ALLA HJÄRTANS DAG...

...dags att komma ihåg alla vänner.

Fast jag vet inte, jag tänker ofta på mina vänner, fast det bara är en alldeles vanlig onsdag.

De finns liksom ändå med i mina tankar fast jag inte aktivt tänker på dem. Och ofta händer det ändå att något påminner mig om någon och min tanke traskar iväg till den personen en stund.

Så ni skulle bara veta hur jag tassar runt er i mina tankar!

Jag är så himla tråkig så det inte är sant, men jag är inte mycket för att skicka vändagskort, inte vändagstextmeddelanden heller. Sen är jag dessutom och utöver det föregående så fantastiskt oromantisk lagd att jag har lite svårt att tänka mig köpa något hjärtformat, gulligt och rött till en karl. Sorry, men jag kan tänka mig tusen andra sätt att visa mina känslor på och som känns mer naturliga och för mig mer äkta än att överräcka ett teddyhjärta som den stackars mottagande karln nog inte riktigt vet vad han skall göra av med...

Det är något i det där överkommersiella tjafset som jag inte riktigt klarar av.

* 

Man började visst fira något helgon Valentinus redan i slutet av 400-talet. Så alldeles nytt är det ju inte.

(En historieälskare som jag skulle ju kanske gå i gång på det, men inte sen heller)!

Dessutom har det väl aldrig riktigt blivit klart vem denna Valentinus var, det nästan drällde av Valeninusar med helgonstatus på den tiden, så vem av dem som gjort vad och varför han firas är väl fortfarande lagt i rätt dammigt dunkel.

Sen på medeltiden kom då den här romantiska kopplingen med i bilden.

Helgonet Valentinus firades redan från tidigare den 14 februari.

Sen är det ju så att man ofta vill ha en konkret koppling till det man firar, så man började liksom länka Valentinus med det faktum att fåglarna ofta i februari började söka och hitta sin partner.

Vill du bli min Valentin, liksom, kvitterikvitt ?

*

Sedan Alla Hjärtans Dag börjats firas har den, åtminstone i Finland, tappat sin lite romantiska stämpel och blivit mer just en dag att uppmärksamma sina vänner.

Och det tänker jag inte så mycket på.

Det ju bara så, att varenda en som känner inom sig att den är min vän faktiskt också är det!

Krångligare än så är det inte.

Verklig eller virtuell vän - känn er träffade :)

*

Och nu gäller det att koppla ihop text och bild då...

...*trumvirvel* 

Årets Alla-hjärtans-dags-hjärta går till.......

.....småfåglarna därute som trotsar vinter och snö och ger fan i det och söker sin egen Valentin genom att kvittra sig genom dygnets ljusa timmar.

Aldrig förr har de fått ett Valentinhjärta av mig, så det var minsann på tiden!