Minns ni älghornen vi hittade i skogen under en höstpromenad då någon gång i september? Då tror jag bestämt det var?
Solen sken och det var så skönt det bara kan vara en höst dag. Vi tog vår svampkorg och gav oss ut i skogen. Och så plötsligt låg det där, älghornet. Precis när jag skulle stiga ner från en bergkant, ner i mossan så låg den där, och jag höll på att stiga på den.
Om jag minns rätt så blev svampskörden den gången rätt mager.
Men vi hade ett älghorn hem som en trofé på lyckad, inte jakt, men skogspromenad.
Det hade vi, minsann!
Sedan blev det att fundera lite hit och dit på vad vi skulle hitta på med hornet. Skulle det bara bli en dammig prydnad någonstans? Här hemma eller på stugan?
Men så tog lillungen helt sonika med sig hornet en dag till skolan. Minsann skulle det utnyttjas till något vettigt.
Och häromdagen fick jag hem en svampkniv med det bekvämaste greppet man kan tänka sig, med strålande fin skärpa i stålet och med ett handtag av ett älghorn, av älgen tappad i våra skogar och av oss upphittat en höstdag, då solen hängde lågt på himlen, men fortfarande orkade värma. Då luften var klar och fyllt av skönaste höstsyre. Då vi gick på den mjukaste av mossa och njöt.
Jag kommer att bära med mig denna svampkniv så länge jag lever. Det är ett som är säkert.
Så himla fin är den! Jag vet inte om jag så där vanligtvis går igång på knivar, men det här är mer än en kniv. I den här finns så mycket mer. Det är då hantverk är som bäst. När det är mer än bara något som någon har gjort. Och det är ju någonstans där vi har hantverkets kärna, dess hjärta.
Det är någon speciell som gjort något speciellt och alldeles, alldeles unikt.
*
Och plötsligt vet jag ännu mer varför jag undviker att skaffa vissa saker i mitt hem, in i mitt liv. Jag undviker plast och slit-och-släng så gott jag kan, nästan med frenesi.
Jag vill envist hålla fast vid det där att jag skall få känna att någon har gjort den här saken någonstans. Att någon skapat. Tänkt, känt, skapat, levererat.
Och med det känner jag mig nästan som en dinosaurie. Kanske inte än idag, men den dagen alla har en egen 3D-skrivare hemma och på en kväll kan printa ut precis vad man vill, för att formlerna till det man vill ha, eller tror man vill ha, finns enkelt att ladda upp på nätet. Precis på samma sätt som vi i dagens läge söker recept, eller stickmönster eller modell till frisyr. Vem har liksom kokböckera numer…?
Tänk när vi sitter i soffan en fredagskväll vid datorn, smuttar på lite vin och funderar på om vi skulle ta och printa ut en ny skål till veckoslutet? Eller kanske en vas? Eller en soffa? Varför inte en bil? En ny en? Lite större? Den kanske inte hinner bli klar till lördag, kanske till måndag?
Jag vet inte om jag är skräckslagen eller förtjust över tanken. Oberoende var jag landar i mitt känslospektra så är den tanken hisnande. Riktigt, riktigt hisnande.
Och vi är där fortare än vi kan ana…fortare än vill vi…eller kanske fortare än vi inte vill?!
*
Kanske blir lillungens kniv gjord av äkta älghorn en kuriositet i framtiden då vi kanske kan printa ut det mesta vi vill i nästan vilket material vi vill. Online.
Men det lär väl ändå ta en stund innan man kan printa ut äkta älghorn?
Kommer det äkta då att stiga i värde, inte nödvändigtvis i värde mätt i pengar, men i värde av just äkthet, och det till nivåer vi inte ens i dagen läge kan förstå?
För vem trodde väl för tjugo, eller trettio år sedan att vi skulle ha tillgång till hela världens information här och nu och det i en liten rektangel av plast som vi kallar smart-telefon. Och det oberoende var vi är, när vi är och vem vi är.
Vem trodde det om telefonen? Vem trodde det om den där lilla fula plastsaken med lockig sladd som stod på den om möjligt ännu fulare, virkade duken på ett litet bord där i tamburen? Att den skulle rymma en hel värld någon dag. Och att den skulle rymmas i en jeansficka. Och att alla skulle ha en sådan egen?
Inte gjorde jag det inte?
Tror jag nu att vi kanske printar ut hus och inredning, kanske en ny bil, ur våra printrar om bara några år? Tror jag? Jag vet inte?
Kanske jag borde?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar