på en och blundar och bara tar in tystnaden.

Någonstans längre ut smäller isen.

Jag älskar det ljudet, får hönshud, av det eller så var stenen inte riktigt

så varm jag ville inbilla mig?

Kanske båda.

Jag är ensam på stranden. Kommer man hit ett soligt veckoslut är 

det många som kommit på samma idé. 

Men idag är det bara jag, hunden och vidderna. 

Det här är vardagslycka för mig.

Och hunden verkar instämma då den susar och snusar runt i bergskrävorna.

Jag har visst tidigare nämnt om att den här våren är en slags 

downshifting för mig. Jag kommer nämligen att studera ett par kvällar i veckan. 

Det kan låta lite, och säkert något jag skulle kunnat få ihop vid sidan av

mitt jobb, men då skulle det hela bara varit ett slags stressmoment till.

Inte bara för mig utan också för lillgrabben.

Så jag tänkte som så; om jag har ledigt de dagar jag är på kurs på kvällarna, så 

har jag möjligheten att vara hemma när han kommer hem från skolan, ha

maten klar och så hinner vi få en gemensam stund innan jag åker iväg.

Jag kan berätta att grabben tyckte det var toppen - att ha någon hemma

när man kommer hem. Ett par dagar i veckan i alla fall.

Bara den kommentaren gjorde att jag visste att valet var rätt.

Tonåringar är ändå först och främst bara barn. På vissa plan.

Under mina lediga dagar hinner jag läsa in mer på det jag studerar, ta reda på och

låta det sjunka in.

Jag är extremt usel på att lära mig under stress.

Eller jag lär mig, men det sjunker liksom inte djupare.

Jag är knappast ensam om det, men det är skrämmande få som vill erkänna det.

Man vill vara så himla duktigast jämnt.

Alltid vinner man kanske bara inte på det?

Visst, jag kommer att plugga en del av mina lediga dagar, men.

Men, det kommer också att finnas tid till utfärder till havet, vandringar i skogen, tid att

möta våren, något jag ofta längtat efter. Tid att se.

Detta är mitt downshiftande.

Jag unnar mig själv lite tid.

För vad är egentligen någon månad med lite lägre lön? Om ni minns, så köpstoppade jag ifjol

under ett halvår. Det är de besparingar jag njuter av nu.

Man behöver inte alltid vara en miljonär eller ha en fruktansvärt bra lön för att, åtminstone

under en kortare tid, downshifta. Det gäller att planera lite.

Och jag tror att det gör bra för själen. 

Vad är några månader i större perspektiv? 

Inte så mycket, men för personen, här och nu, kan det betyda enormt!

*

Idag är min första "downshifting"- dag.

Jag har planterat om buxbomar i kruka, krafsat katten, druckit fem koppar kaffe,

tagit en långdusch och skrivit ett inlägg på bloggen.

Och det har jag gjort ute - första gången i år!

Inte duschat, men de övriga.

Så här sitter jag och skriver.

Solen är varm och jag har fått kasta tröjan av mig! 

Gässen gastar nere vid stranden.

Även om de lovat snöstorm till veckoslutet så är

det just här oct nu som gäller.

Så har jag tänkt mig mina downshift-dagar.

De är här och nu!

Punkt!