KÖPSTOPPET...

...snart fem månader.

Det har varit en intressant upplevelse i all sin ointressanthet.

Att plötsligt bara bestämma sig för att inte köpa något onödigt, att köpstoppa, är inte speciellt radikalt.

Eller jag upplevde inte att det var speciellt radikalt, mest rätt befriande faktiskt.

Det kanske mest intressanta är, om man talar om kläder, om smycket, är att jag inte alls, som jag först trodde, skulle "hysteriskt" försöka hitta på nya kombinationer av mina gamla kläder.

Rätt snart märkte jag att jag behöll mig till några, rätt få, favoritkombinationer och det kändes riktigt bra.

Jag har nog aldrig haft några som helt pretentioner att framhålla mig som speciellt modemedveten.

Men så där som de flesta kvinnor, jo.

Köpstoppet har gett mig en chans att riktigt känna efter vilka kläder jag verkligen trivs i, och fått mig att inse att även jag har en rätt tilltagen mängd kläder i min garderob som jag inte alls är du med.

Riktigt snygga är de vissa plagg, men njaaae...

Så genom att låta bli att shoppa något nytt åt mig överhuvudtaget på snart ett halvår, har jag insett att jag egentligen bara gillar ungefär hälften av det jag redan har.

Lite bakvänt. Att det skall till ett köpstopp för att jag egentligen skulle inse det.

Rätt inkonsekvent inte sant?

Idag måste jag ändå tag mig till ett köpcentrum, för min lillunge har bestämt sig för att växa ur de flesta av sina huppare ( det heter visst munkjacka i Sverige...) och växande tonåringar är inget man kan involvera i ett köpstopp. 

Men så där i övrigt har han hängt med på det. 

Nå, hur som helst, så blev det lite t-skjortor och annat åt grabben.

Och så hade jag lovat...

...köpa hem kinamat.

Till köpstoppet har ju också hört att inte ränna på restauranger...

Plötsligt blev det hela lite festligt!

Det skulle bli lite nya plagg, och hämtmat, minsann!

Jo, jag förstår så väl att det kan kännas barnsligt och kanske fånigt, men efter månader av köpstopp, om än totalt frivilligt, så känns det....annorlunda, viktigare, festligare.

Medan jag väntade på att kinamaten skulle bli färdig att avhämtas yrade jag in i en närbelägen butik och märkte till min förvåning att jag inte ens var speciellt road av att kolla in vårens nyheter.

När jag redan var på väg ut ur butiken råkade jag få syn på en hög med väskor som var på väg bort.

De hade haft sin realapp på sig säkert en tid, men nu skulle de ge utrymme för vårens pasteller.

Och där var den. 

Den lilla väskan som var så jag.

Sista exemplaret, till halva priset. På väg bort.

Och... vet ni jag övervägde faktiskt länge. Mycket längre än jag någonsin trodde att jag skulle kunna vara kapabel att göra.

Innan skulle jag rätt sorglöst köpt väskan, men nu uppvägde jag det en god stund.

Behöver jag verkligen en aftonväska? Jo, ibland händer det!

Har jag sett en liknande väska innan? Nej, den här kändes lite unik! (för mig).

Är den här min grej? Kommer jag att gilla den här efter något år?

Jo, det är rätt färg, rätt form, rätt känsla, rätt stämning, och rätt pris.

Så höll jag på...nå, som ni ser så köpte jag den. Trots köpstopp. Mitt första köp.

Men!

Jag kan inte minnas när jag senast blivit så glad över ett ändå rätt simpelt köp.

Det var lite som att återuppleva den där känslan då man som ung äntligen hade pengar nog ihop till den där efterlängtade LP-skivan, ni vet. 

Man går ut med sin plastkass - och i den finns en  s k a t t  som bara man själv förstår sig på.

Och det var just så jag kände det. Och det var, jag lovar er, en rätt märklig känsla. 

Men också en helt underbar känsla. 

Jag kan förstå att det här kan låta lite märkligt, men jag har en stark känsla av att den här lilla väskan, köpt på rea, kommer att "betyda" för mig mer än bara en liten väska, köpt på rea.

Och på något plan känns det viktigt också, för det säger något om att köpstoppet förändrar ens syn att se på konsumtion. 

Jag har insett, under dessa månader, hur lite vi egentligen behöver. 

Och hur avtrubbad man faktiskt blir av att tillåta sig det mesta, inom ens egna gränser 

naturligtvis, mest hela tiden. 

Idag blev det en reaväska, men köpstoppet fortsätter.

Because I'm worth it - faktiskt.