...var bilderna i mitt förra inlägg, men här kommer de i en härlig äggröra;)
(hoppas jag i allafall)
Idag har det varit första dagen då jag nästan varit övertygad om att det blir en vår därute också, och inte bara i mitt sinne.
Vinden var ljum och även om plusgraderna inte var så många till antalet, så gjorde det att nederbörden som kom ner inte var i snöform i allafall.
Det regnade, och det LÄT SÅ VACKERT! Det smattrade och stänkte och kluckade och pripplade.
När jag kom hem från jobbet och fixat middag till x antal barn och ungdomar som bestämt sig för att tillbringa nån slags kolhostillvaro här detta veckoslut, satte jag mig med min kaffekopp ute under pergolans skyddande tak, blundade och bara lyssnade på regnet.
Hur lugnt och skönt och rogivande var inte detta plipp-ploppande! Älskar alla dessa soliga vår(vinter)dagar, men årets första vårregn är nog inte så tokigt det heller!
Jag skulle kunna lyssna på det länge, länge...
Visst kan man emellanåt bli nervös när inte våren riktigt vill ta fart, men samtidigt kan jag tycka att det är skönt att det finns något som vi verkligen inte kan skynda på på något sätt! Det finns alldeles tillräckligt med hets och stress i tillvaron ändå.
Man kunde nästan svänga på det: Istället för att bli irriterad över att det går så långsamt, så kan man uppskatta att något går sin egen, stilla takt!
Långsamt kommer också fram!
Hur lugnt och skönt och rogivande var inte detta plipp-ploppande! Älskar alla dessa soliga vår(vinter)dagar, men årets första vårregn är nog inte så tokigt det heller!Jag skulle kunna lyssna på det länge, länge...
Visst kan man emellanåt bli nervös när inte våren riktigt vill ta fart, men samtidigt kan jag tycka att det är skönt att det finns något som vi verkligen inte kan skynda på på något sätt! Det finns alldeles tillräckligt med hets och stress i tillvaron ändå.Man kunde nästan svänga på det: Istället för att bli irriterad över att det går så långsamt, så kan man uppskatta att något går sin egen, stilla takt!
Långsamt kommer också fram!
Långsamt har blivit ett inte alldeles uppskattat ord i dagens värld. Och ändå finns det så mycket i oss människor som man inte kan skynda på! Har i min omgivning personer som blivit utmattade, slutkörda av alla krav, flere har mött en stor sorg. Hur sorgligt är det inte egentligen när omgivningen inte förstår hur lång tid det tar att ta sig egenom dessa processer? Att man förväntas vara tillbaka med full styrka efter någon vecka bara?Vad är ett par, tre veckor i en människas liv? Ingenting!
Så, om våren är lite sen? Vad gör de egentligen? Den kommer iallafall. Bergis!!!
Nu blir det lite fredagsmys i denhär lilla kojan!
Puss!
M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar