HUR DET VAR FÖRR...

Jag råkade på en artikel i någon semiseriös nätblaska där man plockade fram

hur man gjorde förr. Och nu är inte förr i det här hänseendet 1800-tal utan typ

"alldeles nyss" - dvs då jag var ung. 

Bland annat nämndes där det här med att man kunde fara och vara både

hit och dit och där utan att det fanns möjlighet att ringa. 

Telefoner ja. 

Ja, ja...alltså jag är ändå inte sååå åldrig att det inte funnits telefon i hemmet

under hela mitt liv. Men minsann var det bara en telefon och den fanns i vår tambur med

lämplig hörbarhet både till köket, till vardagsrummet, och till min äldre brorsas rum. 

Lyckat i en tonårings liv. Not! 

Därför gjorde min mamma, som ändå begrep sig på sin tonårsdotters dilemma, 

det drastiska valet och skaffade en förlängningssnodd (!) till telefonen så jag kunde

släpa in den i mitt rum och (nästan) stänga dörren om mig. Nästan, för sladden 

låg ju emellan...

Lite senare fick jag faktiskt en egen sidotelefon till mitt rum - DET var lyx det! 

*

I artikeln skrev man om att man då man var på landet/stugan måste tassa

till någon granne som kanske hade en telefon för att ringa om det var nöd eller nåt. 

Det fick mig att tänka strax trettio år tillbaka i tiden. Inte hundratrettio, trettio.

I juli 1989 födde jag mitt första barn, en grabb. Han fyller förresten 30 år om 

bara några veckor! Som nyfödd hade han lite problem med sitt bilirubin och utvecklade 

en lätt gulsot vilket ledde till att han fick några dagars "solarium" dvs blåljuslampor

på sjukhus då han var en dryg vecka gammal. Vi hade då redan varit hemma

ett tag från bb. När han blev utskriven och allt var ok med grabben packade

jag honom, min hund, barnvagn, mängder med mat och ännu mer böcker i bilen

och styrde kosan ut till stugan.

Gubben - barnets far - blev hemma för han jobbade. 

I dagens läge kanske detta inte låter speciellt alls, eller? 

Men då fanns det alltså inte rinnande vatten i stugan. Allt vatten skulle bäras 

in från en brunn ett bra bit ifrån. Allt vatten skulle värmas antingen i bastu-ugnen eller 

i en kastrull i köket. Behöver jag berätta att ett blöjbyte tedde sig lite mer 

avancerat än samma procedur under rinnande vatten...

Men så här efteråt tänkt så är det väl inget konstigt. Men 

att det på stugan då inte fanns någon telefon, den kom först senare,

det känns i dagens läge lite...vågat? 

Där satt jag alltså ensam, nybliven mamma, med en två-tre veckors knodd

som precis kommit från sjukhuset på en stuga ute i ingenstans,

utan telefon, och utan egentligen ens vetskap om var jag kunde 

hitta en om det krisade till sig. 

I dagens kanske lite överförsiktiga värld låter det säkert helt galet?

Men så vi njöt! Den pyttelilla grabben och jag! 

När han sov läste jag böcker och solade (det var innan man kom på att solen är farlig) 

simmade med hunden och värmde bastun på kvällarna så jag fick babyn riktigt ren. 

Han var dryga tre veckor gammal när han började sova hela nätter.

Eller hela och hela men som kvällsmänniska tyckte jag att om jag matade

honom vid 12-snåret så är det ännu kväll. Och vaknade han vid sju så var det 

morgon. Så nej, jag vet inget om nattvak. Inget! 

*

Nämnde detta för honom, den snart 30-åriga grabben, och han tittade

nästan lite beundrande på mig och sade att det ju var modigt gjort. 

Det kanske det var - med dagens perspektiv - men då upplevde jag nog

inte att det var speciellt modigt, eller ens dumdristigt. 

Bara helt vanligt. 

Och ingen, vare sig min mamma, mina svärföräldrar eller

någon av mina vänner tyckte det var något märkligt att jag ensam 

packar iväg mig ut till stugan som är utan bekvämligheter och 

utan telefon med en nästan nyfödd en. 

Hur skulle det sitta i dagens värld? 

GRYMT VACKERT....

Jag fotograferar för tillfället rätt mycket ut i skog och mark inför

höstens stora projekt vilket gör att jag inte är fullt lika 

ivrig som tidigare att släpa på kameran på min fritid. 

Det är synd, kan jag tycka, för det finns ju så otroligt mycket fint

som är värt att fånga på bild, återkomma till, och minnas. 

Just nu är min fokus bara på annat håll. 

Så mycket i naturen som är just grymt vackert. 

Senaste veckoslutet fotade jag "trädgården" på stugan. 

Den är så oansenlig att jag vet inte om den ens kan kallas trädgård. 

Mest bara några enkla växter som visat sig vara tuffa nog att 

klara livet i skärgården - utan någon som helst vård och omtanke. 

På en av blommorna hade en pyttespindel precis huggit 

käkarna i en fluga. Det må vara en makaber bild, men

trots det så tycker jag där finns en skönhet i den. 

Livets vara eller inte vara, leva eller inte leva. 

Eller överleva. 

I mitt fotoprojekt har jag stött på mycket som har med

död och överlevnad i naturen att göra och hur märkligt det än kan låta

så tycker jag på något plan att det är grymt vackert. 

Live and let die. 

FREDAGSKONTORET...

Ett par dagar i veckan kan jag själv välja var jag riggar upp mitt kontor. 

Tisdagar till torsdagar är jag fysiskt fast på ett kontor på en viss adress. 

De senaste dagarna har luftkonditioneringen där varit sönder - och ute har det varit

+ 30 grader varmt...*pust*

På måndagar brukar jag ha kontorsdag för en annan firma, men kan där i en viss mån

jobba lite varifrån som helst. Inte alltid men ofta. 

Fredagar däremot är mina alldeles egna "kontorsdagar". Det är då, utöver

min fritid då, som jag jobbar med mina egna projekt. 

Alldeles förträffligt att då åka tidigt på morgonen ut till stugan, slänga skorna av sig, 

fixa en lunchmacka och sätta igång med att jobba lite. 

Sommarvärmen stiger snabbt upp mot trettiostrecket och jag har packat med 

vita linnegardiner som jag hänger upp som skydd mot den gassande solen. 

Trodde aldrig jag skulle vilja stänga solen ute, men jo. 

Fönstren bakom gardinerna är öppna mot havet och det kommer

en svag bris som ändå ger lite svalka. 

Jag skriver och får en hel del gjort under eftermiddagens hetaste

timmar. Hämtar iskallt vatten i ett stort glas och ser till att hunden också 

har vatten i sin skål. 

Undrar om inte detta är det "kontor" där jag är som mest effektiv?

Tystnaden - utöver fågelkvittret - gör att jag kan 

koncentrera mig så bra. 

Och min "kollega" - hunden - hon trivs nog bäst i detta "kontor", 

hon med! 

EN SVÄNG I TRÄDGÅRDEN...

Det har varit en långt utdragen vår. Först kom det sommarvärme vid den

sena påsken då allt i naturen exploderade. 

Sedan blev det svalt igen och tillväxten stannade upp. 

Det gjorde att vi fått njuta av tulpanblomning ett bra tag nu. 

Det oaktat har jag inte hunnit ut med kameran i tid för att fånga 

tulpanernas fagraste blomning. 

Fick bli en något medtagen skönhet som fick agera tulpanmodell i år.

Vacker som få är hon ändå! 

Intill min pergola blommar....ja vadå? 

Är skamligt dålig på att skriva upp vad jag själv gräver ner i min trädgård. 

I grävande stund tror jag att jag skall minnas. Borde begripa bättre! 

Man minns aldrig. Så är det bara.

En fantastiskt fin lökväxt som återkommer varje försommar med 

snygga blad och efter en tid skjuter de stiliga, enkla, blommorna upp.

Note to self - gräv fram vilken växt det är. Den är på alla sätt värd att minnas! 

