...ja, ni vet yin och yang, manligt och kvinnligt.
Det bara finns där vill vi det eller inte - och så må det finnas de som tänker att HEN och KOMPIS istället för Flickor eller Pojkar skulle kunna rubba på det faktum. Faktumet att det är skillnad. Inte bara där innanför underkläderna utan också mellan öronen.
Och varför skulle det inte vara så?
Ibland blir jag så himla road bara av att det är en så tydlig skillnad, även utanför kallingarna.
Som idag till exempel.
Jag åkte iväg för att titta på något riktigt förfärligt gulligt som för en tynande tillvaro under ett vårdträd av rang som ni skall få veta mera om senare.
Men tillbaka till Mars och Venus.
När jag skall gå och titta på sådant där sött som får mitt husvårdshjärta att klappa lite extra så tänkte jag släpa med min äldre son och hans far.
Som mitt något förlängda "sunda förnuft" liksom.
Lillungen och jag, vi går ju helt på känsla när det gäller sådant, så vi är inte att lita på...
...om man lite karikerar till det.
Eller så ser åtta ögon mer än fyra, fyra själar känner mer än två.
Typ.
Och att karikera - det tänker jag fortsätta med:
Efter att besökt detta söta, intressanta, tilltalande och lite skrämmande strålar vi då samman över en middag för att ventilera lite.
Det är här det kommer in det där med att tänka så olika.
Redan då på platsen av det söta, kände jag att här finns det andra än jag som tänkte, tyckte och kände som jag.
Mina söner, och gubben som levt med mig i hemskt många år och känner mig så väl, utstrålade "godkännande" och bra vibbar.
Efter middagen frågar jag ändå av min äldre son:
- På vilket sätt tyckte du att det var bra, det vi just såg?
Och jag ser att han blir lite förvirrad i blicken och förmodligen tänker febrilt på vad jag egentligen menar.
Hela han utstrålar ERROR.
- Vad skall jag svara mamma? Jag tyckte om det på ett...ett gult sätt? Eller lila? Eller...?
Och hans svar är förmodligen samma rappakalja för mig, som min fråga till honom!
Jo, det är klart han förstår väl vad jag egentligen menar med min fråga, men tycker bara att jag uttrycker mig lite märkligt - och tvekar inte att upplysa mig om saken :)
Så jag formulerar om min fråga:
- Jamen, vad tyckte du om och vad inte?
Och då får jag ett uttömmande svar, precis som jag var ute efter.
Kan inte låta bli att testa det samma, lite senare, på mannen som ändå levt med mig i ett kvartsekel. Så jag frågar direkt:
- Om jag frågar av dig, på vilket sätt du tyckte om det som vi just såg, kan du svara på det?
En nanosekund ser han leende på mig innan han svarar:
- Nej, men jag kan säga vad jag tyckte om och vad jag inte gillade.
Det ÄR alltså de små skillnaderna som gör det!
I hur man säger, hur man tolkar, och hur man svarar.
Som gör att vi antingen förstår, förstår lite, eller inget alls.
Som gör att vi tidvis befinner oss som på olika planeter.
Den ena på Mars, den andra på Venus.
Kanske det är just det som gör det så himla intressant, skoj - och utmanande?
För vem av oss, kvinnor, har inte någon gång sett uttrycket av total ERROR när vi ställt en enligt oss enkel fråga?
Kanske vi då bara skall formulera om den?
Frågan alltså - inte honom, märk väl!
För det lär ingen ännu lyckats med - och tur är väl det.
För personligen tycker jag att det är så mycket intressantare med
HON och HAN...
än...HEN :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar