MAT FÖR HELA SLANTEN...

Vilka sköna, lata dagar! 

Midsommar i stan - nu för nte-gången. 

Utan att vi planerat blev det extempore-gäster vid matbordet

och det är ju så himla prima. Utan större krav

åt ena eller andra hållet. 

Men till matkassen. 

Den bestod av trerättersmeny till midsommar afton och 

så en midsommardags lunch. Fast vi åt den till middag

för vi hängde alla lite på olika håll under dagen. 

Eller hur låter det här:

Förrätt: 

Gubbröra och Waldorfssallad

Nypotatis och rädisor

Skärgårdslimpa

(till hade jag några kokta ägg i halvor och ett par burkar sill) 

Varm rätt:

Grillad inhemsk Angus entrecôte

rabarber-ketschup 

Grillad nykål med blomsmör

(till hade jag vegebiffar (till mig) och ett par knippen sparris)

Efterrätt:

Midsommartårta med jordgubbar och maräng

(himla god!) 

Och till följande dag:

Grillad isländsk lax med Dukkah kryddblandning

(funkade smakmässigt jättebra)

Grillade primörer

Limeaioli

Sååå himla behändigt - och fantastiskt gott! 

Och jag valde vår matkasse (midsommarkasse) från

Anton & Anton.

SKÖN MIDSOMMAR...

Midsommardagen, och natten hämtade med sig både svalka och en liten regnskur. 

Vaknade inte badande i svett utan av en sval bris som drog genom sovrumsfönstret. 

Jag är inte så himla mycket för den där tryckande hettan - men inte är det ju bra om det är för

kallt heller. Rätt små marginaler för att vi människor skall må bäst. 

Maten. Den är ju en viktig del av midsommar - förutom det här med vädret då. 

I år hade jag kastat mig riktigt radikal och testade på en färdigt komponerad

meny i form av en matkasse hemlevererad till dörren. 

Jag har i åratal redan tyckt att det är ett fantastiskt koncept - hade gärna själv haft tillgång

till det då under de "värsta" rusningsåren. Men av någon orsak har jag inte kommit

att testa det själv förrän nu för någon vecka sedan. 

Ett par år (?) redan har jag ju använt mig av den tjänsten att jag beställer mat- och 

hushållsvaror från en nätbutik som sedan levererar dem hem till mig. Jag avskyr att 

storhandla i enorma markerar. Går jag till butiken är det mest för att skaffa nåt jag glömt

beställa, eller för att jag gärna själv vill välja mina grönsaker - även om "matleveransens" 

grönsaker är oftast helt okej - men inte alltid. 

Nå, hur som helst så har jag nu ett par veckor innan midsommar testat på en matkasse

som innehåller 1 fisk-rätt och 2 vegetariska. Råvarorna har varit verkligen 

fräscha och bra, portionerna lämpliga - har till och med räckt till fler kring matbordet 

än den beräknade kassen. 

Och det bästa av allt. Jag som gillar att laga mat med nya recept, men avskyr att gå

i butiken och att fundera ut vad man skall laga för mat. För mig är det ju perfekt

helt enkelt! 

Så smått övertygad att det kunde fungera beställde jag hela vår midsommarmat

som ett färdigt koncept med ingredienser och recept hemlevererat. 

Räknade lite på det och jag vill påstå att så mycket billigare skulle jag inte kommit undan

om jag snott ihop motsvarade meny från butikshyllan. 

Och som det händer ibland visade sig att det kom ett par extra matgäster ex tempore 

till midsommarmiddagen, och genom att koka några ägg, öppna en sillburk till 

grilla en knippe sparris som jag råkade ha hemma räckte det och blev över. 

Om jag är nöjd? 

Absolut - och jag är övertygad om att matgästerna var det med! 

*

Ikväll blir det andra delen av midsommarkassens meny.

Skall se om jag idag hinner knäppa någon bild också. 

HUR DET VAR FÖRR...

Jag råkade på en artikel i någon semiseriös nätblaska där man plockade fram

hur man gjorde förr. Och nu är inte förr i det här hänseendet 1800-tal utan typ

"alldeles nyss" - dvs då jag var ung. 

Bland annat nämndes där det här med att man kunde fara och vara både

hit och dit och där utan att det fanns möjlighet att ringa. 

Telefoner ja. 

Ja, ja...alltså jag är ändå inte sååå åldrig att det inte funnits telefon i hemmet

under hela mitt liv. Men minsann var det bara en telefon och den fanns i vår tambur med

lämplig hörbarhet både till köket, till vardagsrummet, och till min äldre brorsas rum. 

Lyckat i en tonårings liv. Not! 

Därför gjorde min mamma, som ändå begrep sig på sin tonårsdotters dilemma, 

det drastiska valet och skaffade en förlängningssnodd (!) till telefonen så jag kunde

släpa in den i mitt rum och (nästan) stänga dörren om mig. Nästan, för sladden 

låg ju emellan...

Lite senare fick jag faktiskt en egen sidotelefon till mitt rum - DET var lyx det! 

*

I artikeln skrev man om att man då man var på landet/stugan måste tassa

till någon granne som kanske hade en telefon för att ringa om det var nöd eller nåt. 

Det fick mig att tänka strax trettio år tillbaka i tiden. Inte hundratrettio, trettio.

I juli 1989 födde jag mitt första barn, en grabb. Han fyller förresten 30 år om 

bara några veckor! Som nyfödd hade han lite problem med sitt bilirubin och utvecklade 

en lätt gulsot vilket ledde till att han fick några dagars "solarium" dvs blåljuslampor

på sjukhus då han var en dryg vecka gammal. Vi hade då redan varit hemma

ett tag från bb. När han blev utskriven och allt var ok med grabben packade

jag honom, min hund, barnvagn, mängder med mat och ännu mer böcker i bilen

och styrde kosan ut till stugan.

Gubben - barnets far - blev hemma för han jobbade. 

I dagens läge kanske detta inte låter speciellt alls, eller? 

Men då fanns det alltså inte rinnande vatten i stugan. Allt vatten skulle bäras 

in från en brunn ett bra bit ifrån. Allt vatten skulle värmas antingen i bastu-ugnen eller 

i en kastrull i köket. Behöver jag berätta att ett blöjbyte tedde sig lite mer 

avancerat än samma procedur under rinnande vatten...

Men så här efteråt tänkt så är det väl inget konstigt. Men 

att det på stugan då inte fanns någon telefon, den kom först senare,

det känns i dagens läge lite...vågat? 

Där satt jag alltså ensam, nybliven mamma, med en två-tre veckors knodd

som precis kommit från sjukhuset på en stuga ute i ingenstans,

utan telefon, och utan egentligen ens vetskap om var jag kunde 

hitta en om det krisade till sig. 

I dagens kanske lite överförsiktiga värld låter det säkert helt galet?

Men så vi njöt! Den pyttelilla grabben och jag! 

När han sov läste jag böcker och solade (det var innan man kom på att solen är farlig) 

simmade med hunden och värmde bastun på kvällarna så jag fick babyn riktigt ren. 

Han var dryga tre veckor gammal när han började sova hela nätter.

Eller hela och hela men som kvällsmänniska tyckte jag att om jag matade

honom vid 12-snåret så är det ännu kväll. Och vaknade han vid sju så var det 

morgon. Så nej, jag vet inget om nattvak. Inget! 

*

Nämnde detta för honom, den snart 30-åriga grabben, och han tittade

nästan lite beundrande på mig och sade att det ju var modigt gjort. 

Det kanske det var - med dagens perspektiv - men då upplevde jag nog

inte att det var speciellt modigt, eller ens dumdristigt. 

Bara helt vanligt. 

Och ingen, vare sig min mamma, mina svärföräldrar eller

någon av mina vänner tyckte det var något märkligt att jag ensam 

packar iväg mig ut till stugan som är utan bekvämligheter och 

utan telefon med en nästan nyfödd en. 

Hur skulle det sitta i dagens värld? 

GRYMT VACKERT....

Jag fotograferar för tillfället rätt mycket ut i skog och mark inför

höstens stora projekt vilket gör att jag inte är fullt lika 

ivrig som tidigare att släpa på kameran på min fritid. 

Det är synd, kan jag tycka, för det finns ju så otroligt mycket fint

som är värt att fånga på bild, återkomma till, och minnas. 

Just nu är min fokus bara på annat håll. 

Så mycket i naturen som är just grymt vackert. 

Senaste veckoslutet fotade jag "trädgården" på stugan. 

Den är så oansenlig att jag vet inte om den ens kan kallas trädgård. 

Mest bara några enkla växter som visat sig vara tuffa nog att 

klara livet i skärgården - utan någon som helst vård och omtanke. 

På en av blommorna hade en pyttespindel precis huggit 

käkarna i en fluga. Det må vara en makaber bild, men

trots det så tycker jag där finns en skönhet i den. 

Livets vara eller inte vara, leva eller inte leva. 

Eller överleva. 

I mitt fotoprojekt har jag stött på mycket som har med

död och överlevnad i naturen att göra och hur märkligt det än kan låta

så tycker jag på något plan att det är grymt vackert. 

Live and let die. 

FREDAGSKONTORET...

Ett par dagar i veckan kan jag själv välja var jag riggar upp mitt kontor. 

Tisdagar till torsdagar är jag fysiskt fast på ett kontor på en viss adress. 

De senaste dagarna har luftkonditioneringen där varit sönder - och ute har det varit

+ 30 grader varmt...*pust*

På måndagar brukar jag ha kontorsdag för en annan firma, men kan där i en viss mån

jobba lite varifrån som helst. Inte alltid men ofta. 

Fredagar däremot är mina alldeles egna "kontorsdagar". Det är då, utöver

min fritid då, som jag jobbar med mina egna projekt. 

Alldeles förträffligt att då åka tidigt på morgonen ut till stugan, slänga skorna av sig, 

fixa en lunchmacka och sätta igång med att jobba lite. 

Sommarvärmen stiger snabbt upp mot trettiostrecket och jag har packat med 

vita linnegardiner som jag hänger upp som skydd mot den gassande solen. 

Trodde aldrig jag skulle vilja stänga solen ute, men jo. 

Fönstren bakom gardinerna är öppna mot havet och det kommer

en svag bris som ändå ger lite svalka. 

Jag skriver och får en hel del gjort under eftermiddagens hetaste

timmar. Hämtar iskallt vatten i ett stort glas och ser till att hunden också 

har vatten i sin skål. 

Undrar om inte detta är det "kontor" där jag är som mest effektiv?

Tystnaden - utöver fågelkvittret - gör att jag kan 

koncentrera mig så bra. 

Och min "kollega" - hunden - hon trivs nog bäst i detta "kontor", 

hon med!