STREETFOOD I TRÄDGÅRDEN...

- 15 JULI 2019 - 

Njaaaah....!

Jag vet! Inte så hälsosamt? Eller? 

Sedan jag skippade köttet så kan jag faktist räkna på ena handen de gånger jag 

köpt mig en "hamburgare". De flesta vegetariska alternativen är bara...nåh, jag låter bli att 

uttala min ärliga åsikt! Det lär ha blivit bättre, har man berättat mig, men mina få stickprov

har hittills inte övertygat mig. Därav streetfood i hemmaträdgården idag.  

Brukar ha diverse k*ttbiffar i frysen som jag knåpat ihop själv, men 

den här gången testade jag Oumph:s vegetariska hamburger biff, och jaaa...!!!

Skall jag köpa hem färdiga vege-biffar så är de här en klar vinnare! 

Till och med gubben, som stundvis är liiiiite skeptisk lät sig väl smaka! 

Så till den grad att jag fick hejda honom att nagga på biff nr 3 som var tänkt åt 

sonen som skulle komma senare på kvällen över på lite mat! 

Som tillägg till h*mburgarna hade jag snurrat ihop pommes frites på färskpotatis.

Lite gott! Skar upp i stavar, på med lite olja och salt, in i ugnen på 150 grader

tills mjuknat och sedan öka till 250 grader ca 10 minuter så de får färg och 

blir lite krispiga på ytan som de skall. 

Och till det den fräschaste coleslaw jag käkat på ett bra tag:

1 rejäl bit nykål och en morot riven blir så där lämpligt

för ett par, tre, fyra personer. 

Rör ihop:

2 msk vinäger

3 msk olivolja

1 msk honung

1/2 tsk salt 

några rejäla varv 

med pepparkvarnen.

När honungen löst sig häller

man härligheten över den rivna 

kålen och moroten och låter dra sig ett tag.

Jag brukar strö över lite flingsalt innan 

serveringen men det är ju smaksak...

Och som bröd förstås riktigt goda briocher. 

Det blir bäst så! 

SUMMERA SOMMARDAGAR...

- 14.JULI.2019 - 

Under de några dagar som jag varit ledig har jag inte hunnit alls med allt jag planerat, 

och kanske bra så? 

På torsdagen var det meningen att jag skulle besöka Fiskars och se min kurskompis

fotoutställning innan jag susade vidare för ett annat möte, men eftersom det 

inte fanns en enda (!) ledig parkeringsplats i hela Fiskars så insåg jag att jag

får kurva den vägen en annan dag helt enkelt. 

På fredagen mötte jag upp med lillungen i Åbo för en gemensam lunch ute på

Runsala och så gick vi en sväng på Botaniska trädgården som ju ligger därute. 

Lite motvilligt hängde han kanske med på den turen, 

men jag sade att jag tror han kommer att gilla det ändå. 

När vi kommer tillbaka till bilen utbrister han: 

- Jag tycker det är så jobbigt när du skall ha rätt. Jag gillade faktiskt det här.

Även om jag först inte trodde...

*ler*

På kvällen var vi som sagt på teater och såg Stormskärs Maja. Den som sett filmen var ju att den

är relativt rörande och där satt jag ju och svalde och försökte försynt torka mig i ögonvrån.

Plötsligt känner jag hur grabben rör vid min arm och viskar; 

- Det är fint att du är så känslig, vi (han och hans bror) har fått det av dig. 

Ler mellan tårarna. 

Nu är det ju inte så att barnens far skulle vara okänslig

på något vis, men inte är han som vi, jag och grabbarna som så lätt blir rörda. 

Idag har jag sen inte gjort så mycket alls. Värmde morgonbastu åt mig. 

Kokade kaffe och läste. Läste och kokade mer kaffe. 

Så där som sommardagar skall vara. 

TEATERTIPS...

Större delen av mitt liv har jag haft fördelen att vistas i skärgården närhelst

jag känt för det. I min barndom var det Åland, i vuxen ålder Bromarf. 

Redan som barn, då Stormskärs Maja sändes på TV, kände jag starkt för

berättelsen. När filmen kom var jag tio år gammal, men kände igen naturen från 

mina barndoms somrar - filmens Stormskär låg inte långt ifrån 

minbarndoms skär. 

Numera befinner jag mig mest innanskärs och stämningen är annorlunda, 

men minnen från somrarna i ytterskärgården finns kvar. 

Så när jag såg att Salon teatteri ger Myrskyluodon Maja (Stormskärs Maja) som 

stor musikalsatsning klickade jag snabbt hem biljetter till föreställningen.

*

Och vilken föreställning! 

Hela den medryckande, varma men också tragiska, berättelsen skriven

av Anni Blomqvist som berättar om hennes farmors liv ute i Åländska ytterskärgården

i medlet av 1800-talet har man på ett strålande sätt lyckats få in i föreställningen.

Mycket starka tolkningar och fantastiska sångnummer. 

Om man så bara skall se en sommarteater i år, så är det här det man skall se! 

Ta med en näsduk, det kan nämligen hända att det blir lite vått i ögonvrån

"av den där vinden från havet" - som det heter....

Mer om teatern HÄR

I TRÄDGÅRDEN...

Känns som en evighet sedan jag suttit och bara varit ute i trädgården. 

Jag fick ett projekt klart idag och nu kommer jag att ta det rätt lugnt fram till

min semester i augusti - och då skall jag ta det äääännnu lugnare. 

Tycker igen att sommaren bara svischar och svuschar förbi. 

Sitter här i trädgården, som sagt, och björkfröna regnar över mig, 

är inte det ett tecken på....typ...sensommar? Är björkarna bara tidiga i år? 

Sommaren har ju precis börjat! 

Schersminen har blommat ut och de första bladen på vildvinet har börjat rodna (!).

Jag hinner inte med! 

Även om jag älskar sensommar, för att inte tala om hösten, så behöver 

högsommaren nu inte skynda sig så f*rb*nn*t! 

Med den här takten får jag ju plocka fram adventsstaken nästa vecka...

Ta de lugnt nu sommar - vi vill njuuuuta av dig läääääänge än.

OM BARN...

Idag är det trettio år sedan jag blev mamma. 

Shit - känns som igår! 

Ingen, absolut ingen med barn under tio år förstår vad jag menar.

Vadå...igår? 

Mammor, eller föräldrar, med barn mellan tio och tjugo börjar ana vad jag menar.

Och de med barn mellan tjugo och trettio vet exakt vad jag menar....

Hur attans snabbt skall tiden galoppera? Hur snabbt skall jorden snurra egentligen? 

*

Jag menar....det var ju alldeles nyss jag fyllde trettio! 

Min grabb stod där dryga metern hög och meddelade åt alla 

som orkade lyssna att hans mamma minsann skulle fylla tjugotio!

Nu är han tjugotio och jag....tjugotjugotretton! 

*

Hur man än vänder och vrider på det så är min unge trettio.

År.

Han? Mitt skrutt? Min förstfödde! Seriöst? 

Att jag i trettio år skulle bakat jordgubbstårtor med några små variationer.

Att jag snart har en unge som är typ "ifatt mig i ålder".

*

Nåh, så är det ju inte, och jag är lyckligtvis helt förskonad från

all världens åldersnoja - även om jag tycker det är lite underhållande att

skämta om det. Jag är faktiskt mer än okej att vara i den ålder jag är, det 

är mer det här om med vilken fart tiden susar iväg jag förundras över. 

Det var ju ändå liksom precis nyss jag blev mamma?

Det kan inte bara vara så att jag varit mamma större delen av mitt liv...?

Upplevelsen av tid spelar små spratt med en! 

*

Men så är det.

Min förstfödde fyllde trettio idag. 

Och det var alldeles nyss han föddes!

Jag lovar och svär!

Även om det var en hel livserfarenhet sedan. 

Och samtidigt bara ett andetag.