...det var väntat. Förr eller senare skulle den ju komma. Allt annat är otänkbart på dessa
breddgrader. Förväntat. Och ändå, var det nästan magiskt när det kom.
Kylan, ljuset, den dämpande effekten som bara snön kan ha på allt.
Allt är så naket, och ändå så mjukt. På ljud.
Gick en promenad i skogen. Valde en ny skog, ny för mig.
Jag brukar göra så, när det snöat.
Vid nysnö är det omöjligt att tappa bort sig, bara att vända och gå tillbaka samma väg man kom. Mycket behändigt. Med spår. I snö.
Sådant förstår jag. Praktiska saker.
Så finns det så oerhört mycket annat jag också skulle vilja förstå.
Inte bara läsa om, utan verkligen förstå.
Förde en intressant diskussion över en laxpasta och ett par glas vin om
den situation vi, "mänskligheten", är i idag.
Vart vi är på väg. Varifrån vi startat.
Ord, meningar, tankar om ekonomi, om politik, om historia,
om miljö, om...om allt det där stora.
Som hur vi än försöker g(l)ömma påverkar oss in på individnivå.
Fråga är kan vi påverka - från individnivå?
Först gäller det kanske ändå att försöka förstå...vad det är som händer.
Och det är så galet intressant - och rätt svårt att...förstå.
Undrar om någon verkligen gör det?
På riktigt?
När kvällen skymmer kryper jag upp i mitt soffhörn och tullar på sista chokladen från
julen. Ute faller några enstaka, vilsna, snöflingor.
Nästan alla har åkt och en ny vecka väntar.
2 kommentarer:
Du skriver så klokt och jag gillar att läsa dina funderingar. Det som skrämmer mig mest är att vi inte har några vettiga mål längre, det blir liksom bara som det blir och många kallar det för utveckling. Jaha? Jag har en känsla att vi inte längre vet vart vi är på väg. Det vore skönt om vi ändå hade ett gemensamt mål att verkligen sträva mot. Varför inte det som omger oss, miljön?
Ha det gott!
Cia
Jag kan bara hålla med...vart är vi på väg, och vad vill vi? Jag har också ett hjärta som klappar för miljön, vår livsmiljö.
Det är ju så att vi måste på något vis börja med det som är nära oss...lite så :)
Skicka en kommentar