Låter bilderna tala.
Ibland är det så med tystnad och ro.
Orden blir överflödiga.
Idag skippar jag dem.
GODMORGON...
...från kottarnas rike.
Vinden ligger på, kraftigt. Solen skiner.
Mitt kaffe smakar annorlunda, det gör det alltid här. Måste vara vattnet.
Vattnet som kommer djupt inifrån urberget. Det smakar mer, lite vildare.
Så vill jag tro.
Det drar från dörren, den är inte så tät.
Det fräsande ljudet från vågorna när de vänder på
sig innan de når stranden smyger sig in genom otäta fönster.
Jag vilar i det ljudet.
Blundar och dricker mitt kaffe. Som smakar urberg.
I REGNET...
Jag hade en dag framför datorn där fingrarna löpte över tangentbordet och telefonen
nästan växte fast sig i örat.
Så plingade det till i mailboxen och plantbutiken här alldeles intill var jag bor meddelade att nu
är det minsann rea på plantor.
Aj, att hur länge det tog innan jag var ute i bilen? Jämfört med VM på hundra meter?
Typ samma.
Bara att jag hann klä om, rasta hunden, kamma håret och greppa plånboken på samma tid.
Usain Bolt - passa dig liksom.
Här Gäller Det Levande Växter Som Vill Hem Till Mig.
*
Och visst hittade några skönheter och gamla bekantingar ett nytt hem här hos mig.
Vit isop till exempel.
Inget fel på den blå heller, men här knåpas det ihop en vit rabatt OCH en liten örtagård
intill, så winwin liksom. Kan placeras i vilken plantering som helst.
Och så en av mina absoluta favoriter:
Höstanemon.
Av någon underlig orsak har dessa alltid trivts i mina trädgårdar.
Utan speciell omvårdnad eller trollkonster, de har bara...trivts.
Nu blir det att kolla om den trivs även här.
*
I morgon drar jag ut till stugan.
Inte för att helt stänga ner för vintern, men lite nog förbereda.
Ni vet, brasa, bastu, skog.
Men också slowfood-marknad och sådant.
Och kanske, kanske med god tur...norrsken.
Man vet aldrig.
Det är så med naturen. Man vet inte.
Och det är det som är det fina.
För att man inte vet!
EN ORANGE ANORAK...
....and feel good!
Om jag bara nådde dit!
Jag vill alltså hitta en enkel, simpel, orange anorak i bomulls-tyg som inte
är hyperdyperteknohitåtochditåt-utrustad med något enbart de bästa av gudar vet vad och
fina finesser som gömmer sig däri och som jag garanterat inte kommer att ha användning och än mindre glädje eller nytta av under de ändå rätt få gånger under året jag planerar att använda den.
Jag vill absolut inte betala mig sjuk för en simpel (orange) anorak.
Jag vill ha en enkel sak, i lagom pris, för många år framöver.
I naturmaterial och utan några underligheter.
Den finns inte.
Antingen kostar Den 500 € och har en massa rackerier jag inte varken vill ha,
bryr mig om eller behöver. Och så är den för grann i färgen.
Jag är ändå en rätt så introvert person som gillar jordfärger och
brutna toner. Isynnerhet när jag rör mig i naturen.
Jag vill smälta in - inte sticka ut, som en julgubbe på midsommarfesten.
Tack.
Eller så kostar Den 500 € även om den utseendemässigt skulle passa in i min
sparsmakade stil och även sådär i färgtonerna börjar likna det jag vill ha.
Färg okej, material okej, utseende okej.
MEN den skall inte kosta 500 €.
Det är ändå frågan om en enkel anorak.
Tack, men nej tack.
Jag vill inte att Den skall kosta 500 € för att den har Det Där Märket
påsytt någonstans i fållen eller innanför huvan.
I don't care! På riktigt!
Jag vill bara ha en simpel, enkel orange anorak.
Rakt upp och ner, inga krusiduller!
*
Skall det här faktiskt behöva bli så här svårt?
Att hitta en enkel anorak.
I orange. Murrig orange.
Inte ´a 500 €.
Det känns lite No-No.
Här för en tid sedan gick jag in för att göra egen ketchup, egen pesto,
eget örtsalt.
Inte för priset utan för kvaliteten och att jag vet vad vi äter.
Skall jag behöva göra mig en egen (simpel) anorak också?
Inte för innehållet, men för priset!
Det kommer att bli knepigt det!
Jag kan nämligen knappt stava till n-å-l än mindre till t-r-å-d.
Men jag har gett mig i backen på att jag vill ha en enkel orange anorak med
utseende 'ala 70-tal.
*
P.s.
På tal om ord:
Vink: Spelar ni det där ordspelet där man skall gissa ord bokstav för bokstav,
och gissar man fel så slutar man som en hängd streckgubbe, ni vet?
Det bästa ordet för att hänga motståndaren är
S Y N Å L
Testa!
SÖNDAGSTUR...
...och på ett skönt sätt trött i kroppen.
Vi hade planerat en lite längre tur i naturen idag, men så kom det sig att det blev ändrade
planer lite för envar av oss.
Jag hade en vrist som var lite på dåligt humör och kändes bra och inte så bra till och ifrån.
En visste inte om han skulle "orka" hänga med (ja, vi talar tonåring här...) och en annan hade en mötestid att passa.
Kändes som om jag, trots värkande vrist var den enda som riktigt var på hugget
för en tur i skog och mark.
Mötestiden fick avgöra för en, han hoppade av och åkte till simhallen istället
för ett pass i bassängen.
Lillungen fick jag ändå medlurad tack vare löftet om matsäck.
*
Det är ju ändå så att inget går upp mot en härligt god smörgås när man gått en bit.
Skulle nästan vilja att man alltid skulle ta med lite matsäck även om utfärden inte skulle
vara så hiskeligt lång, eller ens föra en till nya trakter.
Kaffet och smörgåsen, eller vad man nu vill ta med sig
smakar så himla mycket bättre i skogen oberoende!
Och då spelar det inte så stor roll om man gått 1, 10 eller 100 kilometer.
Allt efter ens egna möjligheter. Det är känslan som räknas!
*
Jag älskar att utfärds-äta i naturen!
Det gör Lillungen med, så också på det sättet är han det bästa av sällskap.
Den här gången packade vi lite småttgott i ryggsäcken och
körde till LUK för att traska runt i naturen ett varv där.
Min vrist gjorde att vi fick vända efter dryga tre kilometer och gå tillbaka,
så det blev inte längre än en 7 kilometer, men sköna kilometrar var det ändå!
Det är något med att ta sig ut i naturen som alltid bara känns så bra.
Och hunden - ja, hon sover så gott i soffan här efter en söndagstur - hon med.
Win-win för oss alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)