Under vintern hade jag packat en låda med grejer som jag skulle ta med ut till stugan då det igen skulle våras. Det blir liksom mest mjöl och kaffe, toapapper och rena lakan. Och så hundhår.
Min Aida är ju av en ras som trimmas ett par gånger i året, så från senaste höstens trimning hade jag sparat en liten påse hundhår.
Varje år har jag satt ut hundhår lite här och där och håren har, så här i början av april, strykande åtgång till diverse bobyggen.
Min vintersemestervecka är slut för den här gången, och jag rattar tillbaka hem till stan. Glad att jag packade och rensade det mesta under de där ruskiga februari- och marsveckorna. Nu ser hemmet förvisso ut som ett lager, men jag kan med gott samvete styra kosan till stugan så fort jag lagt ner locket på min jobb-dator. Än så länge tänker jag ha mitt distanskontor hemma. I den nya lägenheten har jag ett eget arbetsrum (lyxigt) och även om det stundvis lockar att kunna jobba från stugan, och kanske jag kommer att göra det också stundvis, så vill jag kanske ändå hålla jobbet hemma i mitt hemkontor. Få se hur det blir.
I och med att jag ju är närvårdare till min bror så blir det ändå att ta sig till stan en eller två gånger i veckan. Det är så där med livets pussel. Man pusslar och så blir det ett hel bild av det hela. Sedan en dag ändrar livet igen och man börjar liksom bygga på ett nytt pussel för att få ihop det till en enhetlig bild.
Känner mig lite som småfåglarna, som varje år börjar om på ny kula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar