...i Helsingfors har öppnats! När jag var barn - ett litet barn - var jag alltid där med min mamma. Länge symboliserade det början av julväntan för mig.
Stötte själv (faktiskt ganska konkret, heheee) på en julgubbe i ett köpcentrum i går, då jag lördagsrusade till diverse butiker. Numera får dessa julröda varelser ingen större vibration till stånd i mitt julsinne, men jag kunde ändå inte låta bli att le stort tillbaka åt varelsen som har både många och långa sessioner tomteri framför sig i diverse shoppingcentrum - stackarn!
Själv tog jag på mig tomteGRÅ vantar och traskade ut i naturen med en ivrig liten hund i släptåg och knipsade hem några grangrenar. Numera är det dessa som symboliserar väntan på jul för mig.
Den svaga doften av gran på verandan när jag kommer hem.
Hade planerat att ta och plocka lite mossa också, för jag hade i mitt huvud planerat ett litet arrangemang till köksbordet vars ens ingrediens då var mossa och så....Nu blidde det ingen mossa - för den ligger tryggt under snötäcket.
Må den vara där.
Annars är det frid och fröjd i vår lilla stuga!
Samarbetet mellan katt och hund har resulterat i att medan Myrra (katten) äter, så håller lilla Aida vakt på svansen....:)
Just nu kan jag inte påstå att jag skulle kunna briljera med fina inredningsdetaljer, hahahhaa...eller vad tycks om lite tuggben?
Min lilla hund har nämligen en valpaktigt barnslig förtjusning (tänk nu...;)) att tugga på saker och ting. Favoriten är husets största skåp...
Hm? Storhetsvansinne eller bara enkel dumhet?
...hördudu...ta ett tuggben i stället!
Ni alla andra - ha en skön vecka i väntan på julväntan!
kram
M
1 kommentar:
Just det, i väntan på julväntan:) Snart börjar den riktiga väntan. Hoppas bara att man kan hålla den där väntan i styr. Din lilla hund är en liten god och hjärtevärmande varelse! Man får lust att kramas när man ser den:)
Skicka en kommentar