…stundvis slår det mig hur liten vår stora värld är, eller hur stor vår lilla
värld är. Beroende lite på varifrån man ser.
I morgon bitti vid femsnåret styr min förstfödda kosan mot Salzburg, som kommer
att vara hans hemadress i alla fall i ett år sådär.
2033 km bort, grovt räknat mellan tummen och pekfingret.
Det är långt, men känns ändå nära.
Han, å sin sida, har sin flickvän 7053 km bort. Det känns långt.
På riktigt långt.
De unga tu skall studera klart på var sitt håll. De har delat köksbord ett år nu, men
nu blir det en liten paus i frukostarna, om man säger så.
Snacka om distansförhållande…vad skall jag klaga som har
min karl på det banala avståndet av…ynka…70 km.
Och en yngre son på ynka 25 m avstånd,
han som till sommaren flyttat ut i det dryga hundra år
gamla torpet som stått där under syrenen i ändan av trädgården i, ja just 100 år.
Det är märkligt, och på något vis mäktigt att få dessa perspektiv på både
tid och avstånd serverad framför en.
I min trädgård står som sagt ett litet 100-årigt torp som sett en hel del det med faktiskt.
Stockar som sett människor födas och dö.
Förmodligen helt konkret. En vedspis som värmt och fött
generationer. Det gör mig ödmjuk när jag tänder en brasa där, i spisen.
Jag, precis som generationer före mig.
Jag gör det inte för att överleva. Inte för matens skull, inte för att stoppa kylan.
Jag gör det för att det är…mysigt.
Känns nästan lite som ett helgerån.
Min yngsta flyttar in där i torpet under sommarmånaderna. In där bland väggstockar som
upplevt både det första och andra världskriget. Torpet som byggdes då Finland var en del av Ryssland.
In flyttar han med uppkoppling till nätkompisar i Storbritannien, i Baltikum,
i Skandinavien, i Australien, i USA.
Ja all over the world.
I de här perspektiven vi har här på den här lilla jordplätten så känns det
ju stort. Eller gammalt i alla fall. Men kanske inte så stort ändå?!
I Salzburg snackar vi ju lite längre historia än så…
Vi snackar gränder där Mozart tassat på.
1700-tal.
Det känns genuint gammalt.
Lite mer gammalt än mitt hundraåriga torp.
Men även om Mozart låter gammalt, så gick även han i tiderna runt i gamla gränder.
I Salzburg har man ändå levt på sedan 15 f.Kr. så ja, det slår ju både
Mozarts gränder och mitt lilla torp med några årslängder...
Men låt oss återgå till grabbens flickvän, hon som finns i Seoul.
Man räknar med att Koreas historia startat någon gång kring 2333 f.Kr.
Även om det funnit spår av avancerad kultur där redan 8000 år f.Kr.
Och någonstans här känns mitt hundraåriga torp som en tonåring.
Lite som den tonåring den inhyser under några ljusa sommarmånader.
*
När jag sedan tänker vidare. Det känns inte speciellt långt, 2033 km.
Dit grabben min skall slå ner sina bopålar för en tid i alla fall.
Och så ännu vidare…
Krisen i Ukraina kanske känns på något vis ändå långt bort, avlägsen.
Men till Donetsk är det bara 1587 km.
Och det är faktiskt närmare.
*
Det blir lite som ett emotionellt avstånd.
Vad man vill att skall kännas nära, och vad man vill att helst skall vara lite längre bort.
Men vår värld är precis som den är, och alltid har varit.
En liten, liten värld.
Något att tänka på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar