T U V U L L

FORT, FORT IN...

...från novembermörknet!

Kom på att det nog verkligen inte finns så mycket som är till sin fördel därute en mulen novemberdag!

Så egentligen kan man vara glad över att det blir mörkt så tidigt så man slipper se eländet, hahahaa!

Inomhus händer det inte så mycket - på inredningsfronten alltså - det ser Aida till. Just nu satsar jag starkt på denhär tidningar-överallt-på-golvet-stilen och gärna lite uppblandat med tuggleksaker-nonchalant-utspritt-härochdär-stilen. Inredningstidningar har ersatts med hundlektyr och pysselstunderna har ersatts med små korta skolningspass för att lära lite valp-vettochetikett. :)

Och det är så skoj! Jag njuter verkligen av denhär valptiden! Tyvärr är tiden alltid lite på kort, men jag har lyckats med att få en hel del måsten undan innan Aida flyttade in, så nu kan jag koncentrera mig på henne!

Det är en hel del att tänka på under valptiden så man sedan kan se fram emot en trevlig vuxen hund. Den tid man sätter ner på valpen under det första året får man mångfalt tillbaka!

- Okej, jag lovar - detta skall inte bli en hundskoleblogg, det har jag inte ens tillräcklig kunskap om att skriva om, men just nu är det väldigt mycket på tapeten här hos oss. Och så intressant!

I kväll ser jag fram emot att få slå mig ner i soffan, gärna med ett glas gottrött, brasa, tända ljus och en snusande hundvalp vid fötterna och beta mig igenom ett par böcker om hundpsykologi. Nice!

Före det skall jag visserligen släpa mig till matbutiken (hjälp, vad skall jag laga till middag - min skalle är tom på ideér!?) tillsammans med alla andra fredagsstressade varelser.

Innan jag kommer så långt skall dendär middagen röras ihop, och så får det gärna avdunsta några energiska små 12-års pojkar som för tillfället för en förfärlig pladderlåda i nedre våningen.

Jag slutar aldrig förvånas över hur mycket ord det ryms i dessa små gryn. Ord som de verkar ha ett krampaktigt behov av att göra sig av med under dygnets ljusa timmar (skymning fungerar också till detta bra har jag märkt...)

Och under natten laddas det åter igen upp en kopiös mängd nya ord som skall göras av med...

Och sedan finns det lite valp-energi som också skall urladdas:)

Nästan så man kan bli lite avis på att det överhuvudtaget är möjligt att kunna ha så mycket energi i november!!

Är det ens möjligt? Tydligen!

Men inte för mig! Jag har ett mycket sparsamt lager med ord som jag oftast inte har några större problem med att få avverkat redan under arbetsdagen. Och den där sprittande energin...ja, den brukar ta slut vid lunchtiden, sådär...hahahhaa!

Jag skulle helst bara hänge mig åt, att som Aida krypa ihop, på något skönt ställe och....sszzzsssova!

November är liksom inte riktigt min månad, ifall ni inte kunnat läsa et mellan raderna redan;) Och i synnerhet denna november är mer november än november brukar vara annars!

Har dragits med en verkligen envis förkylning nu i snart sex veckor! Snälla, man skall inte vara förkyld i sex veckor! I onsdags traskade jag med bestämda steg till doktorn och sade att jag tjudrar fast mig vid mottagningen dörr tills jag får en hästkur vadsomhelst som skulle hjälpa!

- Det är nog bara att vila och vänta ut den, fick jag som svar.

- Jag men jag har väntat, och väntat och väntat! Nu börjar jag tycka att det är lite tradigt att känna sig som en tvättsvamp i skallen och se ut som en uttjänad disktrasa!

Nu visade det sig att jag har en bakterieinfektion i luftvägarna som är av den lite segare sorten, så jag får nog dras med eländet en tid till!

- Tjo-ooo??! Som om det inte skulle vara nog med att det är november!

Men det är nog bara att bita i det sura äpplet och vänta UT det då.

Både förkylningen och november!

På tal om sura äppel, så kom jag häromdagen på ett gott sätt att göra sig av med lite sura äppel - och samtidigt göra den "obligatoriska" tomatsalladen lite mer höstig.

Stek snabbt upp lite tärnade äppel och blanda i lite honung, vinägersirap (det kanske heter så, dendär trögflytande balsamvinägern?) och lite salt och peppar.

Bred några skivor getost som får lite smälta ner.

Blanda det sedan i/på tomatsalladen och strö över lite rostade solrosfrön - och vips smakar salladen lite mer höst!

Ah, nu blev jag så hungrig så jag skall nog ge mig iväg till butiken (det är så man skall göra för att undvika att köpa hem en massa onödiga onyttigheter - right?)

Och sedan skall jag bara vänta IN dendär sköna stunden i kväll, när magen är mätt, och fredagskvällen är ett faktum.

Njut ni av er också på bästa tänkbara sätt!

SAKNAD...

...och allhelgonahelg. För mig har denna helg alltid varit bland de vackraste under året. På sitt stillsamma, sköna sätt. Inga krav, inga måsten - bara en helg att kunna njuta av - och minnas.

Jag var ganska ung då jag förlorade en viktig person i mitt liv. Kanske jag därför alltid haft ett speciellt förhållande till just allhelgonahelgen? Kanske det var det så att jag under mina år som florist alltid upplevde att alla andra helger var så hetsiga att jag aldrig själv riktigt hann njuta av dem? Säkert något jag delar med många inom det yrket...

Det var otaliga julfester och skolavslutningar som jag missat, eller kommit inrusande till de sista tonerna av "Den blomstertid..." eller "Hosianna..."

Nu är det några år sedan jag bytt bransch, men fortfarande kan jag känna en enorm njutning i denna helgs kravlöshet. Ibland kan jag känna att det är så synd att den går "lite förbi" för så många. Vilken fantastisk chans att på allvar dra ner på takten - om så bara för en dag. Att få gå till kyrkogården och tända ljus.

Så vackert!!!

I år kunde jag inte åka iväg till gravarna och njuta av stämningen och tända ljus på de för mig viktiga personerns gravar för det skulle blivit för långt för Aida-valpen att åka med, och för lång tid för att lämna henne ensam. Ändå vet jag att min mamma, vars grav kanske är den allra viktigaste för mig, skulle ha förstått. I hennes hjärta rymdes de flesta människor - och alla, precis alla, djur!

(Så, tack, exet, för att du gick och tände ljusen för mig!) En mörk grav en dag som idag är bara...inte bra!

Mörker finns det mer än nog av ändå. De ljusa timmarna räcker inte riktigt till för vardagsfritiden länge. Det är mörkt som bara vad redan då jag ger mig iväg hemåt! Även om det är mysigt, så känns det som om nån kopplat bort min turbo eller annars bara dragit ner på effekten i mig.

För många år sedan talade jag med en kvinna som flyttat till södra Finland från nordligaste Lappland, där det ju helt konkret inte finns någon sol alls på.....väldans länge.

Hon berättade att hon hade så svårt att inte "tillåtas" gå ner i varv här söderut när hösten kommer, för det gör man där hon kommer ifrån. Det är helt naturligt att när det är mörkt så är turbon ur bruk....

Hur smart är inte det egentligen? Det är ju nu den årstid då man borde behöva prestera minst! Ändå är det många som ger järnet dessa sista månader av året för att nå budjeter och försäljningsmål bara för att "målet" råkar vara årsskiftet. Tänk om man skulle svänga på det, och tex tänka på att ha detta "mål" tidigare på hösten då man ännu har lite extra sommar- och ljusenergi kvar att ta av?

Men ingen frågar mig.....hehhehehhe....!

Skönt, och stressfritt var det i allfall att få tassa ut i skymningen och tända ljus på trädgårdsbordet för dem alla som inte längre behöver stressa...

Vila i frid, alla älskade som inte längre är.

VAD Ä R DETDÄR FÖR NÅT???

...eller vad tycker ni att Myrras blick förmedlar?

Bläääähh! Det kan väl inte vara en liten HUNDvalp. Yäk...!

Fast e g e n t l i g e n verkar det som om det skulle vara hur kul som helst med en liten lekkompis...

En liten, charmig, cool, underbar virvelvind called

A I D A

Njut av er fredagskväll, själv skall jag gå och stoppa näsan i lite varm valppäls!

Kram M.

LUGNET...

...finns just nu inte så mycket annanstans än i kattens stilla spinnande i soffan!
Nu är det inte så att jag skulle vara så rysligt jätte upptagen och efterfrågad till höger och vänster. Beklagligtvis tror jag att jag måste skylla min frånvaro av lugn på min oförmåga att organisera saker och ting. Kanske?

Samtidigt händer det faktiskt en hel del i mitt liv just nu.

Jag har sökt (och fått) min gamla tjänst, men med nya arbetsuppgifter vilket kommer att leda mig raka spåret till skolbänken i en viss mån. Vilket är roligt!
Jag har en liten unge som är på väg in i tonåren med Goliat-steg, vilket också är roligt!

Jag har blivit tillfrågad att komma med i diverse fritidssysselsättningar, vilket är intressant och roligt!

Jag har gått och blivit med valp (om en vecka) och vrålpluggat hundskolning för att uppdatera mig, vilket OCKSÅ är urroligt!

Jag har gläntat på dörren för en ny person i mitt liv- vilket först ÄR roligt....;)

Jag har lekt snickare, vilket VAR roligt - typ den första veckan...hahhahahaa!

För att vara riktigt ärlig har jag inte riktigt hunnit märka att kvällarna blivit mörka, att skymningen kryper närmare tidigare och tidigare. Att det om morgonen är mörkt och att ögonlocken väger mer än för ett par månader sedan - det HAR jag däremot märkt!

Så lugn...just nu är det nog mera en illusion - men jag vet ju att jag kommer att landa i lugnet igen någon dag.
En envis höstförkylning har fått greppet om mig, men frånsett den så känner jag mig ganska energisk i allafall. Det är som om min organisationsförmåga bara just nu lite haltar...

Men så är det säkert meningen att livet skall vara - allt annat än statiskt! När man minst anar det står det en massa överraskningar och väntar på en på livets stig. Jag tror att man skall vara lite modig och plocka åt sig av dem. Man vet aldrig...och förmodligen skulle man ångra sig längre fram. Att man inte vågade.

Ibland är det på sin plats att vara förnuftig (denna regel gäller i synnerhet för mina barn - ifall de läser dethär...;)) Men annars tror jag att det kan göra gott för var och en att också kasta sig in i nytt och spännande och inte alltid, alltid tänka så långt framåt i tiden!

Inte planera livet in i minsta deltalj, och inte ta allt för givet. Man behöver kanske inte alltid ändra om sitt liv, men redan att se på det man har med fräscha ögon kan vara det man behöver för att pigga upp sig i höstmörknet!

Bara att konstatera att som inredningsblogg är denna blogg under all kritik...men just nu händer det bara så mycket annat...!

Skulle vilja ge er alla en jättekram...

...och det gör jag också!

M.

ÄLSKADE, ÄLSKADE LILLA SKRÄP...

skorpan, lillagubben, pyret, grodan...ni vet, ord som kan ha så många betydelser!

Lilla skräpet är för mig så fyllt av kärlek som det bara kan vara.

Ett litet skräp kom in i mitt liv för tolv år sedan. En liten groda.

Då, som nu, känner jag just såhär:

I morgon fyller du tolv år.

Du skall veta att jag älskar dig så!

Jag älskar din spontanitet, din förmåga till empati, ditt sinne för rättvisa.

Ditt vilda temperament, ditt ärliga, härliga sätt att vara just du!

Jag beundrar din styrka att stå på dig, din förmåga att utrycka dig, din filosofiska läggning!

Jag är så glad, och tacksam, att just du kom till mig - i mitt liv!

Jag är så rörd över att du ser de svaga omkring dig, att du har ett hjärta som ömmar för dem. Att du ställer dig upp och försvarar dem som behöver det.

Kanske för att du själv inte alla gånger har det så lätt, gör att du ser andra som kämpar, och jag är så stolt över det du gör!