PÅSK SCRIPTUM

 Vi är ju en familj som alla är lika glada i god mat. 

Många högtider är i vår värld samma som mathögtid. 

Och så får det vara. Varför liksom ändra på ett fungerande koncept, heh!

I år hade jag som någon form av tema att laga maträtter under påsken

som alla innehöll gult, orange och grönt i någon form. 

Blev dillstuvad potatis med gravad lax och ärter. 

En gul currykyckling med pasta, mango och  avocado. 

Och så "huvudmiddagen" då vi alla samlas runt bordet. 

Förrätt med halva ägg, avocadokräm, gravad lax och gul "rom"

och så en klassisk långkokgryta av lamm, ugnsbakad vitlök, gelé av mynta

 och potatismos. När jag tänker efter så har ofta påsken blivit en 

högtid då vi äter vinterns sista köttgryta eller annan "vintrig" mat.

Av någon orsak är vi alla mer intresserade av det salta. 

Det är sällan vi ids laga efterrätt eller något annat sött, 

men i årets gula tema passade ändå in en citronkaka som 

slinker ner även hos de flesta. 

Receptet är från kokboken Annas mat och har 

under åren blivit en favorit hos oss. 

Länk till receptet H Ä R

* 

Våren har idag (igen) tagit ett litet steg bakåt. 

Igår var det riktigt varmt och jag satt första gången ute på balkongen

och läste en bok i kvällssolen, såååå skönt! 

Men idag är det hård blåst och mulet. Isen på sjön har ändrat

färg från snövitt till något som påminner om stålgrått, eller egentligen -blått. 

Måsarna har anlänt och jag vaknar numera av deras skrän. 

Ett sångsvanpar flyger fram och tillbaka över sjön, trumpetande kanske lite upprört över att

isen ännu ligger kvar. Och kniporna flyger också visslande längs stranden. 

Kanske för att kolla in årets boplats. 

Fastän det är lite kallt än, så står vårens alla tecken där och bara väntar på

att få ge sig av i full galopp. 

Nu skall jag gå och kolla min bokashi-kompost som borde vara klar för att läggas ut i 

balkongkrukorna i väntan på sommarens invånare. 

OCH ISEN LIGGER KVAR PÅ SJÖN

 Vilket fantastiskt väder det varit denna påsk. 

Det blev ju varmare än de hade utlovat, men känner ändå att det var ett 

bra alternativ att stanna hemma istället för att åka till stugan. 

Jag fick en artikel skriven som har deadline nästa veckoslut, skönt att få 

det undan i tid. Annars är jag väl nog mest den som väntar till sista minuten.

Vet inte egentligen varför. Bara är sådan. 

Från mitt arbetsrum, där jag också nu sitter och skriver så ser jag ut över sjön. 

Isen ändrar sig varje dag. Den blir fläckig och man ser hur den blir allt mer porös. 

I fjol dröjde det så länge som till 28:e april innan isen försvann helt och hållet. 

Det går snabbt sedan när det händer. På en dag i fjol ser jag att jag 

antecknat i min bok "One line a day". 

Trots den stora vita bländande ytan på sjön börjar det vara barmark lite överallt. 

Har försökt hålla mig med att vara för tidig med att väcka liv i frön och

blomknölar, men idag måste jag få dahlia-knölarna i jord. 

Hade tänk spara det till då jag kommer ut till stugan, men det lär nu 

ännu av olika orsaker dröja, så lika bra att starta upp dem härhemma. 

I fjol förtrodde jag dahliaknölarna i stora hinkar och det funkade jättebra. 

I år blev det att testa att sätta knölarna i plastpåsar med lite jord i. 

Tar ju mindre plats också när de skall transporteras till stugan. 

Har också en växt som jag aldrig ens försökt mig på att odla från knöl,

nämligen ranunkel. 

Den lär vara lite klurig att ha att göras med, så tar det som en utmaning. 

Skall testa med att låta den gro inomhus, men sätta ut den så fort den visar

livstecken (och det är på plus dygnet runt). Det får gärna vara svalt. 

Nåt nytt måste man ju testa. 

I oktober i fjol grävde jag ner några knölar av balkansippa i en kruka. 

Krukan har fått stå ute hela vintern och för ett par veckor sedan tog jag 

in krukan, men det har sett rätt dött ut i krukan, men igår när jag kikade in under 

det skyddande mosstäcket så såg jag att i alla fall en liten blomma är på väg upp. 

Yejjjj! 

Ibland är det den där utmaningen och att lyckas med något

minst lika värdefullt som ett fullkomligt resultat. 

Nu går jag ju minst fem gånger om dagen och kikar in i krukan

om det skulle eventuellt dyka upp en blomstjälk till? 

Näe...om man skulle gå och sleva i sig den sista pashan. 

Sätta sig i soffhörnet med en bok och njuta av kvällssolen som börjat 

krypa in genom fönstret. 

Ha en skön andra påskdagskväll. 

Snart släpper nog isen också från sjön och 

vi får njuta av blått glitter. 

PÅSK I STAN - I ÅR IGEN

 

Det är minsann inte många påskar som jag, eller vi, inte åkt ut 

till stugan och öppnat upp för säsongen. 

Men inte åkte vi ifjol för att det var så kallt, och inte åker vi i år för att det är så kallt. 

Möjligen är det så att en börjar med åldern bli lite bekväm av sig? 

Kan det vara så? 

Att en råkall stugan utan vatten inte känns riktigt hemskt lockande.

I synnerhet som påsken ändå är en mathögtid för oss alla i familjen och att kocka

utan rinnande vatten och diska i havsvatten som skall värmas på spisen. 

Nja...inte denna gång. Tids nog hinner vi dit. 

*

Är ingen ivrig påsk-pyntare, för varje år blir det lite glesare med

vad jag plockar fram. Men min höna hon skall få komma fram varje år. 

I år fick hon lägga sig och ruva i jul(!)kransen som fortfarande är

hur fin som helst! Sällan jag nu ändå återanvänder julpynt till påsk.

Nu har det också skett. 

En annan sak som också händer (alldeles) för sällan är att jag plockar

fram mina vattenfärger. Ännu mer sällan får jag för mig att måla påskägg, 

men i år har jag till och med gjort det! 

Mina påskägg går ju i samma naturfärgsskala som det mesta i 

mitt liv, hahaha, MEN jag har lovat bjuda på gul (och lite orange och grön) 

 mat genom hela påskenhelgen. 

Få se vad jag skall komma på att röra ihop. 

Men nu gott folk därute i stugorna. 

Ha en riktigt skön påsk! 

💛

EN SAK ATT KOLLA - ROTSNURR

Åkte till plantbutiken nära begravningsplatsen med den 

djupa övertygelsen om att bara och enbart köpa narcisser till gravarna. 

Men hir det nu kom sig så kom jag hem med en uppstammad rosmarin. 

Inte ens mina egna förklaringar att det minsann behövs rosmarin till

påskens lamm-rätter gick helt igenom. 

Nu finns det ju inte egentligen någon som skulle tycka skrutt över 

en rosmarins varande eller inte varande hos oss, det vad det mest gäller är

mina planer om att faktiskt så småningom sommarflytta ut till stugan, 

och jag har redan en del växter som kommer att få komma ut på 

grönbete där. Men en rosmarin till spelar väl ingen större teater? 

(Bara bilens lastutrymme som börjar komma emot...) 

Nå men, till saken, till det viktiga! 

I en värld där det mesta drivits till sin (lönsamhets)spets är plantor inte ett undantag. 

Ofta odlas plantorna i så små krukor som det bara går för att minimera kostnaderna

för utrymme under odling och transport. 

Allt oftare stöter jag på hemköpta växter som knappt har någon jord alls i sin kruka. 

Där de odlats har de förmodligen konstant matats med gödselvatten för från 

krukjorden har de inte fått någon näring alls. 

Plantans rötter vill av naturliga skäl söka sig vidare i omgivningen, men när det 

inte finns utrymme nog att breda ut sig börjar rotsystemet snurra runtrunt i 

krukan på jakt efter mer jord och näring. 

Ställer man en sådan köpt planta i en ytterkruka utan att erbjuda ny jord eller

konstant kraftig gödselbevattning så blir den inte långvarig. 

Så mitt tips är att alltid, alltid lyfta plantan från krukan och om det ser ut som 

en rot-centrifug och det knappt finns jord i krukan, så är det bästa man kan göra 

är att plantera om den i en något större kruka. 

Men det viktiga är att med en sekatör/gammal kniv skära eller klippa av 

en del av dessa karusell-glada rötter så att snurrfarten slutar. 

Gör man inte det så kommer rötterna att fortsätta växa runtrunt och inte ta sig ut 

till den omkringliggande jorden. Och plantan lider och/eller dör för att

den inte får sina rötter ut i den nya myllan. 

En växt med rotsnurr är lite som om den skulle ha ett tvångsbeteende som 

måste avbrytas lite brutalt med kniv. 

Så ja, som ett tips - kika i den nyköpta krukan. 

Orsaken att nyköpta växter bara dör behöver inte vara avsaknad av

gröna fingrar, orsaken kan vara i gömman i krukan. 

 

I går var det riksdagsval här i landet. Förr, när jag var barn, var det en 

högtidlig grej att gå och rösta. Och det förstås på själva valdagen. 

