…och en dag som inte blev alls blev så energisk som jag tänkt mig.
Det blir så ibland.
Vaknade utsövd men med en trötthet som inte riktigt villa rinna bort trots flera koppar kaffe och en
promenad i det soliga vädret.
Hunden förde och jag följde.
Som om hunden känt på sig att jag inte riktigt var med tog hon oss runt den korta, snabba rundan som vi brukar gå när tiden är knapp.
Hemma igen hittade jag katten i hörnet av kökssoffan.
Det framstod som en lockande idé. Att vika ihop sig där breved och skrynkla ihop
sig till en kringla.
Det blev inte så. Istället rycktes jag från min lite drömsk-trötta tillvaro tillbaka till
verkligheten genom att tvättmaskinen fick för sig att mitt under centrifugeringen
ge sig ut på en liten promenad, den med.
Ni vet så där när maskinen av någon outgrundlig orsak mitt i allt får för sig att nu, nu just idag,
har jag stått stabilt och balanserat på min plats i ett och ett halvt år, men nu räcker det!
Som åhörare till detta tvättmaskinsanfall tror man lätt att tredje världskriget brutit ut
eller att jordbävningarna fått för sig att ruska om det lilla landet i norr.
Och om detta råkar utspela sig i sitt egna badrum har det en viss
förmåga att få en väldigt vaken och alert på noll tid.
Nå, jag fick fast tvättmaskinen på rymmen, fick den nedlugnad och föst tillbaka i sin lilla
spilta precis lagom stor för tvättmaskiner som helst inte skall få för sig att sparka bakut.
När jag tömde innehållet råkade några solstrålar träffa mig och värmde skönt.
Fick en idé! Tänk om, tänk om man, vårdagsjämningen till ära skulle hänga UT
lakanen på tork?
Solen lyser, vinden är precis lagom, lite kall förvisso, men ändå.
Sagt och gjort! Lakanen åkte ut på bykstrecket.
Aaaaah, kunde lätt förnimma doften när jag skulle plocka in dem.
Senare på kvällen åkte jag iväg på min kurs och kom hem först när mörkret
tagit över. Och nu var det ju inte bara mörkret som tagit över, också ett snöoväder
hade dragit över. Och där i trädgården hängde mina lakan som
frusna snöspöken och som det nu ser ut, så vete gudarna när jag kommer att kunna
ta in dem.
Om något så får snöstorm mig att mer än något annat bara vilja
skrynkla ihop mig i ett mjukt och varmt hörn och blunda
för vintern återkomst.
Och det på dagen för vårdagsjämning!
Det skorrar så förfärligt illa i mina öron!
Som frusna lakan ungefär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar