SÖNDAGSTUR...

...och på ett skönt sätt trött i kroppen.

Vi hade planerat en lite längre tur i naturen idag, men så kom det sig att det blev ändrade

planer lite för envar av oss.

Jag hade en vrist som var lite på dåligt humör och kändes bra och inte så bra till och ifrån.

En visste inte om han skulle "orka" hänga med (ja, vi talar tonåring här...) och en annan hade en mötestid att passa.

Kändes som om jag, trots värkande vrist var den enda som riktigt var på hugget

för en tur i skog och mark.

Mötestiden fick avgöra för en, han hoppade av och åkte till simhallen istället 

för ett pass i bassängen. 

Lillungen fick jag ändå medlurad tack vare löftet om matsäck.

*

Det är ju ändå så att inget går upp mot en härligt god smörgås när man gått en bit.

Skulle nästan vilja att man alltid skulle ta med lite matsäck även om utfärden inte skulle

vara så hiskeligt lång, eller ens föra en till nya trakter. 

Kaffet och smörgåsen, eller vad man nu vill ta med sig 

smakar så himla mycket bättre i skogen oberoende! 

Och då spelar det inte så stor roll om man gått 1, 10 eller 100 kilometer.

Allt efter ens egna möjligheter. Det är känslan som räknas! 

*

Jag älskar att utfärds-äta i naturen! 

Det gör Lillungen med, så också på det sättet är han det bästa av sällskap.

Den här gången packade vi lite småttgott i ryggsäcken och 

körde till LUK för att traska runt i naturen ett varv där.

Min vrist gjorde att vi fick vända efter dryga tre kilometer och gå tillbaka,

så det blev inte längre än en 7 kilometer, men sköna kilometrar var det ändå!

Det är något med att ta sig ut i naturen som alltid bara känns så bra.

Och hunden - ja, hon sover så gott i soffan här efter en söndagstur - hon med.

Win-win för oss alla.