Vi har haft en märklig, men mycket god, matvecka här hemma. Inget speciellt i sig,
men när jag på torsdagen längtade efter risotto så blev det risotto.
Och med risotto är det som med så mycket annat, det är knepigt att laga
små mängder. Mängder för två kråkor. Mig och gubben då.
Så det blev över - förstås.
Nu råkar ju jag gilla risotto, och italiensk mat, och italienare om någon
är väldans duktiga på att göra nåt ännu bättre av rester än någon annan.
Ta nu pizza till exempel. Gottgott - det förnekar nu väldigt få.
Okej...vi har lite motsvarigheter här i Norden också, rotsaksgryta och så hade
man i vad man råkade ha hemma i köttväg, pyttipanna...
Men nu hade jag alltså lite väl mycket risotto så det blev över och risottorester
känns lite nja och hmm att bara värma upp på nytt, så jag kom ihåg att jag
några gånger ätit sådana där risbollar på någon resa och tadaaa...
Inte svårt alls att knåda (bokstavligen) ihop till ett gäng arancinis.
De är försvinnande goda!
Vilket ledde till att vi smällde i oss ett överdrivet antal och så blev det över av
diverse skinka och korv och oliver och ost som jag plockat fram, som
i sin tur gav dagens middag. Några småskruttiga rödbetor som hängt kvar i kylen
sedan jul och så rester från igår och så har vi igen en smarrig måltid.
Jag gillar när det går så här smidigt att den ena maträttens rester leder till
nästa rätt. Nu lyckades ju inte alltid och då får man leva med att det kan bli lite
märkliga ihopsättningar. Men vi är båda två sådana att vi ogärna slänger mat.
Gubben är mindre kräsen än jag och klarar utan större problem kombinationer
som osökt får mina ögonbryn att höja sig i ett lite onödigt utdraget:
- Jaha,jahaaa, du tänkte såååå?!???
Men ofta hittar man faktiskt en lösning på de rester man har i kylskåpet
och i skafferiet som blir riktigt, riktigt bra! Arancini är en sådan.
Så koka lite extra mycket risotto nästa gång så att du har lite "rester" att ta av.
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar