NÄR ÄR MAN INTE LÄNGRE EN SOMMARGÄST ?

Igår fick jag en Ahaa-upplevelse! Det var fredag i går. 
Hade bokat tid till tvättstugan inne i byn och passade samtidigt 
på att äta lunch tillsammans med mina pojkar och min "svärdotter" som 
tagit sig ut till skärgården för familjens årliga kräftfrossa. 
(Kräftskiva är för belevade människor, kräftfrossa är mer brutal i sin utformning. 
Det är kvantitet före eventuell kvalitet som gäller. Heh!)

Nå, hur som helst. Det råkade sig att min tvättstuge-tur sammanföll med det som
här i bygden kallas fredagstorg. Det finns lördagstorg från våren till slutet av
september (lite beroende på väder). Det finns onsdagstorg som är, i likhet med lördagstorget, 
dagsöppet. Men så har vi fredagstorget som kallas kvällstorg. Eller "kvällstorg" enligt mig. 

Under alla mina år då jag fysiskt satt fast på min arbetsplats till klockan fyra, 
ibland senare och dessutom på annan ort. Med lite körtid på det så kunde vi 
vara här absolut tidigast kring 18-snåret.
Men då hade det sk fredags"kvälls"torget stängt för det är öppet bara mellan 15-17. 

Jag begrep aldrig det där. Inte en chans att man skulle från huvudstadsregionen hinna 
till torget en fredagskväll! 

Vilket ofta ledde till att jag inte heller åkte extra in till torget på
lördag för om jag nu bara kunde vara på stugan över ett veckoslut så ville jag inte
sätta tid på att köra fram och tillbaka till byn. Det blir ändå ca 40 km dit och tillbaka. 
Marknadsföraren i mig rev sig i håret! Hur mycket mer kunde man inte sälja om man
höll öppet till 19 i alla fall de där fredagarna! 

Tänk på oss sommargäster! 


Men igår begrep jag! Ett riktig Heureka-moment! 
Det är nog inte ens meningen att de sk "sommargästerna" skall hinna till detta 
kvällstorg. Det är riktat i första hand till de fastboende och de pensionärer 
(och numera kanske då distansarbetarna) som kan handla den tiden en fredags"kväll". 

Och jag upplevde också att det var ganska skönt att inte behöva trängas med en massa
sommargäster/turister. Insåg att de flesta jag hälsade på var fastboende. 
Plötsligt fattade jag idén med klockslaget! 
Det har tagit ett bra tag innan den poletten föll på plats hos mig. 

Är det då ett tecken på att jag inte längre är en sommargäst utan en deltidsboende på orten? 
Om världen står sig så kommer vi nog att vistas nästan halva året på stugan också
nästa år. Och året därpå.  Och sedan. 

Vilken lycka att ha möjligheten att leva skärgårdsliv halva året! 

På tal om det så dammade jag av Tove Janssons bok Sommarboken och läser den
på nytt. Det är länge sedan jag läst den senast. Jag är inte en stor Mumin-fan på det sättet 
att jag skulle ha Muminkoppar i skåpet eller annat Muminrelaterat. 
Är i övrigt också lite dålig på att samla på mig grejer som bara är 
liksom "bihang" till nåt. Förlåt alla Muminmugg-samlare. 

Men böckerna tycker jag om. Och illustrationerna. Och den klokhet som finns i texterna. 
Och Muminmamman på bilden har jag fått som gåva för att jag enligt givarens åsikt
alltid trollar fram nåt att bjuda på - även i en enkel sommarstuga med pyttelitet skafferi. 
(Tack för den ❤ )

Men för att återgå till det där med sommargäst eller inte. 
Vår till sina fysiska mått lilla, men till innehållet enormt stora, bybutik har en produkt som 
jag kastar mig över varje gång jag ser att de har det i sitt sortiment. Och det är det där
surdegsknäckebrödet som är galet gott. Finns inget bättre! Och har inte hittat det
någon annanstans än i vår lilla-stora bybutik. 

Bäst att roffa åt sig innan sommargästerna kommer och köper upp allt.
Fniss...

 Kram Maggi

NORRSKEN OCH TILLBAKA PÅ JOBB


Det var helt av en händelse som jag märkte norrskenet. Skulle gå ut
i natten och kolla på Perseiderna, ett meteorregn orsakad av kometen Swift-Tuttle.
Meteorregnet återkommer årligen kring den 12 augusti. 

Och visst fick jag syn på några "stjärnfall", men så plötsligt började himlen 
ljusna och mörkna lite märkligt. Förr skulle jag kanske inte ens ha reagerat på det, 
men började ana att det kunde vara norrsken. Färgerna syns nämligen inte
med blotta ögat så här långt söderut och den här tiden på året. 
Kameran - också mobilens kamera funkar - behövs för att få fram färgerna. 
Och då blir det magiskt. Kunde stå och beundra detta hur länge som helst. 

Och det var nästan det jag gjorde också. För att fota norrsken behöver man ha 
ca 30 sekunders slutartid så det blir max ett par foton i minuten. Att fota norrsken
är en långsam göra. Och tar tid...

När jag kom in vid tvåtiden var jag så frusen - det var en ovanligt kall natt - att
jag måste tända en brasa, koka mig lite varm kakao och snabbt kolla igenom
fotona. Ibland kan man bara inte vänta till nästa dag.

Det säger sig självt att det inte blev så många timmar sömn i och med att jag 
nästa dag skulle på jobb efter semestern. 


Tack och lov för distansjobbmöjligheten! Med kaffekoppen i högsta hugg tar det mig
en halv minut att kliva in i "kontoret". För att liksom poängtera att det är lite, 
om nu inte slut på sommaren - för det är det ju inte, men lite åt hösthållet i alla fall så
fyndade jag några höstblommor på rea. Så här till hösten brukar jag satsa på perenner
och buskar som en tid får stå för höstfägringen i mina krukor. 
Senare sedan planterar jag dem i marken och hoppas på att de överlever. 
Just nu finns fina alunrot- och kärleksörtsplantor. 
Och hortensior. De har klivit upp och blivit en av mina absoluta favoriter. 


Visst är det sommar än. Inget tal om annat. Sitter på verandan i kvällssolen
och det är alldeles underbart. Väntar på att unga paret skall anlända om ett par timmar
så där. Solen är mjuk och vinden snäll. Skall gå in och steka kantarellerna jag 
hittade på min kvällspromenad här om dagen. Tänkte bjuda på lite sen 
kvällsmat i form av gratinerade kantarellsmörgåsar. 
Tända ljus, sitta och prata om ditt och datt medan kvällen mörknar omkring. 

Har vi tur kanske norrskenen uppenbarar sig igen i natt. 
Man vet inte med norrsken, de är lite lynniga. 
Men att stå under en mörk augustihimmel, full med stjärnor och så 
plötsligt få en explosion av färger över sig. 
Det är få saker som slår det! 


 Kram Maggi





 

SMARRIG SMÖRGÅSTÅRTA

 


Vad jag inte visste var att smörgåstårtan är en svensk "uppfinning". 
Uppfinning inom citattecken av den orsaken att smörgåstårtan nog tagit 
tid på sig att utvecklas. I början av 1900-talet var det modernt med 
sandwiches i flera lager. Och sandiga sandwiches. Smörgås åt man
i torpen, sandwiches i de lite bättre hemmen. Skulle jag tro. 

Det är först i medlet av 1900-talet som smörgåstårtan så som vi tänker
att den skall se ut började bli vanlig och då brukar äran för den "uppfinningen" gå
till svensken Gunnar Sjödahl. Tack Gunnar! 

Så i mitt liv har det alltid funnits smörgåstårtor och det är jag glad för. Eftersom jag
inte är specielt stor vän av sött så är det smörgåstårtorna jag går loss på om det bjuds
på den sortens kaffekalas. Det är förvisso lite retrokänsla över smörgåstårta för mig. 
För minnen tillbaka till tiden då jag var barn och det var någon som fyllde jämnt 
eller så var det någons begravning. Och det passar in i tiden då smörgåstårtan 
blev allt vanligare. Och den är ju perfekt till den sortens tillställningar. 
Numera är det inte så ofta man får en smörgåstårta serverad - tyvärr! 
Men tidigare i somras så var vi på en släktträff och värdinnan hade snott
ihop i mitt tycke den godaste smörgåstårtan jag ätit på typ någonsin! 

Eftersom jag inte då täcktes gå efter en femte portion 😇 så tjatade jag till
mig receptet och igår var det läge att laga en egen. Bara för mig. Och lite till gubben
också. Men bara lite. Och receptet måste jag ju lämna här på bloggen så jag
hittar det nästa gång jag blir sugen på smörgåstårta. 
Mängderna är lite hippsomhapp - det beror ju på hur stor tårta man vill laga. 
Men till en liten tårta på 1x4 formfranska (på bilden) använde jag: 

2 burkar tonfisk i vatten på burk
1 hackad gul lök
3-4 msk färdig amerikansk gurksallad 
salt, peppar och örtsalt
Och så blandas allt med 
majonäs
så det blir en röra som håller ihop men inte känns torr. 

Skär bort kanterna från brödskivorna
Jag hade 12 skivor till min tårta. 

Bredde på knappa hälften av röran på det understa lagret bröd, 
sedan byggde jag upp ned följande lager bröd. Det fuktade jag med lite
grädde (i originalreceptet är det mjölk, men det hade jag inte hemma så
blev grädde) ca en msk/bröd. Och så på med nästa lager röra. 
Och så nytt bröd och jag lade ännu ett tunnare lager röra allra överst. 
Sedan täckte jag hela tårtan med majonäs/creme fraische- blandning. 
Man kan ha bara majonäs också, men jag måste skarva till med creme fraiche. 

Så får den stå och dra sig i kylskåp till följande dag. 

Då dekorerade jag den. Hyvlade gurkskivor att ha längs kanterna, och så 
hade jag finhackat hårdkokt ägg, finskuren dill och räkor 
som jag försökte lägga ut lite som salmiak-rutor. 
Det gick nu sådär när tårtan var så smal, men lagar man en 
fyrkantig så blir den jättesnygg! 
Halverade också några oliver som jag lade lite hit och dit. 

Den 13 november är det förresten smörgåstårtans dag. 
Vad kan vara bättre än att ljusa upp en grå novemberdag med en färggrann tårta? 
I väntan på det! 

 Kram Maggi

ETT LITET TIPS BARA



Har aldrig riktigt fattat tycke för plast. Som material är det bara på något sätt
otäckt och motbjudande. Så har jag alltid tyckt. Men visst - det finns en mängd saker
i plast som gör livet lite enklare. Som att plasta in mat till exempel. 

Men nu har jag hittat ett alternativ till det som jag tycker är helt suveränt. 
Och det är bivaxat tyg. Funkar alltså helt som vilken plastfilm som helst.
Fast utan att trassla ihop sig som plastfilm gör. Extra poäng för det! 


Det vaxade tyget är lite "klistrigt" av just bivaxet så det kladdar ihop sig när man överlappar 
det vikta tyget mot varandra. Hmmm...hur skall jag förklara? Det kladdar liksom inte
fast i maten utan i en annan del av tyget. Som plastfilm. På samma sätt 
fäster det tight mot en skål eller vad som helst som man vill wrappa in. 
En strålande produkt! 

Jag testade igår med att ha en skål med skuren lök som jag täckte med en sådan här vaxduk
för att kolla om det skulle fastna någon lukt av löken. 
Möjligen lite, men då är det ju bara att märka ut den duken som 
man använder till sådant som kan avge en lukt. 
Och inte att förglömma - bivax i sig är ju antibakteriellt så bra grej det med! 