I övrigt är det vitt, vinrött, rosa och gråbladigt som gäller i år.

Den sistnämnda kommer dock att klämma fram lite vinröda 

blommor bara sommaren mognar... 

Den sparsmakade linjen fortsätter med andra ord. 

Kunde inte motstå den mörkbladiga klövern:

'Dark Debbie'

Visst är den fin? 

På ute-matbordet tronar än så länge en liten murgröna. 

Kanske får hon stanna kvar som härskarinna över trädgårdsbordet, 

kanske blir hon petad åt sidan av någon annan.

Man vet aldrig i denna kamp om bästa placering bland 

sommarblommor....;)

I morgon, 

(läs idag, för jag hann inte få iväg 

inlägget under samma dygn

som jag började skriva det...)

skall det bli riktigt tokvarmt! 

Jag känner mig möjligen lite som en gnällspik då jag

önskar lite mer 'lagom' värme. 

Luftkonditioneringen på jobbet hostar och vill inte riktigt ta varv,

och hjärnan känns lite väl mosig framåt eftermiddagen. 

Tänker på vilket lyxproblem det också är! 

Men människan har svårt att avstå från redan uppnådda fördelar och bekvämligheter. 

I det foto/skrivprojekt jag just nu håller på med får jag 

riktigt snöa in mig på hur hållbar - eller ohållbar - vår natur är.

Och hur mycket vi förmodligen blir tvungna att ge avkall på om

detta med klimatuppvärmningen och befolkningstillväxten och

allas längtan efter ett västerländskt konsumtionsmättat liv. 

Det vi inte vill avstå ifrån och det andra suktar efter.

Personligen har jag dragit ner rejält på min konsumtion, vilket gett mig

lite bättre klimatsamvete (kanske?) men också en möjlighet att gå ner i 

arbetstid vilket just i det här skedet av livet har varit både behövligt och välkommet. 

Går runt i plantbutiken och väljer några plantor till pergolan. 

Tänker på hur okej elller inte okej det är att konsumera växter. 

Sommarväxter. 

Prydnad för bara 

några ynka månader. 

Är det det? Vettigt alls?

Väl hemma börjar jag plantera och går till mina 

mull-pallkragar där jag har min kompost och inser att jag

fyller ju mina krukor med växtrester (och köksrester) från

ifjol och att de (sommarblommorna) ju på det sättet får en 

säsong till! Och efter den här sommaren får de, i form av mylla, 

fortsätta "sitt liv" som markförbättrare i någon rabatt. 

Och årets blommor får bli 

till mylla åt nästa års blommor. 

*win-win*

SOMMARENS FÖRSTA DAG...

Det skall bli regn till kvällen, säger de. 

Det är synd, så många ungdomar som idag firar att de blivit studenter, klara

med sina yrkesstudier. Man hade unnat dem en solig, ljummen försommarkväll.

Själv har jag ett planeringsjobb, som är inne på slutrakan, men som har

kvar den där tråkigaste delen av hela projektet, så det får gärna regna för mig

ikväll. Då kan jag koncentrera mig på att få det klart och inte lockas

ut i naturen med kameran...

 Än skiner solen, men de första tunna, utdragna molnslöjorna, de som ser ut som 

kälkmedar drar in över fjärden. De skvallrar om väderomslag, snart blir det regn. 

Ofta har jag tänkt att jag skulle vilja lära mig mer om att läsa tecken i 

naturen om hur vädret skall bli, molnen är väl det vanligaste man kan "spå" i?

Det enda jag vet med säkerhet är dessa utdragna moln - då ändras väderleken. 

En annan grej som jag jobbar med har drivit mig mer än vanligt att 

blicka in mot, och in i skogen. 

Det är intressant med sådana här lite större projekt där 

man får snöa in sig rejält på ett begränsat ämne. 

Idag är det sommarens första dag.

Strax skall jag äta en sen frukost och efter det ge mig ut i skogen

för att se och skildra hur sommarens ankomst syns där? 

Innan det börjar regna....