VAD Ä R DETDÄR FÖR NÅT???

...eller vad tycker ni att Myrras blick förmedlar?

Bläääähh! Det kan väl inte vara en liten HUNDvalp. Yäk...!

Fast  e g e n t l i g e n  verkar det som om det skulle vara hur kul som helst med en liten lekkompis...

En liten, charmig, cool, underbar virvelvind called

 A I D A

Njut av er fredagskväll, själv skall jag gå och stoppa näsan i lite varm valppäls!

Kram M.

LUGNET...

...finns just nu inte så mycket annanstans än i kattens stilla spinnande i soffan!
Nu är det inte så att jag skulle vara så rysligt jätte upptagen och efterfrågad till höger och vänster. Beklagligtvis tror jag att jag måste skylla min frånvaro av lugn på min oförmåga att organisera saker och ting. Kanske?

Samtidigt händer det faktiskt en hel del i mitt liv just nu.

Jag har sökt (och fått) min gamla tjänst, men med nya arbetsuppgifter vilket kommer att leda mig raka spåret till skolbänken i en viss mån. Vilket är roligt!
Jag har en liten unge som är på väg in i tonåren med Goliat-steg, vilket också är roligt!

Jag har blivit tillfrågad att komma med i diverse fritidssysselsättningar, vilket är intressant och roligt!

Jag har gått och blivit med valp (om en vecka) och vrålpluggat hundskolning för att uppdatera mig, vilket OCKSÅ är urroligt!

Jag har gläntat på dörren för en ny person i mitt liv- vilket först ÄR roligt....;)

Jag har lekt snickare, vilket VAR roligt - typ den första veckan...hahhahahaa!

För att vara riktigt ärlig har jag inte riktigt hunnit märka att kvällarna blivit mörka, att skymningen kryper närmare tidigare och tidigare. Att det om morgonen är mörkt och att ögonlocken väger mer än för ett par månader sedan - det HAR jag däremot märkt!

Så lugn...just nu är det nog mera en illusion - men jag vet ju att jag kommer att landa i lugnet igen någon dag.
En envis höstförkylning har fått greppet om mig, men frånsett den så känner jag mig ganska energisk i allafall. Det är som om min organisationsförmåga bara just nu lite haltar...

Men så är det säkert meningen att livet skall vara - allt annat än statiskt! När man minst anar det står det en massa överraskningar och väntar på en på livets stig. Jag tror att man skall vara lite modig och plocka åt sig av dem. Man vet aldrig...och förmodligen skulle man ångra sig längre fram. Att man inte vågade.

Ibland är det på sin plats att vara förnuftig (denna regel gäller i synnerhet för mina barn - ifall de läser dethär...;)) Men annars tror jag att det kan göra gott för var och en att också kasta sig in i nytt och spännande och inte alltid, alltid tänka så långt framåt i tiden!

Inte planera livet in i minsta deltalj, och inte ta allt för givet. Man behöver kanske inte alltid ändra om sitt liv, men redan att se på det man har med fräscha ögon kan vara det man behöver för att pigga upp sig i höstmörknet!

Bara att konstatera att som inredningsblogg är denna blogg under all kritik...men just nu händer det bara så mycket annat...!

Skulle vilja ge er alla en jättekram...

...och det gör jag också!

M.

ÄLSKADE, ÄLSKADE LILLA SKRÄP...

skorpan, lillagubben, pyret, grodan...ni vet, ord som kan ha så många betydelser!

Lilla skräpet är för mig så fyllt av kärlek som det bara kan vara.

Ett litet skräp kom in i mitt liv för tolv år sedan. En liten groda.

Då, som nu, känner jag just såhär:

I morgon fyller du tolv år.

Du skall veta att jag älskar dig så!

Jag älskar din spontanitet, din förmåga till empati, ditt sinne för rättvisa.

Ditt vilda temperament, ditt ärliga, härliga sätt att vara just du!

Jag beundrar din styrka att stå på dig, din förmåga att utrycka dig, din filosofiska läggning!

Jag är så glad, och tacksam, att just du kom till mig - i mitt liv!

 Jag är så rörd över att du ser de svaga omkring dig, att du har ett hjärta som ömmar för dem. Att du ställer dig upp och försvarar dem som behöver det.

Kanske för att du själv inte alla gånger har det så lätt, gör att du ser andra som kämpar, och jag är så stolt över det du gör!

Jag kan komma på tusentals underbara stunder med dig, men dem sparar jag i mitt hjärta - för all tid.

Snart lämnar du barndomen bakom dig, och traskar in i ungdomen.

Tillsammans skall vi traska genom de åren, men jag vet en sak som kommer att bära dig genom livet:

Du har ett hjärta av guld!

Grattis på födelsedagen,

MITT ÄLSKADE, ÄLSKADE LILLA SKRÄP, BÄSTA UNGEN I VÄRLDEN!

-Mamma-

SÅGA, SKRUVA, BULTA, MÅLA...

...jaha, vad har ni gjort i veckoslutet då?

Jag har lekt snickare:) .

Eller lekt och lekt, jag har faktiskt krystat fram x-antal meter staket som jag är barnsligt stolt över!

Mitt livs första, egenhändigt tillverkade staket.

När jag stod där i höstsolen, med släggan i högsta hugg, med jeanskjolen stramande över låren och hårlockarna fladdrande i vinden tänkte jag på att jag måste vara en något komisk syn. Men strunt i det - det blev staket i alla fall!

Antagligen lyckades jag göra de flesta misstag, gick den långa vägen med försök och misstag, men det var roligt ändå! Och även om jag har lite fler meter kvar att bygga än jag hade tänkt att jag skulle ha efter weekenden så lär jag mig hela tiden.

Och så får jag ju goda råd också...i stil med;
Jasså, du gjorde så - om jag varit du så skulle jag ha gjort så här (lång förklaring) för att komma lite lättare undan...

Just, det ja...eh..tack!

Synd att jag inte kom mig för att fråga innan bara. Men nu vet jag ju till nästa gång!

För det är ju så att frågorna kommer under arbetets gång. Och för varje stolpe, för varje meter staket blir jag lite varmare i kläderna - på många sätt, hahhhahaa!

Men ikväll var det inte längre någon risk att man skulle bli varm i kläderna. Nordanvinden svepte genom trädgården med frenesi medan sonen och jag bankade in de sista stolpfötterna i jorden. Eller han bankade och jag stod mest och kommenterade att det nog går lite snett nu...Allt medan höstmörknet sänkte sig omkring oss.

Och medan vi 'smådiskuterade' där med hutter i rösten om hur snett snett är, föll de första små snöflingorna!

NEEEJJJ! Inte snö än!!!
Jag skall ännu kratta, och plocka in de sista krukorna, och plantera rosor, och stänga av sommarvattnet, och cyklarna skall in, och gräsklipparen och och och...

...och så har jag lite kvar på staketet då - också;)

Den uppmärksamme ser att det är lite väl mycket utrymme under grinden för att hålla små hundar på insidan, men det skall åtgärdas - på nåt vis. Och den ena stolpfoten är lite sned - men det är ju bara charmigt? ELLER HUR?

kram
M.

UTE ELLER INNE...

...samma dilemma varje veckoslut. Inomhus finns det ju alltid nåt att göra, eller som borde göras, rättare sagt. Och utomhus likaså. Men eftersom vädret skämmer bort oss för tillfället med de vackraste höstdagar man kan tänka sig är valet inte så svårt... 

Visserligen BORDE jag härja på här inne också. Fick i veckan ett berg av gröna tomater av min bror som fått en kanonskörd i år. Hade tänkt att jag skulle kasta mig lite huslig och koka inlagda gröna tomater, som är så vansinnigt gott till kött. Men, men...Jag bara skjuter upp det och skjuter upp det, varpå jag dagligen får plocka en massa rodnande tomater ur den stora skålen med gröna tomater...snart har jag inga kvar att göra inlagda dito av! Inget stort bekymmer minsann - de röda smakar gudomligt av sommaren som var, de med!

Alltså, en blick ut genom fönstret på morgonen och valet är klart: Idag blir det en utedag!

 

Och därute väntar en liten hög med stolpar och bräder...

...kamstål och

...ett antal meter svart (snyggt :)) trädgårdsnät...och fyra portar som gräddan på moset!

Bara att kavla ärmarna, spotta i nävarna, dra på sig arbetshandskarna och ge sig i kast med mitt livs första staketbygge!

Nånstans har jag läst att det behövs lite smått ett och annat litet verktyg för att få det rakt åt alla håll och kanter - på ett ungenfär åtminstone!

Vad jag däremot INTE hade räknat med är att det visade sig att jag behövde ett och annat annat verktyg OCKSÅ! I min naivism trodde jag att om jag köper 75x75 mm stolpar och 77x77 mm stolpfötter så borde med min enkla logik dessa stolpar gå in i sina hållare som smort - det är liksom 2 mm marginal åt alla håll enligt mitt enkla sätt att tänka.

Men se nej!

Snällt fick jag ge mig på varenda stolpe med hyveln och hyvlaochhyvlaochhyvla i all oändlighet för att få dessa förb... stolpeländen att passa!

Hur svårt skall det vara???

De enda som lyssnade på min osande svada ord som jag tämligen sällan använder mig av var några små talgoxar och blåmesar som snurrade runt i buskarna.

Tänk om man skulle grunda en järnvaruaffär för kvinnor, där man kunde köpa saker och ting som PASSADE ihop på direkten - om det liksom är MENINGEN att det skall passa ihop. UTAN att man skulle behöva en arsenal av verktyg (gärna elektriska och tämligen dyra) för att få en enkel sak att funka!

Åtminstone går jag inte, som kvinna igång, av att bli tvungen att sätta mig i bilen och köra tiotals km till närmaste järnvaruaffär för att köpa ett verktyg (gärna elektrisk och dyr) för att få något fixat som borde passa utan några verktyg alls!

Tänk om samma skulle gälla allt annat man köper? Om man skulle köpa, låt oss se en elvispel - och visplarna inte skulle passa och man fick svaret:

- Så kan det nu vara ibland, du måste nog fixa till det lite så de passar!

*suck*

Så istället för de 25 m inhägnad jag trott jag skulle åstadkomma idag - har jag lyckats få till stånd 4 m staket - inklusive en port! Och detta har jag åstadkommit med en ansenlig mängd svett-blod-och  tårar!

Men skam den som ger sig! Än tänker jag inte kalla in kavalleriet;)
Inte riktigt än...

Men nu tänker jag minsann unna mig ett glas rödtjut vid brasan - och samla krafter för i morgon.

Fortsättning följer!

kram på er!
M.