På den tiden fanns det inte möjlighet till förhandsröstning. 

Sedan gick man hem och drack valkaffe med bulle. 

Länge höll jag på traditionen och röstade alltid på valdagen, men 

så kom tiden då jag gärna smet iväg till stugan på valveckoslutet och 

blev en förhandsröstare. 

Kaffet har ju också blivit - frånsett morgonkaffet - för egen del och

bulle är inte heller min stora passion. Så bara för att uppehålla någonslags

valdagstradition blev det sillsmörgås med hemlagad must (kotikalja). 

Mycket länge sedan jag gjort det, men på svärmors begravning här för en

tid sedan bjöds det på det och jag tänkte att det kunde man ju göra hemma också. 

Men det receptet kommer sedan i ett annat inlägg. 

Valresultatet då. 

Med en viss bävan funderar jag hur och vad vår nästa regering 

skall förverkliga. Hårda värderingar sitter nu på makten. 

LENT, SVALT, VÄRMANDE OCH HELT UNDERBART LINNE

Minns inte längre när jag köpte hem mitt första linnelakan-set. 

Men det är länge sedan, ett bra tag innan det blev "mode". 

Har bara alltid gillat känslan av linne mot huden. 

Undrar om det inte var på min bröllopsresa för...en massa år sedan...

till Jordanien som jag verkligen insåg vilket underbart tyg linne är. 

Vi var ju till Jordanien i februari då det var varmt om dagen, men rejält kallt

om nätterna. Och där är ju linnets väsen! Varmt när det är kallt och svalt när

det är varmt. Nåh, nu slirar jag ut i mina tankar. 

 

Minns inte heller längre riktigt när jag började sova med öppet fönster 

året runt. Men det är länge sedan, även det. 

Gillar känslan av frisk luft och syre i sovrummet. 

Det är helt makalöst! Kan säga att enligt min något skrangliga 

empiriska forskning så har min sömn aldrig varit så bra som nu. 

Enligt min klocka, som mäter bla djupsömn, så sover jag oftast 

djup sömn runt hälften av den tid jag sover. 

Vet inte nu hur mycket man kan lita på en sådan där klocka, 

men jag vaknar alltid med en utvilad känsla - även om jag kunde tänka mig

sova längre, men det är mest bara för att jag tycker om att sova, heh! 

Vår "gräns" går någonstans vid -8°C, men även om det är kallare än så, 

så har vi ofta fönstret öppet en stund på kvällen. 

(helt klart har vi värmen avstängd i sovrummet hela tiden, och dörren 

stängd till resten av hemmet, om någon undrar ;)). 

Men det är här linnelakanen kommer in. 

Jo, jag vet - smått lång åsnebrygga - jag vet! 

Men skulle vi använda oss av bomullslakan så skulle det 

säkert kännas betydligt kallare, linne blir så där skönt varmt av kroppen och 

även om man rör på sig så blir det aldrig riktigt kallt mot kroppen. 

Linnelakan är inte speciellt billiga - även om de enligt mig är värd

varje slant - så finns det ändå de som känns lite bättre än andra. 

De skönaste har jag köpt från HM, de har jag använt sönder. 

Har köpt andra lite härifrån och därifrån, men ibland är de 

för styva och hårda, ibland för sladdriga. 

Men HÄR (kliketiklick) har jag hittat riktigt fina lakan som är 

precis lagom mjuka men har en viss stadga kvar (och fina disiga färgnyanser). 

Har ju inget som helst samarbete med någon som helst så det jag rekommenderar 

här har genomgått min nitiskt kritiska, men ytterst personliga, kvalitetskontroll. 

*

Och på tal om kyla. 

Det har ju varit rejält kalla nätter den senaste tiden. 

Jag är lite tuff mot mina blommor, och har haft min

julros ute sedan jag köpte den, trots natt-temperaturer närmare -10 °C. 

Den har varit totalt djupfryst och alla blad och blommor varit helt stela, 

men det klarar den galant. De där fantastiska 'Helleborus orientalis' som 

nu finns ute i handeln är en riktigt tuff brud (i lyxförpackning). 

Ha inte den inomhus - det klarar hon inte. 

För ut henne även om det känns ruskigt. Det gillar hon mer. 

Lite som jag. Fast jag kryper i och för sig in under sköna, 

varma linnelakan, tar min padda och läser en stund innan det 

blir dags att dra vidare till fjäderholmarna och knarka syre

en hel natt. Och sova gött. 

Den lilla kvisten julros som jag har i vasen knipsade jag in

för att det dessvärre inte är riktigt balkongväder än, och 

jag vill ju liksom lite äta kakan och ha den kvar. 

Vem vill nu inte egentligen det? Om vi skall vara ärliga, heh.