Årligen uppstår diskussionen om det skall vara mandelmassa eller sylt
i fastlagsbullarna. Personligen gillar jag sylt mer vilket inte är helt renlärigt,
om jag förstått saken rätt?
Och i år tänker jag än mer töja på gränserna! Det gjorde jag redan i fjol, eller kanske det var
året innan det genom att baka rätt så små fastlagsbullar, för jag tycker de färdigt köpta är
rätt så stora och är liksom mer bulladeg än vad som sjunker ner i mig.
Ja, ja...man kan ju tycka att varför köper jag det då överhuvudtaget?
Eller varför jag inte delar bullen med någon?
Bra fråga i och för sig, men mitt "dilemma" är att jag gillar att ta fasta på
mattraditioner och vill inte riktigt släppa det här med fastlagsbullen.
Men så råkade jag snubbla över en familj som "någonstans på de sociala
medierna" kom med ett tips som jag tänkte att det vill jag testa!
Tyvärr minns jag inte var och av vem jag nu snott idén men tack till den
som kommit på detta!
Det var hur som helst en familj som gått ut på en vintrig tur i naturen.
Men i ryggsäcken fanns sådana där burkar av färdig croissant-deg. Lite
olja att fritera dessa i. Och en trangia förstås.
Och så sylt (eller mandelmassa om man nu är envist traditionell) och
lite vispad grädde.
Istället för att rulla ut den färdiga degen i typiska croissant-trianglar
så rullas dessa i rektanglar som delas på hälften.
Från en degtub får man sex "fastlagsbullar".
Sedan är det bara att hetta upp oljan till ca 170 °C
och fritera degklumparna ca 3 minuter per sida.
Låt svalna och skär upp, lägg sylt eller mandelmassa och spritsa
eller bara klicka i vispgrädde och strö över lite pudersocker
och en lite annorlunda, men otroligt god "fastlagsbulle" att hugga
tänderna i har sett dagens ljus.
Nu gjorde jag ju mina hemma i köket, men tänker att de här måste ju vara otroligt
enkla och goda att fixa till ute i naturen med barn eller barnbarn.
Lite program också på samma gång!
Här i mina hoods är det sportlov den här veckan, så
varför inte testa det här?
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar