DEN KOM...

...första snön!
Kände på mig att något var annorlunda redan då väckarklockan ringde aningen tidigare än mitt sömndruckna jag tycker att är riktigt bekvämt.
Det var nåt med ljuset, det tidiga morgonljuset. Det som inte funnits på länge. Nu fanns det plötsligt igen. Inte mycket, men så det märktes!
Numera skräller det till i dendär morgonpigga apparaten som kallas väckarklocka tidigare än förr. Får mig att tänka på ett barn som engång skulle beskriva ordet KLOCKA utan att nämna själva ordet.
Hon beskrev det såhär:
"Ibland är den si och ibland är den så - och på morgonen är den väldigt tidig!"

Kan man säga det bättre? Nu är min klocka som sagt  väldigt tidig den med, för att jag skall hinna ut med lilla Aida innan jag tar itu med att försöka återuppväcka den något sömnmedvetslösa son som tyvärr ärvt mitt morgonhumör...
Men i morse behövde jag bara viska i örat:
- Det har  s n ö a t ! för att han skulle skutta upp från sängen som en förvirrad känguru.

Lilla Aida, som stiftade bekantskap med snö för första gången vandrade förundrande omkring, smakade, snusade, dök in i en snöhög för att dyka upp på andra sidan med en rejäl snökorv på nosen.

Min äldre son, som hade den tvetydiga äran att få skotta snö när han engång var ledig idag (tack :)) berättade om katten vår som fått nåt fnatt och bara sprungit fram och tillbaka på gården och upp i träden emellanåt av pur kattglädje.

Inte för att inte man själv också skulle smittas av lite barnslig förstasnö-glädje. Mest för ljusets skull och den friska doften...av snö.
Visst doftar det annorlunda? Friskt efter höstens  murkna-löv-doft, som också den är angenäm på sitt stillsamma, tysta sätt.
Smittad av barnens och djurens glädje över den första snön körde jag iväg till jobbet.

På vägen stötte jag på en stackars man som fastnat med sin sommardäckförsedda bil på en alldeles plan väg. Han kom varken framåt eller bakåt. Inte så mycket i allafall av de sliriga märken i snön att bedömma.
Stressad satt han med telefonen tryckt mot örat i sin bil som blinkade som en Disney-julgran av varningsblinkers.
Han skulle knappast uppskattat att jag stannat och knackat på fönstret och deklarerat:
- Visst är det UNDERBART med första snön!?

Nja...jag valde nog att bara krypa djupare in i min sköna tröja, och andas skön
VINTERLUFT!

Kör försiktigt därute alla, men passa på att vara lite första-snö-barnsliga också!

När gjorde du senast en snöängel? Eller kastade en snöboll mot trädet därhemma, bara för att se om du fortfarande kan träffa det? Eller när stod du bara där i snöfallet, lät flingorna dala runt dig, blundade, lyssnade på de bekanta ljuden som snön dämpar och doftade på snödoften. Smakade på vintern?

Nu är den här - för en stund i allafall!

kram
M  

Inga kommentarer: