MORBIDA FYND OCH ANNAT FINT...

Vaknar upp framåt åttasnåret och känner mig skönt utvilad trots att jag jobbat på med städning och målning och burit ved och vatten. Eller kanske just därför? 
Stundvis har jag varit nästan lite orolig för att jag känt mig så trött den här våren. Men nu börjar det lätta, känner jag. Kanske det bara var så att en semester var precis det som behövdes - och som kom väldigt lämpligt. Det här behövde jag. Verkligen! 
Först här när jag hinner landa i lugnet riktigt på riktigt, så känner jag hur behövligt det här var. 

När det sista fönstret är målat, fönstertagen skruvade på plats och den sista svängen med dammsugaren är gjord, så tar jag hundarna på en lång sväng längs stranden. Det blåser friskt och mössa, halsduk, vantar och vinterjacka, sockor och ylletröja är ingen överdrift alls. Snarare tvärtom. Byxorna kunde ha varit varmare. Vi går en sväng. Klipper lite björkkvistar, som kanske hinner slå ut små mössöron tills jag är tillbaka på skärtorsdag. Kanske inte? 
Spanar efter örnarna, men idag ser jag dem inte.

Däremot gör jag ett strandfynd till. Av det lite mer morbida slaget. 

Först hittar jag några ryggkotor på strandängen. Och till slut en hjortskalle. Kanske det är det örnarna kalasat på? Säkert är jag lite udda, men jag har alltid tyckt att skallar och ben är fina. Som barn hade jag skelettet av en groda på en hylla i mitt rum. En del av mina kompisar förstod nog inte riktigt hur det nu sen kunde vara fint. Men jag tyckte. Har jag berättat om min snigel? Jaså, det har jag inte…jaså, det vill ni inte höra om heller? Jaha, jaha…;)

Men den här skallen bara  ä r  så fin! Med sina tänder och finafina "sömmar" på skallen. 

Lite längre bort hade en mås fallit offer dör en ond, bråd död. Bara fjädrarna vittnade om vad som hänt.
En massa fjädrar var det. Det var inte länge sedan det "brottet" inträffat. Kanske slutar dunen som värmeisolering i något fågelbo, vem vet? Den enas död, den andras bröd. Så sant.

Här hade järpen nog klarat sig med blotta förskräckelsen, för den har bara blivit av med några fjuttiga fjädrar. Men de får stå för påsk-fjäder-pyntet i år. Vi tackar naturen för dem! 

Och så när naturen bestämde sig för att visa sig från sitt mer mulna och stormiga och regniga sida så kom det sig att jag packade ner hundar och mig själv i bilen och styrde kosan hemåt. 
En renstädad, lite nymålad och påskpyntad stuga får vänta till jag återkommer till påsk. 

På vägen hem kör jag förbi en vik där den här lilla krabaten guppade omkring. En sväng med bilden ut på de sociala medierna och får förslag på att det kan vara en brunand, men då jag berättar att hon (för det är en hon) nog hängde runt med en alldeles vanlig gräsand, så blir svaret att det nog är en färgvariant av gräsand. Inte alldeles ovanligt, men inte så att man skulle råka på dem hela tiden heller.  Och oj, vad jag tycker hon är fin! 


Och i morgon är det min sista semesterdag för denna gång. En vecka går så himla fort! 
Eftersom de, som sagt, hotar med skräpväder och regn och rusk så skall jag nog ta och åka till det stora varuhuset en sväng. Nu när fönstren är nymålade så ser jag ju hur eländiga mina terass-stolar ser ut. Så här är det sedan! Innan man ens hinner blinka så är man inne i en snöbollseffekt bara för att man tog och målade om lite…

Men de nuvarande stolarna och bordet har redan en uttänkt ny plats, där det är okej att se lite  mycket skamfilade ut tills jag hinner olja/måla om dem, vilket år som helst. 

För jag hittade ju på en del (små) nya projekt när jag tassade runt stugknutarna. Och så har vi en (gigantisk) brygga som skall behandlas, en trappa ner till stranden som inte ännu finns men som också skall behandlas och blomlådor som skall byggas och en sovstuga som skall målas inuti och, när var det måntro jag hade prickat in min sommarsemester??? 

Men det är riktigt okej. Har lite svårt att bara, bara vara. Något litet projekt är alltid skoj att ha på lut. 

Och så sista lediga semesterdagen till ära, så skall jag åka och möta lillungen från skolan och så går vi nog ut och äter något smarrigt och så har vi en farmor som fyller 91 år, och skall firas på lördag och vips har den veckan gått. 

Och vad skönt jag ändå haft det! 




Inga kommentarer: