KONGSFJORD

Kongsfjord är en alldeles bedårande liten fiskeby.

Numera är, vad jag förstått, fisket inte huvudinkomsten i byn som 

bara har 35 invånare utan det är turismen som håller byn levande. 

Det som minner om en aktiv fiskeby håller sakta på att förfalla, 

måsarna har tagit över det som i tiderna kanske varit ett ställe

att sortera och rensa fisk. Bryggan runt anläggningen ser inte

helt stabil ut längre. Vackert ändå på sitt sätt. 

Men visst är det naturen som lockar här mest.

Och naturen i och omkring Kongsfjord är helt fantastisk. 

Varje natt såg vi norrsken - tyvärr ofta med en molnslöja framför

så fotona blev lite vad det nu blev. 

Men allt kan man inte få...

Hade gärna stannat en längre tid än dessa två dagar för att 

utforska området bättre. Något i dessa trädlösa hedar som tjusar och lockar.

Jag vet att jag kommer att återkomma hit.

Kanske på våren? Då fåglarna häckar? 

(Jag kommer här att länka till en tips-sida bara jag hinner knåpa ihop

en sådan där man hittar info om boende, mat, platser att besöka 

och andra praktiska grejer). 

HAMNINGBERG

När man kör bort från Vardø, kommer genom tunneln så kommer det strax ett vägskäl till 

höger där det står Hamningberg. 

Det var längs den vägen många av föregående inläggets bilder är tagna. 

Vägen är helt fantastisk! Landskapet blir helt surrealistiskt och man 

känner sig nästan som om man ramlat in i en film från en annan värld i en annan tid. 

Vägen blir smalare och smalare och till slut är man framme vid Hamningberg.

Byn, som i tiderna kring andra världskriget ännu hade upp emot 700 invånare är

nu övergiven på det sättet att där inte längre finns en enda åretrunt-boende kvar. Under vinter-

halvåret kommer man inte ens hit längre längs vägen, men nog med motorkälke och båt. 

De flesta husen är dock i fint skick - de används numera som semesterboende. 

1940 invaderade ju tyskarna Norge och ockupationen höll tills Tyskland

kapitulerade i maj 1945. Under sin reträtt brände tyskarna ner nästan alla

byggnaderna i Finmark fylke, likasom de gjorde i finska Lappland för övrigt. 

Den brända jordens taktik. 

Hamningberg kom ändå av någon orsak undan denna förstörelse. Sägnen berättar att tyskarna

fick så bortom att dra sig tillbaka att det enda som blev bränt var fisksoppan de höll på

att koka. Sanning eller skröna, vem vet? 

Husen står ändå kvar. Likaså bunkern från den tiden. 

DET VILDA VACKRA

 - 16-20 SEPTEMBER 2019 - 

När jag åkte till Varanger hade jag inte så mycket förväntningar alls på 

vad jag skulle möta där, annat än att det verkade vara fint där. 

På ett kargt sätt. 

Att jag skulle bli så totalt förälskad i detta karga landskap kom lite som en överraskning. 

Redan innan jag lämnade platserna längtade jag tillbaka. 

Tillbringade fyra dagar i Vardø och två dagar i Kongsfjord. 

Samtliga bilder här ovan är från dessa platser. 

Platser som stjäl ens själ och ens hjärta. 

Dit man måste få återkomma, för att hämta hem en del av sin själ. 

VARDØ STAD

- 16  SEPTEMBER 2019 -

Det är något väldigt stort och häftigt att stå vid stranden och blicka rakt norrut och

inse att bakom horisonten ligger inget mindre än Nordpolen. 

På vägen kan man stöta på Svalbard och Frans Josefs land men annars 

ligger bara Barents hav och Norra Ishavet mellan dig och Nordpolen. 

Där borta vid horisonten någonstans går Nordostpassagen, den norra sjövägen 

mellan Europa och Asien.

Vardø må vara en liten stad, med ca 2200 invånare, men den är Nordnorges 

äldsta stad och faktiskt en av de äldsta på cirkumpolära Arktis-området. 

Staden ligger ute på en ö och man har funnit arkeologiska 

fynd i området som tyder på att där funnits bosättning till och med 9000 år tillbaka i tiden.

I början av 1300-talet byggdes Vardøhus fästing på ön och byn, och den framtida staden växte 

upp runt fästingen och kom att bli en viktig handelsplats mellan norrmän och ryssar, 

den sk pomorhandeln, som under 1700-talet var mycket viktig. 

Tack vare den beviljades Vardø stadsstatus år 1789. 

Det är också den enda staden som ligger i den arktiska klimatzonen. 

På den intilliggande ön Hornøya finns Vardøfyren från 1896. 

Hornøya är av människor obebodd men på våren häckar där i runda tal 

40 000 par fåglar, vilket får mig att längta efterett nytt besök på våren. 

På den översta bilden skymtar man i högra hörnet en stor "boll". 

Det är en av de radare på ön som av norska underrättelsetjänsten används

för rymdövervakning, övervakning av områden av nationellt intresse utomlands 

samt till att samla information för forskning och utveckling. 

Att staden de facto ligger ute på en ö kan i dagens läge kännas lite märkligt, men

man måste komma ihåg att staden fanns långt innan det fanns landsvägsförbindelse hit 

och all trafik skedde med fartyg. Då var landsvägen inte av vikt. 

Idag slutar (eller börjar) europaväg75 här.  

E75:an andra ända finns på Kreta i Grekland. 

Förr var det att ta en färja över till Vardø, men sedan 1983 når man staden 

via en tunnel. 2,9 km lång och går 88 m under vattenytan. 

Tunneln var Norges första i sitt slag. 

Något i staden trollband mig. 

Bara att kunna fota fantastiskt norrsken från hotellfönstret. Bara det! 

*

Under mina dagar i Vardø var det inte många fiskebåtar som varken lade

till ett gav sig av. Hörde av en som höll restaurang där att numera så 

är det inte sådär bara att få tag på färsk torsk i trakten. Fisken skeppas

eller flygs direkt från båtarna ute till havs till Kina, där de fileas och fryses ner. 

I de värsta av scenarierna lär fisken där injiceras med vatten för att öka vikten på 

fisken och sålunda få bättre pris för den. Dessutom lär man där tillföra

kemikalier som får fiskköttet att se vitare ut och på så sätt mer aptitligare ut.

Fast det där datumet för Färsk Fisk redan ligger en bra bit i det förgångna. 

Känns absurt att sitta i en restaurang i en gammal, anrik fiskeby och käka

torsk som fångats i vattnen omkring men som troligen varit en vända 

till Kina innan den flugits tillbaka hit för att slutligen landa på min tallrik. 

Ibland vill jag stanna utvecklingen och om jag hade makt ge

en chans till allt det som kan göras lokalt att få blomstra som det ingång gjort. 

Allt var inte bättre förr. Men mycket är ändå på sitt sätt sämre nu. 

Av Preus museum - VardöUploaded by Arsenikk, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=20914083