VATTEN...

…och denna hetta. 

Kommer hem och det första jag gör är att öppna kranen, låta vattnet rinna

tills det blir riktigt kallt, då tappar jag upp ett stort glas och sveper det i mig i

giriga klunkar.

Kallt, fräscht, svalkande, lindrande.

Hoppar i duschen och låter strålarna svalka min varma kropp.

Jag står där och njuter, droppar efter droppar som rullar genom mitt hår,

strilar över axlarna, över ryggen. 

Svalt!

Jag går ut i trädgården och fyller mina zinkkannor till brädden av vatten.

Bär dem genom trädgården, spiller en del och vattnar mina

små odlingar. Häller tiotals liter vatten på mina potatisar, på morötterna.

Jag blir varm, och går in.

Häller upp ett nytt stort glas med vatten.

När jag står där med mitt vattenglas slås jag av en hisnande tanke.

Tänk, sedan jordens begynnelse har det funnit precis lika mycket vatten.

Hela tiden. 

Samma mängd vattendroppar.

Nu som alltid. Alltid som nu.

Min hand stannar upp mitt i rörelsen som för vattenglaset till mina läppar.

Kommer det alltid att vara så? Kommer mina barn och barnbarn verkligen att uppleva detta.

Att vi bara kan öppna kranen och låta vattnet rinna

tills det blir kallt nog att vara lagom för oss?

Tänk om det faktiskt inte är så?

Jag är ingen stor vän av diagram och statistik, men minns att jag vid något skede

stött på en kurva om befolkningsökningen någonstans.

Jo, så här ser den ut:

Och om jag ser på det här och vet att vi inte har en droppe mer vatten

nu än någonsin, så blir jag faktiskt lite konfunderad…

Jag är inte någon haj på matematik, men en sak begriper jag och det är att 

det kommer ju inte att gå ihop…

Hur snabbt det inte kommer att gå ihop är kanske den mer relevanta frågan.

Frågan är inte om, utan när.

2025 har någon räknat ut…

Är det uträknat av någon domedagsprofet eller av någon realist?

Samtidigt som vatten är, för oss här och nu i denna del av världen, 

något alldeles trivialt vardagligt så är det samtidigt den märkligaste vätskan av dem alla!

Det finns knappast en kotte som inte vet den kemiska beteckningen för vatten;

H2O

Den mest kända men samtidigt mycket komplicerade molekylen.

Det finns knappast någon som inte vet att man kan leva veckor utan mat, men bara några 

få dagar utan vatten.

Bara tänk vad denna till synes enkla sammansättning av syre och väte ändå 

står för. Liv. Inget mer, inget mindre.

*

Sitter i min trädgård och njuter av den för oss nordbor så sällan påbjudna hettan.

Lapar i mig vatten som en kaktus i öknen efter regn.

Men efter att lite läst på om det här med vattentillgång dricker jag mina klunkar med

större vördnad än någonsin.

Och i morgon kanske jag inte låter vattnet rinna i kranen

utan jag fyller en karaff på morgonen som jag ställer i kylskåpet för att 

ha något att ta fram då jag kommer hem från jobbet.

Knappast räddar jag någon värld med det, men kanske jag räddar någon droppe

vatten för dem dom behöver det mer än jag.

För man kan ju aldrig veta.

Och för mig är ju kallt vatten precis samma kommer

det från en karaff i kylskåpet eller från kranen som fått forsa fritt.

Jag har ju vetat allt det här, men aldrig riktigt tänk till ändå.

Men om det är dropparna som räknas, så är det skillnad.

Inte för mig, men för mänskligheten.

Kanske döljs något stort i det lilla.

Kanske har våra små val ändå betydelse?

Trots allt?

En liten droppe i havet - som kan göra skillnad.

Tänk om det är så?