SAKNAD...

...och allhelgonahelg. För mig har denna helg alltid varit bland de vackraste under året. På sitt stillsamma, sköna sätt. Inga krav, inga måsten - bara en helg att kunna njuta av - och minnas.
Jag var ganska ung då jag förlorade en viktig person i mitt liv. Kanske jag därför alltid haft ett speciellt förhållande till just allhelgonahelgen? Kanske det var det så att jag under mina år som florist alltid upplevde att alla andra helger var så hetsiga att jag aldrig själv riktigt hann njuta av dem? Säkert något jag delar med många inom det yrket...

Det var otaliga julfester och skolavslutningar som jag missat, eller kommit inrusande till de sista tonerna av "Den blomstertid..." eller "Hosianna..."

Nu är det några år sedan jag bytt bransch, men fortfarande kan jag känna en enorm njutning i denna helgs kravlöshet. Ibland kan jag känna att det är så synd att den går "lite förbi" för så många. Vilken fantastisk chans att på allvar dra ner på takten - om så bara för en dag. Att få gå till kyrkogården och tända ljus.
Så vackert!!!
I år kunde jag inte åka iväg till gravarna och njuta av stämningen och tända ljus på de för mig viktiga personerns gravar för det skulle blivit för långt för Aida-valpen att åka med, och för lång tid för att lämna henne ensam. Ändå vet jag att min mamma, vars grav kanske är den allra viktigaste för mig, skulle ha förstått. I hennes hjärta rymdes de flesta människor - och alla, precis alla, djur!
(Så, tack, exet, för att du gick och tände ljusen för mig!) En mörk grav en dag som idag är bara...inte bra!
Mörker finns det mer än nog av ändå. De ljusa timmarna räcker inte riktigt till för vardagsfritiden länge. Det är mörkt som bara vad redan då jag ger mig iväg hemåt! Även om det är mysigt, så känns det som om nån kopplat bort min turbo eller annars bara dragit ner på effekten i mig.
För många år sedan talade jag med en kvinna som flyttat till södra Finland från nordligaste Lappland, där det ju helt konkret inte finns någon sol alls på.....väldans länge.

Hon berättade att hon hade så svårt att inte "tillåtas" gå ner i varv här söderut när hösten kommer, för det gör man där hon kommer ifrån. Det är helt naturligt att när det är mörkt så är turbon ur bruk....
Hur smart är inte det egentligen? Det är ju nu den årstid då man borde behöva prestera minst! Ändå är det många som ger järnet dessa sista månader av året för att nå budjeter och försäljningsmål bara för att "målet" råkar vara årsskiftet. Tänk om man skulle svänga på det, och tex tänka på att ha detta "mål" tidigare på hösten då man ännu har lite extra sommar- och ljusenergi kvar att ta av?
Men ingen frågar mig.....hehhehehhe....!

Skönt, och stressfritt var det i allfall att få tassa ut i skymningen och tända ljus på trädgårdsbordet för dem alla som inte längre behöver stressa...
Vila i frid, alla älskade som inte längre är.

M.

3 kommentarer:

Sirkka sa...

Så känns det precis att fira Allhelgonadagen. Men - idag skiner solen igen!

♥Min Eden♥ sa...

Du skriver så vackert så man vill gråta... ;|
Vi var också till gravgården i går, och jag fick tillochmed med hela familjen. Jag vill att barnen ska få "lära" sig att på allhelgona minns man de som inte finns bland oss mera.
Det var så fint...vi hade med ett extra gravljus, och vi tänkte att vi "ger" det till någon som är bortglömd som inte har nå ljus. Då av en händelse gick vi förbi ett gammalt ensamt litet kors. Flickan hette Maria, och blev bara 10 år, (som vår dotter är nu), hon levde för över 100 år sedan. Vår flicka blev så rörd över detta att hon kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Hm...

MrsUniversum sa...

Mmm, minnen av de/det som var. Vackert skrivet. Och att följa årstiden finns i människans ryggmärg någonstans tror jag. men med elektricitetens hjälp kan vi förvrida dygn, har vi ändrat levnadssätt...