Har några sydda påsar av det här samma vaxade tyget och faktum är att 
jag tycker att bröd håller sig längre i dessa än i en påse av papper eller plast. 
Kanske är det inbillning? Här i skärgården är det ju ständigt lite fuktigt så bröd brukar
börja mögla snabbare än hemma i lägenheten, men med de här vaxdukspåsarna tycker
jag att det håller sig lite bättre. Har inte utfört någon seriös empirisk forskning.
En känsla bara. 

Köpte några dukar som jag sedan har klippt i storlekar som vi oftast använder. 
Efter användning så sköljer jag dem bara i ljummet vatten. Och skrubbar dem lätt
med en diskborste om det skulle behövas. Jag köpte också en liten bit
bivax så att jag kan "återvaxa" tygen efter ett tag då vaxet slitits bort efter 
tvätt. Möjligen i lite för varmt vatten?

Nu har jag haft dessa i användning redan i någon månad men än har jag inte känt att jag 
skulle behöva vaxa dem på nytt. 

Ja, det här var nu lite av ett husmorstips. Förmodligen har du hört om dessa vaxdukar?
Det hade jag också men inte riktigt kommit åt att testa dem. Och nu när jag märkt hur bra de 
är så känner jag mig lite korkad som inte skaffat dem tidigare. 

Finns säkert många olika "märken" av de här också. Och visst kan man säkert
göra sådana själv också, men jag valde att köpa ett start-kit 

Främst för att de hade så snygga tyger. Är man estet så är man - heh! 

 

MJUK MINIMALISM



Nej, jag är inte en renlärig minimalist. Till det gillar jag alldeles för mycket
vissa onödiga prylar. Men minimalist är jag på det sättet att jag nästan vågar lova att jag inte
äger en enda pryl som jag inte skulle tycka om. Med andra ord är allt det där
som jag inte har en "känslomässig" anknytning till ut- och bortstädat. 
Och under årens lopp har jag ersatt i mitt tycke fula vardagssaker med vackra dito. 
Mycket medveten om att andra ifrågasätter det vackra i skruttiga ting. 
Men i min värld är de det vackraste. Och bidrar till vad jag kallar mjuk minimalism. 

Min minimalism är ju inte raka former och någon enstaka designskål i skåpet. 
Nej, det är mer böljande former och fladdrig tillvaro. 
Men ändå en ganska så strikt linje i vad som behövs och vad som är onödigt. 
Att det finns en vilsamhet i det enkla. 
Kanske till och med en liten hyllning till tider som gått. 
Till en tid där just begreppet tid upplevdes på ett annat sätt än 
det ofta görs i dagens värld. Tidsminimalism? Att all tid inte behöver fyllas med aktivitet. 

 

Har haft den för mig ultimata semestern. Sova tills jag vaknar av mig själv. 
Ofta vid nio-snåret. Ibland tidigare, ibland senare. 
Långfrukostar med gubben, slöläsa mig genom nyhetshändelser på nätet. 
Ibland aktivera sig med nåt, oftast inte. Peta lite i trädgården, läsa en bok. 
Ta en tupplur i skuggan. Snarvla i telefon med en kompis. Chatta med barnen. 
Kolla kylskåpet vad som man skulle röra ihop till middag. Lyssna på radio. 
Hänga byke. Ta en stilla promenad - ryggen bråkar...
Värma bastun. Simma - om inte ryggen bråkar... Glo på de där underbara solnedgångarna. 
Krypa upp i soffhörnen, tända ljus och fortsätta läsa eller se på en serie medan 
sensommarmörkret kryper närmare. Lyssna en stund på gässen 
som så småningom slutar tjattra och somnar de med. 
Tassa upp på loftet, lägga sig och känna det svala lakanet mot huden. 
Känna nattbrisen genom det öppna fönstret innan jag somnar. 
Innehållsmässigt ett rätt minimalistiskt liv, eller hur? 

Men en enkelhet som jag tycker så om. Tacksam är jag över just den läggningen, 
att känna förnöjsamhet i det enkla. En slags mental mjuk minimalism? 

Att hitta det fina i det enkla och att inte ständigt sträva efter mer. 
Varken grejer eller upplevelser. 

 Kram  Maggi