SÅ GULT DET KAN BLI...



...och så skönt det kan bli med påskledighet!

Kände att jag verkligen behövde det!

Ni vet, god mat, gott sällskap, gott väder, gott om tid.

Sakta återgår det till vardagen, vinkade av sonen (den äldre) vid bussen som tog honom till hans studielya till huvudstan. Lillungen och hans far drog iväg till simhallen.
Påskäggen är uppletade och uppätna. 

Tvättmaskinen surrar på i sitt krypin, jag hör det knappt genom en stängd badrumsdörr.
Ett sådant där vardagligt ljud, som sprider en slags effektivitetsvibration genom luften.
Något händer, är på gångs, har startat.

Pysslar på i köket, där solen lyser in. Idag svagare, men den lyser.
Läste att det inte varit så här soligt i mars på 40 år...
...och inte lika kallt heller. De går hand i hand.
Kyla och sol, här på våra breddgrader. 
Bara att inse. Och utstå kylan. För solens skull.

Arbetsbänken i köket är invaderad av krukor. Små krukor, med små plantor.
De är små, men de är många. Slätbladig persilja, kronärtskocka, tomater, några bönor för tidig skörd.
Potatis på groddning. Vill försäkra mig om nypotatis till midsommar. 
Vintern känns oändlig! 

Mårbackapelargonen, den - hen, moderplantan växer så det knakar. Knipsar av ytterligare några skott och petar ner dem i små krukor. Frisk, god pelargondoft sprider sig i hela huset, och pelargonbarnen är nu sju stycken. Eller 21, beroende på hur man räknar. Varje kruka har tre sticklingar. Sju krukor. Ja, ni förstår? De trängs på ett och samma bord, vilket får hela bordet att se ut som ett hav av spädgröna blad.
Krukorna trängs där med lillungens skolböcker.

Skolböckerna ser trötta och tummade ut, slitna. Kanske de längtar efter en sommartillvaro bortglömda i en gammal låda, inne i en mörk skrubb? Pelargonbarnen sträcker på sig som ivriga ynglingar. 
Sist mot fönstret är en mes! skulle de ropa, om de kunde.

Nu sträcker de bara tyst sin gröna längtan mot söder, mot solen, mot ljuset - och värmen.
Men jag kan höra deras iver - om jag riktigt lyssnar.
Och jag kan höra skolböckernas trötta suckar, de stiger från hålen i bokplasten, från häftens vikta hörn, från hopskrynklade kompendier.

Tvättmaskinen har tystnat, efter sitt sista urkraftiga centrifugeringsvrål. 
Den plötsliga tystnaden i huset blir påtaglig - något måste göras.
Än kan jag, så som sticklingar och frösådder, bara tålmodigt vänta på att få hänga ut min tvätt. Den skulle frysa, precis som sticklingar och småsmå plantor.

Så vad gör man? Klär på sig kalsonger, långärmat, fleece, vindtätt nertill och upptill, mössa och handskar och ger sig ut på en löprunda i vårsolen.

Vad säger man?

Spring - för våren!

Inga kommentarer: