...ja, nu har ni kanske kollat in mina löpkängor tillräckligt nog - bäst att uppdatera med något lite åt det mer estetiska hållet. Bra idé eller hur?
Ja, ja...jag tänkte väl det...
Solen, ni har väl hört talas om den där stora, stora ljus- och värmeproducerande himlakroppen som jag har ett svagt minne av att jag någon gång sett och känt, men som jag nästan glömt att den verkligen existerar.
Nästan så jag börjat tvivla på att den faktiskt finns, att det inte är med den som med tomten och påskharen.
De finns ju, men ändå inte, och så ser man dem bara under en begränsad tid av året.
Men nu, hörni! Inte bara i en dag utan i hela två dagar, och dessutom i dagar efter varandra, har detta lite märkliga fenomen kallat solen uppenbarat sig för oss stackars varelser som tassat omkring i skymning i månad efter månad.
Som små bergstroll, som tillbringat större delen av sitt liv bakom mossiga stenar i de djupaste av granskogar kisar vi lite förvånat mot ljuset och vet inte riktigt hur vi skall tycka och tänka.
Plötsligt är det så ljust att det faktiskt gör lite ont i ögonen därute.
Ja, ja...jag tänkte väl det...
Solen, ni har väl hört talas om den där stora, stora ljus- och värmeproducerande himlakroppen som jag har ett svagt minne av att jag någon gång sett och känt, men som jag nästan glömt att den verkligen existerar.
Nästan så jag börjat tvivla på att den faktiskt finns, att det inte är med den som med tomten och påskharen.
De finns ju, men ändå inte, och så ser man dem bara under en begränsad tid av året.
Men nu, hörni! Inte bara i en dag utan i hela två dagar, och dessutom i dagar efter varandra, har detta lite märkliga fenomen kallat solen uppenbarat sig för oss stackars varelser som tassat omkring i skymning i månad efter månad.
Som små bergstroll, som tillbringat större delen av sitt liv bakom mossiga stenar i de djupaste av granskogar kisar vi lite förvånat mot ljuset och vet inte riktigt hur vi skall tycka och tänka.
Plötsligt är det så ljust att det faktiskt gör lite ont i ögonen därute.
Fast egentligen inget att undra över. På 25 år (!) har det inte varit så få soltimmar som denna vinter.
Och så lägger man en urusel sommar på det med värmegrader upp mot femtonstrecket (plus då, ändå..) så ja...
...jag är så jävla svältfödd på sol, ljus och värme att jag knappt kan tänka klart!
Inte ens minnet verkar funka som det skall...
...jag har nämligen Ingen Aning om vart i trädgården jag grävde ner mina tulpanlökar.
Att jag grävde ner dem, de vet jag, men var?
Nå, nu behöver jag ju inte riktigt ännu bekymra mig över den saken. Trots solens återkomst så ligger hela trädgården tryggt inbäddad i ett riktigt rejält duntäcke av snö. Inte den minsta lilla bara plätt någonstans faktiskt.
Men jag undrar ändå.
Var gömde jag mina tulpanlökar egentligen?
4 kommentarer:
...förutom i järngrytan då :)
Jag hade mer lökar än så...och DEM har jag ingen aning om.
man blir snöblind! Allt måste vakna på nytt oxå hjärnan. (kan ju tänkas att björnar och grävlingen känner på samma sätt då de vaknar på våren)
Jag känner igen mig i din text :). Idag fick jag fnatten och började städa mitt lilla ide. Hela vintern har vi bara sovit och varit här hemma, allt har varit lite halvstökigt. Nu har bl.a. dynor och täcken vädrats och golvet putsats. Känns bra, snart kommer våren!
Sitter och läser dina härliga inlägg och jag ler igenkännande över dina bortglömda tulpanlökar. Kanske de snart kikar fram någonstans...
Kramar
Cia
Skicka en kommentar