nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

IDENTITET

Egentligen är det ganska roligt att följa med hur många ser sitt hem, och hemmets inredning som en förlängning på sin identitet. Jag gör det säkert också. Jag har en prylidentitet som gör att jag snabbt (oftast...) känner vad jag gillar och vad jag inte varmnar för alls.
På kafferasten häromdagen satt vi ett arbetskompisgäng och slötittade i några kataloger (ni vet de där som kommer till "alla", hihi).
- Åååååh, vad fiiina!!! kunde någon utropa medan jag lite förstrött tänkte om samma saker att aldrig i världen att jag skulle släppa detdär innanför min dörr!!!
- Herregud, VEM köper en krona i metall? En ROSTIG krona i metall, nej herregud, vad i allsindar skall man med den till? (Ni vet en såndär som man kan ha ljus eller blomma i?)
Med ett litet leende som började rycka i min mungipa kikade jag över kaffekoppskanten: Jodå, JAG skulle kunna tänka mig, att ha en till, alltså...men jag hann aldrig säga nåt.
- Jamen, härdå??? VEM skulle köpa en kristallkrona, jag menar VEM bor nu så att en kristallkrona skulle passa in??? utropar en annan.

- Precis! Man skall väl minst ha en liten herrgård, eller en jättevåning för att det skall passa! inflikar en annan.
Nu, känner jag hur det börjar rycka ännu mer i min mungipa (hihii...och jag som har en "kristall"krona till och med på toa...och mitt lilla hus är lååååångt ifrån herrgård!)
Så här fortsatte diskussionen en god stund och jag följde roat med bakom min kopp.
Vi, kvinnorna, där runt kaffebordet som på nåt sätt delar vår arbetsidentitet, som har mycket gemensamt i arbetssammanhang hade totalt olika hemmainredningsidentiteter.
Det är ju ganska självklart förstås, men det fick mig att fundera vidare på de byggklossar som gör att just vi är vi.
Själv har jag ju lite förändringar pågång i mitt liv, och det har varit intressant att märka att när en bit av ens identitet inte längre finns, eller förändras, så kommer det krypande någonstans ifrån nånting som man kan börja bygga upp, inte hela sin identitet med, men den bit som saknas eller försändrats.
För mig har det varit förvånande att när jag numera är (nästan) frånskild så "ploppar" det upp nånting av mitt riktigt gamla jag, som jag inte ens förstått att sakna, eller som jag inte ens tänkt på att jag tappat bort. Kanske har det hela tiden varit en del av mig, men nu får det igen mera utrymme. Sånt som varit mig nära hjärtat tidigare i livet, pockar på uppmärksamhet igen.
Och så är det detta med inredningsidentiteten...Jag har varit verkligt dålig på att vare sig pynta eller pyssla eller fixa eller dona eller bara annars byta om, sådär som jag brukar senaste tiden. Jag är ganska nöjd med som det är just nu, och för att vara ärlig så har jag inte ens några idéer... Men jag har tänkt som så, att om det annars finns mycket förädringar i ens liv, som möblerar om i ens identitet, så är det kanske bara bra att inte röra om så mycket i den intimaste av omgivningar - det egna hemmet.
Men lite påskägg har ändå smugit sig fram, "ploppat" fram, lite här och där!


Och till påsken skall jag se till att jag får ALLA mina kristallkronor putsade...och jag tror jag skall göra det med en rostig prydnadskrona på skallen - hihiii!
Kram på er!
M.
Lite senare: Tack SOF för din kommentar (kan bara hålla med, som vanligt:)!)
MEN är det så att nån annan inte heller ser bilderna i inlägget, så säg till...har liiiite små, små problem med att få bilderna överförda till Blogger.

4 kommentarer:

S o F sa...

Undrar om du har några bilder i det här inlägget tro...?
Jag kan i alla fall inte se några varken i Firefox eller Explorer.

För inte så länge sedan så fick en "kristall"krona flytta in i vårt 70-tals hus - med normal takhöjd. ;)
Gläds faktiskt åt den varje dag, för jag tycker det blev så bra.

Tror inte att det finns för LITE åsikter (om allt) i vår värld...

Min favoritförfattare (Eckhart Tolle) skriver om medveten närvaro i Nuet och om hur vi kan träna upp den förmågan.

Och att vi också kan träna oss i att inte ständigt värdera allting omkring oss utan ha en mer neutral inställning.
Vid ett tillfälle skriver han om att vi kan försöka att "sluta ha åsikter" och iaktta oss själva och hur det känns när vi inte ständigt talar om vad vi tycker - om allting.

Mycket intressant!
(i ett samhälle där vi hela tiden uppmanas till att tycka till)

Oj, nu kom jag visst in på mitt favoritämne igen. ;)

Ha det riktigt gott med dina lampkronor! :)

Anette sa...

Kramar lite om dig....

Jag ser inga bilder =(

Visst är det lite kul att höra folk säga att så där skulle jag ALDRIG kunna ha i mitt hem...haha så sitter man och har just sådana saker hemma coh tycker att de är det vackraste som finns.

ha en fin dag vännen

kramar @nette

annashusidingtuna sa...

Läste din fina text och märkte eller rättare sagt tänkte faktiskt inte på att det inte var några bilder, bara några pyttesmå rutor mellan stycken i texten och det trodde jag var ngt snyggt du fått till för att markera dina stycken i din text...
Så sant så sant, det du skriver, om livet i övrigt är rörigt så kan inte jag hålla på och dona och ändra om här hemma, orken och lusten brukar då verkligen inte finnas och just nu finns inte tiden med en liten 4 månaders bebis...
Må gott och lev väl!
Kram Anna

♥Min Eden♥ sa...

Jo man ska nog vara försiktig med att kritisera hit och dit...Jag har själv bittert fått erfara det nyligen. Det är otroligt hur lätt man kan trampa på någons tår, endast med några få ord. Jag tror själv att jag lär mig av mina misstag, men men men...
(...och tyvärr, inga bilder...)