REGN ÄR BRA FÖR SJÄLEN...

...och efter en ganska så händelserik vecka är det skönt med något som får min själ att spinna av välbehag. Höstregn har den inverkan på mig. Väldigt välkommet just nu!

När det regnar ute kan man städa inne. Jag hör ju till den lyckligt lottade skara som är tämligen övertygad om att damm inte förökar sig under sommarhalvåret. Följaktligen, stärkt i min övertygelse struntar jag ganska obekymrat i att storstäda under sommarmånaderna...

Men när höstregnet öser ner och jag inte ids ge mig ut i svampskogen, inte ids göra något ute över huvudtaget, hinner sanningen fatt mig - det kan hända att damm faktiskt alldeles lite förökar sig även sommartid...

Så att idag, medan höstregnet smattrar mot fönsterrutan har jag städat undan sommarkläderna. De fönster jag hunnit renovera under sommaren har fått komma på plats. Nu skall jag bara köpa tätningslister till dessa inte-alldeles-täta, men vackra, gamla fönster och jag är redo för vilka höst stormar som helst!

Stormat har det gjort på mitt jobb också. I veckan blev vi inkallade till ett möte med kort varsel.

I och för sig hade jag anat att nåt var att vänta, det har varit i luften så att säga. Men lite som en kall regnskur i nacken kändes det nog att i stället för att som vi trott automatiskt övergå i en annan organisation blev alla uppsagda!

Vi kan ju alltid söka vår egen tjänst. Och det kan ju vem som helst annan också i och för sig.

Så nu, medan jag höststädar, förbereder jag mig på att på måndag föra en arbetsintervju om min nuvarande arbetsplats. Känns lite märkligt...

Personligen känner jag inte någon större stress (kanske jag borde, men just nu gör jag inte det?) men för många av mina kolleger är situationen bra mycket mer komplicerad än så.

Nu ställs ålder och erfarenhet mot ungdomlig energi. Så fel - när båda behövs...

Ibland skulle jag bara vilja ställa mig som ett trotsigt barn framför dessa stora chefer som bollar med sina anställda och skrika:

Kunde vi s n a r t få lite arbetsro, så vi kan göra det vi är anställda för att göra?

Perkele!!!

(en liten del av mig är ju finne trots alla rötter lite här och där...heheh)

Just nu har jag lite lust att hålla med den finlandsvenska diktaren Gösta Ågren som nångång lär ha sagt:

"Oroad dig inte, det ordnar sig ändå inte!"

Men det kanske det gör ändå, alltid på nåt sätt. Egentligen tror jag nog mer på det; allting ordnar sig alltid på något sätt.

Och med den fasta övertygelsen har jag gått och..............reserverat en hundvalp!

Det ni! Vad gör man??? En gång hund, alltid hund. Har faktiskt gjort personligt rekord i att vara hundlös sedan....jag började bestämma nåt själv över huvudtaget...;)

Så nu tränas det nya förhållningsregler i familjen - vi skall ju bli med valp!

Och för eventuella andra individer i antågande har jag satt upp förhållningsregler ovanför min säng:

Bara för att vara tydlig...

Det är viktigt för varelser av diverse slag!

Pusssss, och njut av regnet - det är bra för själen!

M.