...och hem därifrån, åker jag förbi en åker. Eller egentligen många åkrar, väldigt många åkrar.
Ändå verkar det som om en åker är över alla andra, om man är flyttfågel vill säga.
På den här ena åkern samlas hundratals svanar, gäss, änder, tofsvipor...
Att stanna här och bara titta, se, skåda, insupa, all denna vår i komprimerad form är liksom som en julafton för alla naturfån, som jag.
Jag vill inte gå för nära med min kamera för att inte störa dem. Tidigt på morgonen verkade svanarna ännu rätt så sömniga. Endel gick stilla omkring och petade i sig ett frö här ett frö där. Många låg ännu ihopskrynklade med huvudet under vingen. Nästan så man blev lite avis på svanarna...
Gässen, änderna och måsarna var redan alerta och hade full fräs på.
Hade gärna stannat än stund till för att följa med skådespelet.
Men klockan tickade obarmhärtigt...och jag hade en mötestid att passa...
...tyvärr.
Här hade jag kunnat stanna.
I stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar