VRAKGODS OCH BESÖK I VIKEN...

Här haglar inläggen tätt nu. Kan ha en bidragande orsak att jag inte har så mycket annat att hitta på när

skymningen lagt sig över stugan. Tänder brasa och kokar te. Alla fönster är nu målade innanför. Ute är det minsann lite väl kyligt för att plocka fram pytsar och penslar där. Inte heller vattnet har gått att få kopplat, så bara att välja handkraft och bära in vatten från havet, värma på spisen och skura det viktigaste. När man gör så här så märker man minsann vilken grej rinnande vatten är. För att inte tala om rinnande varmt vatten. Men vardagsmotion blir det ju, det är ju bra. Men vad det tar  t i d. 

Medan varmvattnet kokar upp hinner jag gå en sväng längs stranden, det är såpass kyligt och kall blåst så hundarna måste luras ut en sväng från sin tillvaro där på fårskinnen, där framför brasan. Där kan man väl inte ligga hela dagen? Eller kan man?

Lite surmulna kom de nu med i alla fall. Det föll till och med lite snöflingor, som visserligen smalt undan efter hand som de nådde marken. Och när jag gick där och glodde i marken så hittade jag den här. Årets vrakgods! Jag tror att någon använt den som en tyngd till nät eller något liknande, för det satt fast en repstump och en plastflaska i tyngden. Tycker den på sitt ruffa sätt är fin och fick landa på spiskransen som pynt. 

Just det ja…jag hade ju tänkt städa  u t  lite pynt från den pyttelilla stugan. Och nu släpar jag in annat i ställe. Ja, *host, host*…hur tänkte jag? 

Nja, det finns väl en del grejer här i stugan, både bruksföremål för att inte tala om rent pynt, som gjort sitt, och det är de sakerna som nu åker ut. Med grov hand. 

Men så finns det det där pyntet som jag inte avstår ifrån neverever! Får jag presentera Räven och Björnen. Det där som ungarna släpat hem. Räven var en mycket liten grabbs fynd från en skogspromenad för längelängelänge sedan. Björnen är lite mer bearbetad, lite grovhuggen med inristning och allt. Räven och Björnen. De bor på spiskransen de. Lite farligt lever de nog - om någon oinsatt skulle få för sig att tro att det bara är en käpp och en barkbit och slänga dem i brasan. 

O, hemska tanke!!! 

Kanske jag borde greja någon fot för dem att stå på, så de inte ens i misstag skulle möta ett sådant öde!

Innan det blir dags att börja vara och inreda där ute på terasserna känns det som om dynorna skulle vara aningen överrepresenterade ting lite här och där och där och här. Bara att bita ihop och försöka leva med dynhögarna här inne tills man kan börja sprida ut dem där utomhus. Bär ut lite krukor, även om man inte ännu kan plantera något i dem alls, men då är de inte i vägen. 

Det är då jag ser dem. 

Havsörnarna, lekande där ovanför den marsgrå viken. Flygande hit och dit i lugnt mak. I ett par år har vi ju sett en ensam örn nu och då segla i viken. 

I år var de två. Tänk om? 

Tänk om de skulle häcka här i närheten? Hur fint skulle inte det vara?